Nog finns det gott om maffialiknande metoder på arbetsmarknaden, men inte är det fackföreningarna som står för dem. Ändå är det facket som nu sitter på de anklagades bänk på tidningarnas ledarsidor, i teves morgonsoffor och i blogosfären. Framför allt tre exempel ges på ”maffiametoder”: • Hotell- och restaurangarbetarförbundets blockad av salladsbaren Wild’n Fresh i […]
Nog finns det gott om maffialiknande metoder på arbetsmarknaden, men inte är det fackföreningarna som står för dem. Ändå är det facket som nu sitter på de anklagades bänk på tidningarnas ledarsidor, i teves morgonsoffor och i blogosfären. Framför allt tre exempel ges på ”maffiametoder”:
• Hotell- och restaurangarbetarförbundets blockad av salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg. Ändå kan vi inte påminna oss om när maffian senast iklädde sig reflexvästar och delade ut flygblad för sin sak. Att motverka löne- och villkorsdumping ingår i det fackliga grunduppdraget, och det har ju krupit fram att Wild’n Fresh inte betalade semesterersättning och saknade avtalsenliga försäkringar. Någon som däremot uttrycker sig som en mafioso är centerpartiets nyliberala bulldog Frederick Federley, som tillsammans med Dominika Peczynski försökte köpa Wild’n Fresh. ”Man knäcker inte Peczynski och Federley direkt. Facket kommer att stå där och frysa i ytterligare några år och då får de göra det, sade han till SvD. Köpet gick inte igenom, men Federley och Peczynski hotar med att dra igång annan fackföreningsfientlig verksamhet.
• Skogs- och träfackets blockader mot två företag i Smålandstenar. Men varslad blockad är långt mindre maffialikt än att försöka köra över sina motståndare med bil, som de kristna bröderna i Småland gjorde under konflikten – innan de kröp till korset och svor sin trohet till kollektivavtalets andemening.
Det ska sägas att syndikalisterna, till skillnad från LO, inte är principiella anhängare av kollektivavtal. Fredsplikt är ett högt pris för avtal, men avtal är givetvis att föredra framför lönedumping.
• Byggnads granskningsavgifter, som nu blivit föremål för ett utslag i EU-domstolen. Men att det är arbetsgivarnas fiffel som är bakgrunden till systemet glöms bort. Enligt Byggnads undersökning 1999 fick 648 byggjobbare bara i Stockholm för låg lön, vilket granskningen korrigerade. Att avgiften tas ut av oorganiserade – notera att anslutna till andra förbund, som SAC, inte betalar granskningsavgifter eftersom deras organisationer förväntas sköta granskningen – stämmer med ordningen på arbetsmarknaden. Avgifterna regleras i kollektivavtal, och kollektivavtal gäller alla på arbetsplatsen, även oorganiserade.
Om de 1,5 procent av lönen som dras i granskningsavgifter uteslutande går till lönegranskning är dock svårt att veta. Om Byggnads tolkning av EU-domen visar sig riktig – att förbundet mer noggrant måste redovisa hur avgiften används – är det en förbättring. Men maffia?
Ibland räknas även en del syndikalistiska aktioner till maffiagenren, framför allt ett par blockader i Malmö. Men låt oss då påminna om att en av blockaderna föregicks av att en medlem åkte på stryk av sin chef, och en annan av att en medlem drogs ner i källaren och hotades till livet. Där kan man tala om maffiametoder.
I den allmänna fackföreningshetsen passar Svenskt Näringslivs Urban Bäckström på att damma av kraven på att stridsåtgärder ska vara ”proportionella”, eftersom det råder en ”obalans” på arbetsmarknaden där facket har för mycket makt.
Men om facken verkligen har oproportionerligt mycket makt, varför tjänade då en genomsnittlig LO-medlem 19100 kronor i månaden 2005, medan storföretagens vd:ar i genomsnitt tjänade 13 gånger mer, 240000 kr i månaden?