xx

Yttrandefriheten efter apartheid

”det handlar om yttrandefrihet – kvinnors yttrandefrihet. Det mediala utrymmet domineras av män. Det råder en genusbaserad självcensur bland journalister som visar sig i nyhetsförmedlingen.” Den nyss så lågmälda damen i starkt röd blus talar passionerat och karismatiskt på bokmässans internationella torg inför en fulltalig publik. Hennes kraftfulla röst rycker tag i förbipasserande som kanske […]

”det handlar om yttrandefrihet – kvinnors yttrandefrihet. Det mediala utrymmet domineras av män. Det råder en genusbaserad självcensur bland journalister som visar sig i nyhetsförmedlingen.”

Den nyss så lågmälda damen i starkt röd blus talar passionerat och karismatiskt på bokmässans internationella torg inför en fulltalig publik. Hennes kraftfulla röst rycker tag i förbipasserande som kanske inte alls är intresserade av mediernas kvinnobild – men som blir det.

Colleen Lowe Morna, en tungviktare i mediekritiska kretsar, gästade Göteborg i september. Hon leder Gender Links, en organisation som arbetar för jämställdhet i och genom medierna i tolv länder i södra Afrika. Sitt kontor har de i Johannesburg.

– Det är politikern i mig som ställer sig på en scen och försöker övertyga. Som medieaktivist gäller det att ha många strategier, anpassade för olika situationer, säger hon.

colleen lowe morna föddes i Zimbabwe och utbildade sig till journalist på Columbia University i New York. Hon har varit verksam som frilansjournalist och arbetade även som koordinator på Inter Press Service, IPS, Afrikas kontor i Harare. Dessutom är hon rugbyanalytiker. Men framför allt är hon känd som kvinnorättsaktivist och anlitades som chef för den sydafrikanska jämställdhetskommissionen under en period på 1990-talet.

– Eftersom jag är journalist ligger medie-branschen mig varmt om hjärtat och jag ser medierna som en nyckelarena för social förändring, säger Colleen Lowe Morna.

Hon pekar på att sydafrikanska medier genomgått en demokratisering i och med att man gjort upp med apartheid. Nu är det dags att ta itu med andra diskriminerande strukturer.

– Journalister säger gärna att de speglar omvärlden som om de vore passiva observatörer. Det är en felaktig föreställning. Den sydafrikanska sanningskommissionen kom fram till att medierna var långt ifrån opartiska eller neutrala under apartheid. De legitimerade istället en vit överhöghet och assisterade regimen att upprätthålla det rasistiska systemet. Medierna reproducerade rasism, helt enkelt, precis som de fortfarande reproducerar mäns överordning över kvinnor.

Efter sanningskommissionen etablerades den sydafrikanska människorättskommissionen med syfte att granska och stärka demokratin. Den i sin tur gjorde en uppföljande granskning av mediernas roll under apartheid, den så kallade Braude-rapporten.

Granskningen ifrågasattes starkt av den nationella medieindustrin, som uttalade en rädsla för statlig inblandning i medierna, med inskränkningar i pressfriheten som följd.

Den internationella branchorganisationen World Association of Newspapers, där svenska Tidningsutgivarna ingår, gav understöd till sin sydafrikanska medlem.

Dåvarande styrelseordföranden Bengt Braun, vd och koncernchef i Bonniers, skrev ett upprört brev till Nelson Mandela daterat 22 januari 1999. Han bad Mandela stoppa granskningen och avrådde den sydafrikanska regeringen från framtida försök att lägga sig i mediernas innehåll. Braun skrev: ”Det är självklart att vår organisation anser att rasism är outhärdlig och vi motsätter oss att medierna uppmuntrar rasism. Å andra sidan finner vi det fullständigt olämpligt att en regeringskommission bedömer om så skett eller att den på något sätt lägger sig i redaktionellt innehåll. Rasism ska konfronteras med de lagliga medel som står till buds men speciella åtgärder för medierna skulle inkräkta på yttrandefriheten. Det är olyckligt att sådana åtgärder diskuteras – i en så emotionell fråga som rasism – i stundande valtider.” (min översättning)

samme braun deltog i den debattdag om ”Jämställdhet i bruset” som arrangerades av förra kulturministern Leif Pagrotsky den 30 augusti i år – där regeringens initiativ till debattdagen ifrågasattes och samma farhågor om ingrepp i yttrandefriheten framkom. Där klargjorde Braun att Bonniers ser jämställdhet som ett rent kommersiellt projekt.

