Klockan är strax före fem på måndagseftermiddagen, och vårdbiträdena Britt Larsson, Ulf Bjerregaard och Sven-Arne Dahlström på väg hem från jobbet på Bondens hemtjänst på Södermalm. I dag har arbetet löpt på som planerat och alla hembesöken hunnits med utan extra stress. Men om någon oförutsedd händelse inträffar, som tar 15–20 minuter att fixa, så kan det sätta schemat ur spel för resten av dagen. Låg bemanning och högt tempo är, utöver lönen, de största problemen med arbetet inom hemtjänsten.
– Det är så mycket snack om att man ska satsa på äldreomsorgen. Vi ska få gå kurser i frågor som hur man lägger upp maten på ett snyggt sätt. Men det pensionärerna efterfrågar är att vi inte ska vara så stressade, att vi ska ha mer tid till dem, säger Ulf Bjerregaard, som är fackligt ombud på arbetsplatsen.
I årets avtalsrörelse handlar Kommunals krav mycket om att få upp lönerna, både generellt och i relation till andra LO-förbund genom den så kallade jämställdhetspotten, som ska ge ett extra tillskott inom kvinnodominerade sektorer. Försöket att minska löneklyftan mellan kvinnor och män är något som Ulf Bjerregaard är särskilt nöjd med. Han menar att det visar att LO nu tagit ett steg på vägen mot att bli en feministisk organisation, under Wanja Lundy-Wedins ledarskap. Men nivåerna på de löneökningar som facket begär i årets avtalsrörelse är lågt ställda, menar man i sektion 26.
– Vår sektion står bakom kraven, men vi har sagt att det inte finns någon prutmån. Förhandlarna ska veta att de har stöd från oss om de väljer att ta fajten, säger Ulf Bjerregaard.
Det centrala fackliga kravet på en kraftigt höjd minimilön är en viktig fråga att driva, menar alla tre.
– Det är ju särskilt viktigt nu, när borgarna vill skapa en låglönemarknad, att vi har ett skydd mot det. När jag började arbeta accepterade jag den låga ingångslön jag fick, och då tar det tid att höja lönen i efterhand. Efter drygt fyra år i yrket tjänar jag 17 300 kronor i månaden. Med högre lägsta löner så skapar man möjligheter för höjningar även för dem som arbetat länge, säger Ulf Bjerregaard.
En oro som de tre kollegorna har är att om lönerna höjs i enlighet med fackets krav, så kan det i stället leda till mer stress och mindre resurser, eftersom kommunen inte har lämnat tillräckligt med utrymme i budgeten för kommande pris- och löneökningar, samtidigt som ett generellt sparbeting antagits.
Britt Larsson återkommer flera gånger till frågan om varför det ska sparas in på vård och omsorg även nu, när Sverige befinner sig i en högkonjunktur.
– Det vi kräver är kaffepengar om man jämför med de stora grabbarnas löner.
Egentligen borde de tacka oss så mycket för att vi under lång tid gjort det möjligt för dem att bli rikare, säger hon.
