De första stegen mot en förändring av landets hårda abortlagstiftning inleddes 2004, när den portugisiska regeringen vägrade låta den holländska kvinnorättsorganisationen Women on Waves beträda portugisiskt vatten.
Plötsligt vändes världens ögon mot det lilla landet vid Atlanten där inte bara kvinnor som genomgår abort faktiskt åtalas och sätts i fängelse, men där även deras taxichaufförer och barnmorskor ställs inför rätta. Omvärldens protester satte fart även på den inhemska debatten.
Söndagens folkomröstning var Portugals andra i frågan. Den första hölls redan 1998 – då vann nej-sidan med 51 procent mot 49, men eftersom valdeltagandet var så lågt som knappa 30 procent var omröstningen inte bindande.
Även denna gång var valdeltagandet låga 44 procent och en bit under de 50 procent som krävs för att en folkomröstning ska gälla som beslut, men efter att resultatet tillkännagavs lovade presidenten och ledaren för socialistpartiet, José Sócrates, att regeringen kommer att lyssna på väljarna.
– Folket har talat med en tydlig röst och vi måste producera en lag som respekterar resultatet i folkomröstningen, sade han i ett tv-tal.
Även det största oppositionspartiet, de mer konservativa socialdemokraterna, sade sig vilja respektera resultatet, trots att de varit motståndare till lagändringen innan folkomröstningen.
När portugisiska kvinnor för första gången ska kunna genomgå en abort i sitt hemland utan att riskera fängelsestraff återstår att se, men enligt uppgift planeras den nya lagen träda i kraft under 2008.
Samtidigt som Portugal lämnar de kvinnofientliga bakvattnen går det åt motsatt håll i andra delar av Europa. Allt sedan muren föll har den katolska kyrkans makt stadigt ökat i Polen och i och med de bröderna Kaczynskis och deras parti Lag och rättvisas intåg i maktens centrum har konservativa högerkrafter fått fritt spelrum i landet dit svenska kvinnor en gång åkte för att genomgå aborter. Förra årets spred till exempel högergrupper bilder där abort och de som utför dem och genomgår dem jämfördes med andra världskrigets nazibödlar och enligt opinionsundersökningar har det tidigare ”abortvänliga” polska folket blivit allt mer negativt inställda de senaste åren.
Regeringen under Lag och rättvisa ligger inte heller på latsidan. Senare i vår ska parlamentet ta ställning till ett lagförslag som ämnar skärpa landets redan hårda abortlagstiftning ytterligare. Enligt förslaget ska rätten till liv – som finns inskrivet i de flesta länders konstitutioner – räknas redan från och med befruktningsögonblicket. Förändringen, som väntas gå igenom eftersom det finns en parlamentarisk majoritet som stödjer förslaget, kan i förlängningen innebära en abort likställs med mord. Redan i dag är abort endast tillåtet om det finns risk för moderns liv, om barnet är svårt skadad eller tillkom efter en våldtäkt eller incest.
Dessutom filar regeringen på ett förslag som ytterligare ska försvåra tillgången på p-piller. Redan i dag är de mycket dyra eftersom de inte subventioneras alls, men i framtiden kan de även förses med varningstexter som hävdar att p-piller riskerar att göra kvinnor infertila. Läkare ska dessutom alltid försöka avråda kvinnor från att använda dem och staten ska lansera stora lobbykampanjer för att uppnå detsamma.
Den konservativa och katolska högern i Polen är nämligen bekymrad över att det föds för få barn i landet.
Att själv kunna bestämma om och när man ska föda barn har genom historien visat sig av allra största vikt för kvinnors frigörelse, och varje år utförs hundratusentals illegala aborter bara i Europa. Det som avgör hur säker aborten är är framför allt en fråga om ekonomi och klass. I förbudsländer som Polen, Malta, Irland och Portugal utförs de allra flesta illegala aborter på så kallade bakgatekliniker med undermålig utrustning och bristande hygien. Bara i Portugal har 100 kvinnor dött i sviterna efter illegala aborter de senaste 20 åren – varje år måste 10000 kvinnor söka läkarvård på grund av sviterna efter illegala aborter.
Och de som drabbas är framför allt underklassen. Medel- och överklassens kvinnor har inte bara tillräckligt med pengar för att betala för ingreppet på någon av alla de utländska kliniker som erbjuder aborter, de har också nödvändiga kontakter för att få reda på var det är möjligt att få hjälp. Underklassen – som är stor i de fattiga ”förbudsstaterna” – har inte bara sämst utbildning, de har också dåliga ekonomiska förutsättningar att ta hand om barn som inte är planerade.
