Gripande politiskt dokument

Vid tiden för andra världskriget hade flera av Europas länder fortfarande besittningar, kolonier, i Afrika och Asien. I dessa länder arbetade och levde många av herreländernas invånare, de verkade som militärer förstås, men också som andra typer av myndighetsrepresentanter, liksom inom de mest skilda yrken. Invånarna i kolonierna betraktades ofta som medborgare i till exempel […]

Vid tiden för andra världskriget hade flera av Europas länder fortfarande besittningar, kolonier, i Afrika och Asien. I dessa länder arbetade och levde många av herreländernas invånare, de verkade som militärer förstås, men också som andra typer av myndighetsrepresentanter, liksom inom de mest skilda yrken. Invånarna i kolonierna betraktades ofta som medborgare i till exempel England, Belgien, Nederländerna Tyskland och Frankrike. När det var dags att dra ut i krig rekryterades unga män i de europeiska arméerna och slogs på sitt herrelands sida, liksom de från början utnyttjats i alla de militära aktioner ockupanterna historiskt varit inblandade i.

Till Frankrike hörde flera nordafrikanska länder, och soldater från dessa deltog lojalt i kriget mot Tyskland. Tillsammans med fransmännen befriade de landet från nazismen – men efter kriget fanns inte motsvarande solidaritet. Ickeeuropeiska invånare sändes ofta hem, och de som blev kvar glömdes så småningom bort.

När de nordafrikanska länderna under tidigt 1960-tal frigjort sig, blev straffet bland annat att de som deltagit i striderna förlorade sin avgångs- och veteranpension. Inom Frankrikes gränser lever människor i andraklass-situation, trots att de är födda i landet. Starka reaktioner mot denna situation blossar upp då och då, senast våren 2006, då förortsinvånare i Paris gick ut i kravaller.

Filmen Infödd soldat (Indigénes), som hade världspremiär på Cannesfestivalen i Frankrike i maj 2006, är ett inlägg som bidragit till att upplysa om orättvisorna, filmen har också fått Frankrikes president Jaques Chirac att börja se över gamla lagar.

Regissören Rachid Boucharebs berättelse handlar om en grupp män, från framför allt Tunisien och Algeriet, som i de flesta fall offrar sitt liv för befrielsen. De betraktar Frankrike som sitt moderland, hoppas på en karriär inom armén som en möjlighet att komma ur en torftig och svår tillvaro i en fattig hemort. Flera av dem har inte gått i skolan, och kan inte läsa eller skriva.

Det visar sig dock att rasismen är utbredd från högsta ort, det är mycket svårt för en icke-vit att bli officer i armén, trots exemplariska insatser. Någon kämpar förgäves, den som lyckats har dolt sin nordafrikanska bakgrund.

Infödd soldat är ovanlig som krigsfilm för att den verkligen berättar om var och en av männen, deras insatser och individuella mål och deras solidaritet med gruppen och armén, som så småningom krackelerar under en växande insikt om rasism och myndighetsmissbruk. Rollerna spelas till största delen av nordafrikanska skådespelare och på Cannesfestivalen fick hela skådespelarensemblen pris för bästa manliga skådespelare.

Bouchareb pekar i sin film ut den strukturella rasismen, snarare än den individuella; de befriade blir förstås lika tacksamma vare sig soldaten är algerier eller vit fransman, men det är systemet inom armén och staten som uppehåller, kräver, en förtryckande hierarki, vare sig det är ickevita eller kvinnor som trycks ned. Infödd soldat är ett gripande och viktigt politiskt dokument.