Fem års rättsskandal

Den 11 januari 2002 inleddes ett skamligt kapitel i internationell rättsskipning. Då flögs de första fångarna från Afghanistan till USA:s bas Guantánamo på Kuba. Idag har namnet Guantánamo blivit en symbol för vår tids stora rättsskandal. Det land som brukar skryta om sina demokratiska principer leds av en grupp neokonservativa vars politik omfattar anfallskrig – […]

Den 11 januari 2002 inleddes ett skamligt kapitel i internationell rättsskipning. Då flögs de första fångarna från Afghanistan till USA:s bas Guantánamo på Kuba. Idag har namnet Guantánamo blivit en symbol för vår tids stora rättsskandal.

Det land som brukar skryta om sina demokratiska principer leds av en grupp neokonservativa vars politik omfattar anfallskrig – nu senast i tisdags flygbombningar i Somalia – och ockupationer, och där gangstermetoder har satts i system. Människor har kidnappats runt om i världen för att sedan ”försvinna” in i ett globalt fängelsesystem. Människor har godtyckligt köpts för kontantsummor i Afghanistan och Pakistan för att sedan fängslas i åratal. Förhörsmetoder, som allmänt betraktas som tortyr eller grym och förnedrande behandling, har sanktionerats av de styrande i Washington.

Så sent som den 3 januari i år bedyrade dock Pentagons språkrör Joe Carpenter att USA behandlar de internerade humant: ”Förenta staterna driver säkra, humana och professionella läger för fientliga stridande”.

Det var svaret på en rapport från USA:s federala polis FBI som gav nya detaljer om förhörsmetoderna på Guantánamo. Där berättades bland annat om hur en kvinnlig fångvaktare hade smetat in fångars ansikten med mensblod och om en fånge som låstes in över natten i ett nästan 40 grader varmt rum utan ventilation.

Det är föga förvånande att både FN och EU har krävt att Guantánamo ska stängas. Inför femårsdagen krävde Human Rights Watch att fångarna på Guantánamo antingen friges eller ställs inför rätta. Men hittills finns inget som tyder på att det kommer att ske inom en nära framtid. USA har tagit sig rätten att hålla människor fängslade på obestämd tid. Enligt officiella uppgifter finns 395 fångar kvar av de över 750 personer från 45 länder som har skickats till Guantánamo.

Många av fångarna lider av vacklande hälsa. Den 20 december rapporterade Financial Times om oron för att Bisher al-Rawis mentala hälsa har försämrats. Han har uppehållstillstånd i Storbritannien, dit han kom som ung flykting undan Saddam Husseins styre i Irak för drygt två decennier sedan. Rawi kidnappades i Gambia i november 2002 och flögs till ett hemligt CIA-fängelse i Afghanistan, innan han transporterades till Guantánamo. Där har han utsatts för extrema temperaturvariationer och hålls instängd i en cell där lyset är påslaget 22 timmar om dygnet.

Fallet Bisher al-Rawi anses extra känsligt då han agerade mellanhand åt den brittiska underrättelsetjänsten MI5 i dess kontakter med en radikal muslimsk präst i Storbritannien, och det har spekulerats i att han blev kidnappad efter att ha vägrat bli agent åt MI5. I det brittiska parlamentet arbetar Norman Lamb, liberaldemokrat, och Andrew Tyrie, konservativ, för att Bisher al-Rawi ska få komma hem till Storbritannien. De kräver också en utredning om den brittiska regeringens påstådda medverkan i bortförande och överlämnande av personer till tortyr och fångenskap utan rättegång.

Som bekant har även Sverige gett sitt bidrag till USA:s ”krig mot terrorism” genom att den 18 december 2001 på Bromma flygplats överlämna de asylsökande egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Al-Zery till maskerade CIA-agenter, som skickade dem till tortyr i Egypten. Den 25 januari ska regeringen överlämna sitt svar till FN:s människorättskommitté angående Al-Zery. Då kommer det att visa sig om den borgerliga regeringen vågar bryta med USA:s rättsvidriga politik eller om man ska följa den anpassning som den socialdemokratiska regeringen valde.