Inrikes

SAC:s centralorganisation bantas ordentligt

SAC:s kongress i Luleå utvecklades på lördagen till en rejäl bantningskur. Centralorganisationen lämnade dagens överläggningar flera storlekar mindre: posterna som avlönad generalsekreterare, avtalssekreterare, redogörare, adressregistertjänsten, försäkringsombudsman och förlagsredaktör skars alla bort. Totalt avlägsnades på ett par timmar drygt 4,5 heltidstjänster – nära hälften – från SAC:s centrala organ. Men nedskärningarna motiverades inte, som i vanliga […]

SAC:s kongress i Luleå utvecklades på lördagen till en rejäl bantningskur. Centralorganisationen lämnade dagens överläggningar flera storlekar mindre: posterna som avlönad generalsekreterare, avtalssekreterare, redogörare, adressregistertjänsten, försäkringsombudsman och förlagsredaktör skars alla bort. Totalt avlägsnades på ett par timmar drygt 4,5 heltidstjänster – nära hälften – från SAC:s centrala organ.
Men nedskärningarna motiverades inte, som i vanliga fall, främst av ekonomiska skäl. Det var inte behovet av att spara pengar som vägledde besluten, utan ideologi. Majoriteten såg besluten som en försegling av de senare årens fackliga förnyelse.
– Mitt ideal är de spanska syndikalisterna i CNT. År 1936 hade de två miljoner medlemmar men bara en anställd, och han hade samma lön som de lägst betalda arbetarna. Den federalistiska principen är helig för mig. Därför måste vi avskaffa tjänsten som förhandlingssekreterare och alla andra institutioner som sätter sig på LS, argumenterade Ruben Tastas-Duque, ombud för Västerorts LS.

Debatten om funktionärstjänsterna var stundtals mycket laddad. Ellinor Elnadotter från Tanums LS tyckte sig känna igen strömningar från 1970-talets auktoritära vänster.

– Jag vill inte bli förbittrad igen, den här gången av att några superaktivister i SAC trampar på mig. Det vore förstås härligt om man kunde leva på rosor allena, men det går inte, det är inte antingen ideellt engagemang eller anställda funktionärer – det måste kunna finnas både och. Vi som inte är lika unga kan inte vara obetalda heltidsaktivister på vår fritid. Jag vädjar till kongressen att visa respekt för oss som är lite äldre.

Diskussionernas fronter gick i allmänhet längs axlarna ålder och stad/land: äldre ombud från LS i glesbygd utgjorde en bakre linje i försvaret av centralorganisationen.
– Vi i Östersund blir väldigt glada och inspirerade av att läsa om alla direkta aktioner som pågår runtom i landet just nu. Men samtidigt: om man inte blockerar och bojkottar och syns hela tiden blir man utpekad som ett passivt LS som ska läras upp till riktiga aktivister. Vi är en handfull aktiva medlemmar som ska göra allt – men det klarar vi inte ensamma. Vi behöver hjälp och stöd från den gemensamma organisationen, och utan funktionärer blir det lagen om den starkes överlevnad som får råda, sade Helen Draheim från Östersunds LS.
Tord Eklund från Jokkmokks LS tyckte sig se en kamp mellan små och stora LS och frågade sig om de små, utan möjligheter att bilda egna förhandlingskommittéer, kommer att få ut något av de centrala avgifterna när funktionärer försvinner. Maria Karlsson från Norrköpings LS satte stort värde på förhandlingssekreteraren, som, menade hon, har stora kunskaper om arbetsrätt och kan ge tips, idéer och juridisk kompetens i fackliga konflikter: ”det står inte i motsättning till lokal självverksamhet, tvärtom!”

Men Markus Finnbom, ledamot i arbetsutskottet, lovade att de föreslagna nedskärningarna inte ska drabba medlemmarnas behov av fackliga råd.
– Alla ska med, sade han.
Majoriteten, med en kärntrupp i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping och Umeå, hävdade att en slimmad organisation minskar luftmotståndet när LS ger sig ut i lokala fackliga strider.
– Någon förhandlingssekreterare behövs inte! Det är inte han som ska sköta förhandlingarna – det är medlemmarna själva på LS-nivå. Den som ska föra fram åsikter är inte SAC centralt – det är LS-en i lokalpressen, sade Claes Gerleman från Jönköpings LS.
Likaledes argumenterade Peter Jacobsson från Malmö för att allt fackligt arbete, inklusive i rättsfall i Arbetsdomstolen, ska läggas på så lokal nivå som möjligt; Anders Knutsson från Stockholm uppgav att hans LS inte har kunnat förstå vad den heltidsanställde generalsekreteraren ”egentligen har pysslat med på jobbet”.