– De kommersiella medierna ser sig som väktare av yttrande- och pressfrihet, men har svårt att se sin bevarande roll när det gäller diskriminerande maktstrukturer. De speglar status quo, och status quo är inget neutralt eller rättvist tillstånd, säger Colleen Lowe Morna.

Gender Links anses vara en av de mest progressiva mediekritiska organisationerna i världen just nu. På bara fem år har organisationen satt igång forskning, journalistutbildning, mediekunskap för gräsrötter, nätverkande över nationsgränser, alliansbyggande med medie- och branschorganisationer för att nämna några exempel.

– Vi har inriktat oss på journalister som nyckelgrupp, även om vi också anser att andra medieproducenter har betydelse för vilka berättelser om samhället som görs synliga.

En mängd samhällsproblem i södra Afrika har sina rötter i relationen mellan kvinnor och män säger Colleen Lowe Morna. Ett av dem är hiv/aids och den kollektiva tystnad som omger sexualitet och hiv. Här kan medierna spela en central roll

– Södra Afrika har den snabbaste ökningen av hiv/aids i världen. För att minska spridningen krävs andra sexuella beteenden, inte minst av män. Smittan sprids till stor del genom våldtäkter – det sker en våldtäkt i Sydafrika var 26:e minut. Dessa ojämlika sexuella relationer måste belysas.

Även sexuella handlingar som sker i samtycke för smittan vidare. På en del håll har det gått fram att vaginala samlag sprider hiv. Men i stället har anala samlag blivit vanligare vilket är värre ur smittosynpunkt. En av flera manualer Gender Links har gett ut handlar om rapportering om hiv/aids. Där ingår hur könsmaktrelationer påverkar smittspridningen.

– Unga kvinnor är också mer sårbara för smittan av biologiska skäl. Om inte medierna tillhandahåller relevant information är det svårt att få vård och minska spridningen. En ytterligare genusvinkel är att det i första hand är kvinnor som vårdar de sjuka.

som många andra mediekritiker i världen insåg Gender Links att fakta och statistik är basverktyg när det gäller att komma till tals i mediebranschen. År 2002 initierades därför en av de största kvantitativa studierna över jämställdhet i nyhetsförmedlingen som någonsin gjorts: The Gender and Media Baseline Study. Studien undersökte hur kvinnor och män skildras i tryckta och elektroniska nyheter under en månad i tolv länder i södra Afrika. Totalt 114 av 317 nyhetsförmedlare ingick och antalet artiklar uppgick till 25110.

I den afrikanska undersökningen fanns kvinnor representerade till 17 procent. I första hand förekom de som skönhetsmisser eller prostituerade medan män främst förekom som politiker och idrottare. I och med att studien redovisades för ett stort antal nyhetsproducenter formades ett regionalt nätverk – Gender and Media Southern Africa Network – vars uppgift är att främja jämställdhet och därmed vidgad yttrandefrihet i nyhetsutbudet.

– Det gäller att få producenter och journalister att förstå att de idag främjar en maskulint färgad bild av verkligheten som inte är en neutral bild. Det handlar också om att ständigt påpeka att jämställdhet är inbyggd i demokratin och inte en subjektiv värdering. Därför är ett ökat genus- och jämställdhetsmedvetande egentligen ingen konflikt med varken pressens spelregler, etiska principer eller de kommersiella villkor medierna verkar under.

Gender Links har inrättat ett pris – The Southern African Gender and Media Award – för att uppmuntra journalister i genustänkande. Colleen Lowe Morna poängterar också att journalister i så många andra frågor som handlar om sociala eller andra orättvisor gärna ställer sig på de svagas sida – åtminstone i teorin. Därför borde det vara enkelt att se fördelarna med att belysa också kvinnors villkor och världar.

– När man framställer kvinnor som sexobjekt ska man vara medveten om att man skadar kvinnor, det kränker kvinnors värdighet och integritet. Det är inte förenligt med de demokratiska grundtankarna eller mänskliga rättigheter.

– Dessutom, visar våra läsarundersökningar, vill folk se kvinnor som hela människor och inte som objekt, de vill se kvinnor i fler roller och män i nya roller. I vår region är kvinnorna de stora mediekonsumenterna och det är dags att ta fasta på vad de vill ha – inte vad medieproducenterna tror att de vill ha.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984