Medan många länder har fördömt bombningarna och våldet som USA och Storbritannien använde för att invadera Irak finns det fortfarande ett brett internationellt stöd för det ena av ockupationens syften – att införa marknadsekonomi i Irak. Och som främsta verktyg använder man sig av alla miljarder dollar i utlandsskuld som Saddam Hussein skaffade sig under […]
Medan många länder har fördömt bombningarna och våldet som USA och Storbritannien använde för att invadera Irak finns det fortfarande ett brett internationellt stöd för det ena av ockupationens syften – att införa marknadsekonomi i Irak. Och som främsta verktyg använder man sig av alla miljarder dollar i utlandsskuld som Saddam Hussein skaffade sig under sina sista år vid makten.
Hittills har Sverige, som många andra länder, gått med på att skriva av 270 av de 338 miljoner dollar som Irak är skyldigt – med villkoret att Irak går med på ett ”hjälpprogram” från Internationella valutafonden, IMF.
Lånegivarnas villkor godkändes av (den icke valda) interimsregeringen 2005.
I och med IMF-programmet är det slut på bränslesubventioner, vilket har lett till en fördubbling av bensin- och dieselpriser sedan december 2005 och en inflation på 70 procent. En annan IMF-åtgärd var att avsluta subventionerna för livsmedel, något som 60 procent av de irakiska familjerna var beroende av för sin försörjning. Och trots att arbetslösheten i Irak är 59 procent, 85 procent bland kvinnor, förbjuder IMF:s riktlinjer den irakiska regeringen att skjuta till pengar för att skapa nya jobb.
Det betyder att traditionellt ”snälla” länder som Sverige, Norge och Nederländerna indirekt tvingar Irak till ekonomiska förhållanden som de aldrig skulle utsätta sina egna medborgare för.
Svenska företag har länge varit aktiva i Irak. Under 1990-talet förseddes Saddams regim med lastbilar från Scania och bilar från Volvo. Saabs militära gren sålde transporthjälpmedel till Scud-missiler.
Mellan 1991 och 2003, under det FN-kontrollerade Olja för mat-programmet – medan mer en en halv miljon irakier, de flesta barn, dog av svält – sålde svenska företag utrustning till Irak för mer än 197 miljoner dollar.
På senare tid har det framkommit uppgifter om att företagen som var involverade i Olja för mat-programmet ägnat sig åt korruption i stor skala. Enligt uppgifter i tidningen USA Today kände den svenska regeringen till detta redan år 2000, men valde att hålla tyst eftersom man befarade att
ett offentliggörande skulle ”inverka negativt på andra svenska affärsmöjligheter”.
I juni 2005 samlades de nordiska utrikesministrarna för att dra upp gemensamma riktlinjer för hållningen gentemot Irak. Trots att de så sent som 2003 motsatt sig den amerikanska invasionen talade de nu bara om vikten av att demokratisera landet. Och precis som de amerikanska och brittiska regeringarna såg de ”demokrati” som något som måste inympas i Irak av västerländska experter. Dessutom beslutade ministrarna att allt väpnat motstånd mot ockupationen och USA:s planer i landet är att anses som ”terrorism” och ”säkerhetsproblem” som ska mötas med militärt våld. Som en logisk konsekvens av detta deltar Sverige också i utbildningen av den irakiska polismyndigheten.
2003–2004 bidrog Sverige med 13,5 miljoner dollar till återuppbyggnaden av Irak. Via FN spenderades 16,6 miljoner kronor på upprättandet av en bidragskoordinerande instans, där även en svensk kontrollant ska anställas.
Förra året skapades en svensk-irakisk handelskammare med ambition att även öppna upp landet för andra nordiska intressenter. Sverige deltar också som ett av 37 länder i den stora ”återuppbyggnadsmässan” som hålls i Jordanien i maj i år, den främsta spelplanen för företag med siktet inställt på Irak.
Under tiden ser svenska företag som Ericsson till att lägga vantarna på lukrativa kontrakt i ”det nya Irak”. Andra, som Saab, förser ockupationsstyrkorna med materiel. Saab Training producerar ett av de träningsprogram som används för att förbereda de amerikanska soldaterna för strider i stadsmiljö. I april 2004, mitt under en attack på staden Fallujha, beställde den amerikanska armén ett stort antal av de så kallade AT4 CS av Saab Bofors Dynamics – ett bazookaliknande vapen som även det är speciellt anpassat för urbana strider. Vid det laget fanns redan 600000 AT4CS i bruk i Irak.
Ett annat Saab-bolag, Saab Barracuda, förser ensamt armén med kamouflagenät och så sent som i juni förra året vann de en första del – värd 20,2 miljoner dollar – av ett stort US Army-kontrakt på totalt 1,8 miljarder dollar. Chefen för Saab Barracuda, Dottie Womack, utryckte sin glädje på det här viset:
– Vi har alltid satt stor stolthet i att kunna hjälpa de amerikanska styrkorna genom vårt arbete, och i och med det här kontraktet får vi möjlighet att göra det i många år framöver.
Översättning: Anna Hellgren
