Kultur

Baklängeshistoria

Vad gjorde du när du fick nyheten om attentatet mot World Trade Center? Det är en fråga som väldigt många kan svara på. Också morden på John Kennedy, Martin Luther King, John Lennon och Olof Palme, Tsunamikatastrofen, diskoteksbranden i Göteborg och Estonias förlisning är nationella eller internationella trauman som för många kopplats till en privat […]

Vad gjorde du när du fick nyheten om attentatet mot World Trade Center? Det är en fråga som väldigt många kan svara på. Också morden på John Kennedy, Martin Luther King, John Lennon och Olof Palme, Tsunamikatastrofen, diskoteksbranden i Göteborg och Estonias förlisning är nationella eller internationella trauman som för många kopplats till en privat händelse även om man inte varit på plats eller haft minsta koppling till offren. När Robert (Bobby) Kennedy sköts till döds i en hotellobby 1968 i Los Angeles frös världen till för ett ögonblick. Senator Kennedy (yngre bror till John) var på väg mot presidentposten och ett hopp för många om en mänsklig, antirasistisk demokratisk politik med ett vackert ansikte i en cool miljö. I sina valtal angrep han maffia, mutor och korruption. Han reste runt och träffade fattiga och arbetslösa, och utlovade förändring.

Emilio Estevez film Bobby berättar om dagen då Kennedy mördades, men Bobby själv är inte närvarande förrän de allra sista minuterna innan mordet. I stället är filmen befolkad av hotellpersonal och gäster, politiska rådgivare, journalister, artister. Vissa med en nästan religiös förväntan på senatorns ankomst, andra likgiltiga. Ingen vet förstås vad som ska hända senare, och detta är ämnat att skapa en spänning kring deras i vissa fall ganska vardagliga sysslor, gräl, kärleksaffärer, politiska diskussioner, och arbete. Den väl beprövade dramaformen lyckas sådär; vi får förstås aldrig tillfälle att glömma hur klockan tickar mot det oundvikliga (som ju för oss skedde för över 40 år sedan) eftersom en hel del repliker är inplanterade för att ge relief åt mordet när det väl sker.
Replikplanteringarna kan ibland ge en nästan tragikomisk effekt. En rad av de största Hollywoodstjärnorna minglar runt i 1960-talsmode och deras kända ansikten tillsammans med grova schabloner som knarkarhippien och kvinnor i ögonfransar tjocka som dörrmattor skymmer sikten för en verklig tidsbeskrivning. Det enda i den vägen är pratet om Kennedy som framtidshopp samt en rad dokumentära bilder och tal som beskriver löften om förbättringar och kritik mot fattigdom och rasism. Den dokumentära delen sänker filmen slutgiltigt eftersom det är så uppenbart urvalda delar för att illustrera den stora, personliga sorgen hos karaktärerna vi lärt känna fram till dess. Man undrar ivrigt vad i övrigt senatorn stod för och hur valet (så gott som givet) av honom till president hade påverkat landets och världens politik. Det får vi inga svar på.

Film: Bobby
Regi: Emilio Estevez

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984