Liknande frontlinjer drogs i diskussionen om Federativs bokförlag. Den ena kongressfalangen förespråkade en modell med en ideell förlagskommitté i stället för en förläggare, med uppdraget att ge ut böcker med direkt anknytning till arbetsplatskamp. Mot dem stod de som i stället ville se en bred bokutgivning – en talare efterlyste skönlitteratur – styrd av en kongressvald förläggare, men de röstades ner.
Än mer explosiv blev debatten när de återstående funktionärstjänsternas villkor avhandlades. Flera motioner föreslog en sträng skärpning: att arbetsutskottet skulle kunna ändra tjänstegrader med två veckors varsel och lönerna sättas av kongressen i stället för genom förhandlingar mellan parterna.
– Det har varit ett stort problem att folk har kunnat sitta och lyfta lön inom SAC utan att göra någonting, sade Liv Marend från det avgående arbetsutskottet.

Flera talare förkastade gällande villkor för SAC:s anställda – däribland tilläggspension och lön på 20 730 för 35 timmars arbetsvecka – som lagrar i ett privilegieskikt.
– En tjänst i SAC är ett förtroendeuppdrag – inte en vanlig anställning! En funktionär står inte under LAS, utan under medlemmarnas och kongressens vilja, argumenterade Moa Norell från Stockholms LS. Linda Magnusson från Göteborg förespråkade begränsning av alla funktionärstjänster till maximalt ett år, för att uppnå rotation och återförande av kompetens och ny kunskap till LS, och fick eldunderstöd från Emil Broberg, Umeå LS, som varnade för att anställningar inom SAC kan bli karriärsval som man ”klänger sig fast vid i tiotals år”, eftersom det handlar om förtroendeuppdrag finansierade av medlemmarna.

Talare från det andra lägret redovisade i stället sin rodnad över motionerna.
– Kamrater, vi kan inte anta fackföreningsfientliga motioner! Vi kan inte bryta mot de grundläggande principerna på arbetsmarknaden, sade Torbjörn Engdahl från Uppsala, och sekunderades av Ellinor Elnadotter som såg framför sig ”den sämsta arbetsköparen i Sverige”. Lennart Markebo efterlyste ideologisk konsekvens:
– Vi är en fackförening som håller oss med en samhällsvision. Vi vill ha ett frihetligt socialistisk samhälle som är behagligt att leva i för arbetare. På något sätt måste vi väl ändå spegla det i vår egen organisation, i hur våra anställda har det.

Detta argument bemöttes med att SAC inte ska sträva efter att vara en förebild för andra arbetsköpare – utan efter att sluta vara arbetsköpare, det vill säga inte ha några anställda alls.
– Det är sanslöst att folk tror att vi kan göra revolution inom vår egen organisation. Revolutionen gör vi på arbetsplatserna! agiterade Peter Jacobsson från Malmö LS.
Denna diskussion mynnade ut i att kongressen förkastade, med knapp majoritet, förslaget om att alla anställda skulle kunna sägas upp med endast två veckors varsel. Samtidigt beslöts att alla arbetsinsatser utom de av kongressen fastställda ska vara projektanställningar och att de anställdas lön och arbetsvillkor inte längre ska sättas genom avtalsförhandlingar utan fastslås av kongressen. För den kommande perioden fryses lönen vid nuvarande nivå, med bibehållet pensionsavtal.
Ett förslag om att centralkommittén, CK, i framtiden bör utse organisationens generalsekreterare kallades av Arbetarens chefredaktör Rikard Warlenius för ”leninistiskt” och avslogs. Generalsekreteraren ska även i fortsättningen väljas av kongress, men frågan om detta ideella uppdrag ska har rösträtt i arbetsutskott eller ej kommer att skickas ut på referendum.

Diskussionerna dominerades av män, och efter ett lunchmöte för kvinnor bildades ett nätverk för kvinnor som är aktiva inom SAC i syfte att råda bot på den låga kvinnorepresentationen på alla nivåer. I ett första skede kommer nätverket att upprätta en mejlinglista för att diskutera SAC-angelägenheter ur ett kvinnoperspektiv.
Att det finns ett utbrett missnöje med hur centralorganisationen har skött sina uppdrag den senaste kongressperioden visas genom inte mindre än 52 anmälningar till kongressens dechargeutskott.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984