Det är självklart för Fi att driva hbt-frågor

Inga-Lisa Sangregorio frågar sig i Arbetaren 22 mars varför feministiska rörelser ska driva hbt-frågor. För Feministiskt initiativ, Fi, är det självklart att en modern feministisk rörelse driver hbt-frågor. På 1960- och 1970-talen arbetade många feminister för vita, heterosexuella, arbetarklasskvinnors rättigheter. Det visas bland annat tydligt i pjäsen Jösses flickor som ges på Stadsteatern i Stockholm. […]

Inga-Lisa Sangregorio frågar sig i Arbetaren 22 mars varför feministiska rörelser ska driva hbt-frågor. För Feministiskt initiativ, Fi, är det självklart att en modern feministisk rörelse driver hbt-frågor. På 1960- och 1970-talen arbetade många feminister för vita, heterosexuella, arbetarklasskvinnors rättigheter. Det visas bland annat tydligt i pjäsen Jösses flickor som ges på Stadsteatern i Stockholm.

I dag 2007 har vi än mer kunskaper. Vi lever i ett samhälle där kvinnor diskrimineras på olika sätt som kan bero på etnisk tillhörighet, sexuell läggning eller klasstillhörighet. Därför är det viktigt att en feministisk rörelse försöker arbeta mot alla former av förtryck som kvinnor utsätts för. Hur diskriminering drabbar en kvinna kan alltså vara olika beroende på faktorer som hudfärg eller sexuell läggning.
Sangregorio efterlyser konkreta frågor som en feministisk rörelse skulle kunna arbeta med när det gäller hbt-frågor. Som exempel kan nämnas det förslag som nu kommit om äktenskap. Utredaren föreslår att även homosexuella par ska omfattas av samma lagstiftning som heterosexuella par. Problemet är dock som Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, påpekat att utredaren föreslår att enskilda präster ska kunna säga nej till att viga samkönade par. Det innebär att utredaren i förslaget byggt in en acceptans för diskriminering på grund av sexuell läggning. I stället vill Fi ha en könsneutral samlevnadsbalk där staten sköter det juridiska för människor som väljer att leva ihop. Var och en kan sedan själv välja att ha ceremonier på platser och i sammanhang som man tycker om. Det är helt orimligt att religiösa samfund ska ha vigselrätt om de inte förbehållslöst säger ja till att även viga homosexuella.

För att ytterligare ge några konkreta exempel är det viktigt att arbeta för att homosexuella kvinnor får tillgång till likvärdig behandling inom sjukvården, utbildningssystemet och på arbetsplatser som heterosexuella kvinnor. Det är lika självklart att arbeta för homosexuella kvinnors rättigheter som det är att verka för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män.
För Fi är det självklart att kämpa för olika kvinnogruppers rättigheter. Kunskaper om hur orättvisor och förtryck som bygger på kön, sexualitet, ras/etnicitet, funktionshinder, klass, tro/religion, könsidentitet, ålder och hur de flätas samman med könsmaktsordningen är något som behöver utvecklas än mer. Fi vill därför verka för att än fler får upp ögonen för hur olika maktordningar samverkar och hur diskriminering av olika slag kan motverkas.

Den patriarkala maktordningen är tätt sammanbunden med tanken om att heterosexualitet är det normala. För att människor ska bli fria och jämlika på riktigt måste vi ifrågasätta och motverka alla maktordningar och normer som diskriminerar.
Idag kan vi inte längre tala om kvinnor som en homogen grupp. Kvinnor är olika och har många olika erfarenheter. Därför är det fullt möjligt och helt nödvändigt att en feministisk rörelse också inkluderar kvinnors olikheter och därmed bland annat driva frågor om hbt-personers rättigheter.