xx

Den hemliga utslaget

Det enda jag vill är att utvandra. Det har gått så långt att jag spenderar timmar på internet, läsande berättelser om och från andra mer eller mindre kända svenskor som utvandrat. Jag känner en enorm antipati för Sverige. Det finns olika motiv till detta. Min främsta anledning just nu är en starkare känsla än någonsin […]

Det enda jag vill är att utvandra. Det har gått så långt att jag spenderar timmar på internet, läsande berättelser om och från andra mer eller mindre kända svenskor som utvandrat. Jag känner en enorm antipati för Sverige. Det finns olika motiv till detta. Min främsta anledning just nu är en starkare känsla än någonsin av att detta rapsbeklädda land – som jag ofrivilligt tillhör – är en enda stor patriarkal konspiration, med byråkrati tätt följt av gubbighet som ett av sina främsta vapen.
På banken förra veckan: en invandrad tjej i 18-års- åldern med sin mamma som ville införskaffa id-kort. De visade båda upp personbevisen. Bankmannen som betjänade dem kunde inte låta bli att dra på mungiporna samtidigt som han förklarade att de såklart inte kunde få ett id-kort utan att legitimera sig och att de irakiska eller tillfälliga flyktingpassen absolut inte gällde som legitimation. Passen skulle vara vinröda, sa han, och gav rådet att kalla på någon släkting som kunde styrka deras identitet. Tjejen svarade att hon var själv i Sverige med sin mamma. ”Jaha, då blir det nog svårt” replikerade bankmannen samtidigt som han tryckte på knappen och ett nytt nummer kom upp på skärmen ovanför disken.
Tjejen och mamman avlägsnade sig och fram kom en invandrad man i 30-års åldern. Han skulle överföra pengar men hade glömt sitt id-kort. ”Du känner väl igen mig”, sade han till bankmannen som log stort och tog hand om ärendet åt den uppenbart anonyma kunden. Detta är det hemliga handslaget.

Samma kväll såg jag den långkörande dokumentären om Göran Persson. I programmet ägnade han mycket tid åt att analysera sin egen relation till sina manliga medpolitiker. Åt Gudrun Schyman ägnade han några få minuter och beskrev henne som en oseriös, flamsig och emotionell person. Sin politiska fiende Carl Bildt skulle han aldrig beskriva på samma sätt när denne med handen tätt knuten runt en FN-flagga hulkar fram sina minnen från ett krigshärjat Bosnien. Igen; det hemliga handslaget.
Jag skulle kunna ge många exempel. Det är kanske ett av de pris man betalar för att leva i ”världens mest jämställda land”. Patriarkatets handslag blir smygigare och hårdare än andra länders.

Forskaren och psykologen Elisabeth Ettore tror att en av anledningarna till att fler och fler kvinnor hamnar i drogmissbruk är att det är ett sätt för dem att lösgöra sig från patriarkatet och fly sin otacksamma roll. Jag kan förstå känslan. Men jag har varken lust eller råd att börja knarka så jag tror jag måste flytta, någonstans där de hemliga handslagen är helt uppenbara give me five’s, eller där jag inte förstår systemet och språket tillräckligt för att ständigt känna mig lurad, äcklad och arg.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984