xx

Osynliga djur i patriarkal norm

Under julen konsumerar alla som kan. En genomsnittlig svensk äter under sin livstid 669 kycklingar, fyra kor, två får, 30 grisar och tusentals fiskar. Ändå är avsaknaden av synliga bevis hänförande. Inte ett blodspår syns i kyldisken. Inte ett ord nämns vid matbordet. Kött är en produkt och något vi belåtet kan tänka kvalitet om […]

Under julen konsumerar alla som kan. En genomsnittlig svensk äter under sin livstid 669 kycklingar, fyra kor, två får, 30 grisar och tusentals fiskar. Ändå är avsaknaden av synliga bevis hänförande. Inte ett blodspår syns i kyldisken. Inte ett ord nämns vid matbordet. Kött är en produkt och något vi belåtet kan tänka kvalitet om när det är svenskt och vänds i stekpannan. Djuren som subjekt är uteslutna ur vår världsbild. Följaktligen syns heller inte den produktion vi vigt deras liv och död åt.

Under stora delar av historien har kvinnor varit praktiskt taget uteslutna ur definitionen människa: mänskliga rättigheter har i själva verket betytt vita mäns rättigheter och mänsklighetens historia har varit männens historia. Kvinnor har tvingats slå sig in i den trånga definitionen av vad ett rättighetsbärande subjekt är. Osynliggörandet och förlöjligandet är och har varit två pelare i patriarkatets förnekelse av kvinnors liv, villkor, kamp och skapande. Och mekanismerna för upprätthållande av maktens privilegier är smärtsamt lika varandra. De uteslutna är uteslutna och de inneslutna gör vad de kan för att så länge som möjligt dölja dessa och för att slippa höra deras krav. Lisa Gålmark skriver om detta i sin bok Skönheter och odjur och om den självförälskelse som den vite mannen på toppen ägnar sig åt – som uttrycks i ”människomansnormativitet och köttnormativitet i kombination”.
Samma sak gäller människan som har separerat sig själv från jordens övriga arter, trots vårt släktskap, och inte ens vill erkänna att vi utnyttjar vår ställning i denna egendesignade hierarki. Vi begagnar oss av en klassisk och snål uppdelning i ett ”vi” och ett ”de” som gör oss oseende och som buntar ihop alla djur i en enda stor massa. I och med detta förnekar vi att de djur som ingår i livsmedelsindustrin är individer med egna personligheter, behov och känslor. Carol J. Adams som har skrivit The sexual politics of meat menar att förtryck kräver våld, och våld innebär oftast objektifiering (djurs och kvinnors kroppar används som kött och sexobjekt), fragmentering (kvinnor misshandlas, djur styckas) och konsumtion (djurs kroppar äts upp medan kvinnors kroppar konsumeras genom pornografi och prostitution). Vårt totala osynliggörande av alla djur som inte kallas människa är en direkt bruksanvisning till denna våldsstruktur.

De icke-mänskliga djuren skriver inte sina krav på papper. Däremot kan de kommunicera på sina egna språk och människor kan lära sig att lyssna och förstå. Att ta reda på vad djuren på julbordet och alla andra bord utstått för att hamna där, innebär att vidga sin syn och se även dem som står utanför normen. Jag tror att alla feminister har den förmågan.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984