I måndags presenterade regeringen sin vårbudget. Trots brinnande högkonjunktur och trots att statens finanser är bättre än någonsin tidigare finns bara några ynka russin till välfärdsförbättringar, som till exempel den planerade tandvårdsreformen.Denna regeringens andra budget är en fortsättning på inriktningen i den första, som innebar minskade anslag till arbetsmarknadsutbildningar och en massiv straffpolitik riktad mot […]
I måndags presenterade regeringen sin vårbudget. Trots brinnande högkonjunktur och trots att statens finanser är bättre än någonsin tidigare finns bara några ynka russin till välfärdsförbättringar, som till exempel den planerade tandvårdsreformen.
Denna regeringens andra budget är en fortsättning på inriktningen i den första, som innebar minskade anslag till arbetsmarknadsutbildningar och en massiv straffpolitik riktad mot arbetslösa. De höjda a-kasseavgifterna och den sänkta ersättningen har vi redan börjat se konsekvenserna av. Socialkontor runt om i landet budgeterar för ökade kostnader i takt med att människors a-kasseersättningar sänks till nivåer som inte räcker till att täcka ens de mest basala levnadsomkostnaderna.
I kombination med den massiva privatiseringen av hyresbostadsmarknaden kan situationen för den enskilde arbetslöse på kort tid bli ytterst allvarlig. Den som äger en bostadsrätt har inte rätt till socialbidrag – men om han/hon säljer och köper mat för pengarna under arbetslösheten, var ska då vederbörande bo när hyresrätterna, åtminstone i Stockholmsregionen, blir allt sällsyntare?
Till detta ska nu Jobb- och utvecklingsgarantin läggas. Detaljerna är inte spikade, men med stor sannolikhet innebär det som i budgeten kallas ”intensifierade jobbsökaraktiviteter med coachning” en ökad kontroll av den arbetslöses vardag.
Vi ser tendensen i ”Jobbgarantin” för unga, som bland annat ska innebära närvaroplikt på Arbetsförmedlingen 30 timmar i veckan för den som varit arbetslös i tre månader (se Inrikesnyheterna i detta nummer). Detta trots att de flesta arbetssökande som har tillgång till internet antagligen kan söka jobb betydligt effektivare hemifrån.
Unga arbetslösa ska samtidigt straffas med sänkta a-kassenivåer betydligt snabbare än äldre. Till detta läggs ytterligare en sanktion: den som avvisar en anvisning till jobbgarantin fråntas rätten till fortsatt a-kassa helt och att den som är ogiltigt frånvarande eller på annat sätt ”missköter” sig ska straffas med minskad ersättning.
Det finns många fler viktiga frågor att diskutera vad gäller de arbetslösas olika ”garantier”. Ska de aviserade lönebidragsanställningarna ske under gällande kollektivavtal och arbetsmarknadslagstiftning? Och vilka villkor ska gälla för den som hänvisas till arbetsträning, arbetspraktik eller ”varaktig samhällsnyttig sysselsättning”?
Än har inte regeringen bekänt färg. Men inriktningen är klar: en återgång till det svenska klassamhället på tidigt 1900-tal då arbetslösa förväntades stå med mössan i hand, och bockandes/nigandes acceptera vilka villkor som helst.
Samtidigt gynnas de redan rika av regeringen, många med tusentals kronor per person och månad. Slopad förmögenhetsskatt innebär att de rikas bidrag till en gemensam välfärd minskar. Slopad fastighetsskatt gynnar dem med de dyraste villorna vars priser stiger i värde samtidigt som deras utgifter sjunker dramatiskt. Detta riskerar att driva upp räntan, vilket regeringen också räknar med. Det drabbar i sin tur framför allt vanliga arbetare som äger sin bostad men har mindre marginaler att klara högre ränteutgifter och gynnas mindre av slopad fastighetsskatt.
Grattis alla rika! Så enkelt kan regeringens vårbudget sammanfattas.