Trots medias ointresse måste krisen
i Haiti räknas som en av decenniets viktigaste världspolitiska händelser. I en kupp med alltför många likheter med mordet på Allende 1973 – och med lika många uppenbara länkar till Washington – avsattes Haitis folkvalde president Jean-Bertrand Aristide i februari 2004. En amerikansk ockupation tog vid, varpå en massiv förföljelse av Aristides anhängare inleddes. Det dröjde två år innan nya val hölls och innan dess hade uppemot 10 000 haitier mördats. Ännu råder oro i landet.
Medan debatten varit intensiv i Nordamerika har det i Sverige, liksom i Europa i övrigt, varit påtagligt tyst och publicerats ytterst lite om Haiti. Sent omsider släpper nystartade Celanders förlag i dagarna en tunn liten bok med avsikt att råda bot på tystnaden. Haiti 2004 består av två längre artiklar av den brittiske filosofen Peter Hallward, samt ett förord av Björn Kumm. Att ge ut artiklarna i bokform är det svenska förlagets eget initiativ och som sådan saknar boken alltså engelsk förlaga.
Titeln på Hallwards första text, ”Alternativ Noll i Haiti”, anspelar på den tysta pakt som under 2003 formades mellan USA, Frankrike och Kanada om att till varje pris få bort Aristide. Hallward redogör i stora drag, men inte utan intrikata detaljer, för den utveckling som ledde fram till kuppen.
Hans välunderbyggda analys tar avstamp redan i den slavrevolt som grundade Haiti 1804 och som fortsatt att prägla såväl haitisk inrikespolitik som nationens förhållande till omvärlden. Både här och i Hallwards fokus på utvecklingen från 1990-talet och framåt sker viss upprepning från Kumms i och för sig utmärkta förord. Å andra sidan är det en historia som tål att upprepas.
Texten är en instruktionsbok i hur obekväma regimer i Tredje Världen destabiliseras genom bistånds- och lånestopp, finansiering av en marginell opposition och stöd till regeringsfientliga paramilitärer.
I den andra artikeln, ”Haiti som föredöme”, förklarar Hallward i sju punkter varför Haiti – populärt omskrivet som ”Amerikas fattigaste land” – bör inspirera dagens radikaler.
Det trovärdiga helhetsintryck som boken ger är att det är haitiernas fortsatta kamp för dessa rättigheter som utgör grund för omvärldens tvivelaktiga agerande i landet.
Sina förtjänster till trots är Haiti 2004 i tunnaste laget. För ett vidare perspektiv hade Hallwards bidrag kanske gjort sig bättre i en antologi med ytterligare texter. I synnerhet vore haitiska röster på sin plats, inklusive Aristide-kritiska sådana. Likväl är Haiti 2004 en både lovvärd och viktig publikation.
Haiti 2004
Peter Hallward
Förord: Björn Kumm
Översättning: Henrik Celander
Celanders förlag