Inrikes

Två fingrar mindre

Två fingrar på Per Ivarssons högerhand är borta. Pekfingret ser ensamt ut i mitten. Per har ännu ingen känsel i det, men tror att den kommer tillbaka så småningom. – Nu ska jag få en protes. Det här är ju problematiskt när man spelar bas. Jag har provat att tejpa fast ett tumplektrum och lägga […]

Två fingrar på Per Ivarssons högerhand är borta. Pekfingret ser ensamt ut i mitten. Per har ännu ingen känsel i det, men tror att den kommer tillbaka så småningom.

– Nu ska jag få en protes. Det här är ju problematiskt när man spelar bas. Jag har provat att tejpa fast ett tumplektrum och lägga något emellan ring- och pekfingret. Det går att spela då, men det är ju inte som förr.

Per har länge spelat i flera band, bland annat punkbandet Silly season. Det är inte bara basspelandet som blivit lidande – allt har plötsligt blivit besvärligt. Knäppa en skjorta, skriva, hantera kniv och gaffel.

Det var i mitten av maj i år som Per fastnade i en maskin utan nödstopp på Cerealia i Södertälje. Det var en så kallad stapler, där färdig spaghetti förvaras innan den åker ner för att packas. Pastan ligger i små plastbyttor som sitter i stora ramar. En av ramarna fastnade, det hade hänt förr.

– Det är gammal plast i de där byttorna, så man vill inte dra i dem, utan man drar i själva ramen. Det var bara det att min arm låstes fast mellan ramen och metallskenan som ramen löper på, berättar Per.

Hade det funnits nödstopp så hade det slutat med ärret på armen, säger han. Men nu tvingades han att klättra med uppåt medan maskinen rörde sig. Han gick direkt in i chock och blev lugn och klar. Kroppen stängde av paniken.

– Jag hade sådan tur att min handled slog emot en låsmekanism, så maskinen stannade. Hade den inte gjort det, så hade det fortsatt uppför armen och upp till huvudet. Då hade jag varit i den andra statistiken, dödsolyckorna.

Det tog två timmar att få loss honom.

Per har efteråt fått psykologhjälp via företagshälsan, och han har följt ett särskilt träningsprogram för handen.

– Jag kommer att få betalt för medicinsk invaliditet, utseendefel, sveda och värk. Men exakt hur mycket det blir vet jag inte, bedömningen är inte klar förrän om ett år

Per kommer inte att kunna gå tillbaka till jobbet han hade, man måste ha alla fingrar för att klara av det. Han tycker att arbets-givaren ändå visat god vilja efter olyckan, det har pratats om att han skulle kunna bli projektledare eller liknande istället.

Per fick inga säkerhetsinstruktioner när han började sitt arbete.

– I stort sett går utbildningen ut på att man hänger på någon som redan jobbar. Och lär man sig fel då, så fortsätter den efter att göra fel, och så vidare.

Att olyckor sker tror han ofta har ekonomiska orsaker – snålhet. Det finns en tradition av att ständigt hålla igång produktionen, att åtgärda fel under drift.

– Man försöker ju slimma organisationerna så stenhårt. Allting dras ner på, personal, städare, mekaniker… Får man inga pengar till underhåll gör man bara de reparationer som nöden kräver. Säkerhetsprylar prioriteras inte.

Maskinerna är runt 20 år gamla och får nog egentligen inte se ut som de gör idag, säger Per. Han har inte sett att skydd plockats bort, men han har inte sett att de har satts dit heller.

– Det är klart att jag har varit förbannad på att det inte fanns nödstopp. Men jag har inte varit förbannad på någon särskild person, det är inte så konstruktivt. Olyckor händer. Det viktiga nu är att det här ändras, så att inte de andra grabbarna råkar ut för samma elände.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984