En Hamasminister får sin bil nerbränd, en ledare för en av de palestinska säkerhetsstyrkorna dödas i en explosion. En Hamasmedlem dödas. Konfrontationer, skottsalvor, kaos. Risk för inbördeskrig. I tisdags gick israeliska soldater in i Gaza för första gången sedan förra året. Under dagen dödades sju palestinier av israelisk militär på Västbanken och i Gaza. Detta […]
En Hamasminister får sin bil nerbränd, en ledare för en av de palestinska säkerhetsstyrkorna dödas i en explosion. En Hamasmedlem dödas. Konfrontationer, skottsalvor, kaos. Risk för inbördeskrig.
I tisdags gick israeliska soldater in i Gaza för första gången sedan förra året.
Under dagen dödades sju palestinier av israelisk militär på Västbanken och i Gaza.
Detta är bara några av de allvarliga incidenterna på de palestinska ockuperade områdena under de senaste veckorna.
Risken för uppflammade strider mellan Fatah och Hamas har länge varit känd, liksom att spänningarna skulle öka efter att Hamas tog över makten från en rörelse som haft den i tio år. Hamas har trappat upp situationen genom att tillsätta en ny paramilitär styrka.
Å andra sidan har Fatah vägrat släppa ifrån sig tyglarna. Och problemen med de många palestinska säkerhetsstyrkorna uppstod inte i och med att Hamas tillförde ytterligare en.
Sedan i måndags pågår en tio dagar lång nationell dialog mellan palestinska politiska grupper. Dialogen syftar till att enas kring ett dokument som tar ställning för en palestinsk stat på de ockuperade områdena, ett dokument som undertecknats av ledare för palestinska fångar från alla politiska fraktioner.
Att få med Hamas på ett sådant krav skulle innebära ett indirekt erkännande av Israel. President Mahmoud Abbas har ställt ultimatum: Om man inte enas blir det folkomröstning.
Det är både imponerande och viktigt att palestinierna sätter sig ner och diskuterar vilka vägar de ska gå. Ett antagande av dokumentet skulle också kunna ge palestinierna politiskt initiativ.
Samtidigt växer frågorna kring västs agerande. Väst vill påverka Hamas att erkänna Israel. En förståelig inställning som dock blir osmaklig med tanke på vad man är beredd att offra för att uppnå det. Frysningen av biståndet klargör att väst ser palestiniers hälsa och liv som ett rimligt pris. Det blir allt tydligare att man även är beredd att äventyra de palestinska institutionerna. Vill EU och Sverige vara delaktiga i att fälla en folkvald regering? Genom att svälta dess befolkning?
Israels premiärminister Ehud Olmert gick till val på att Israel självt ska dra landets gränser med landkonfiskeringar och uppstyckning av Västbanken som konsekvens. En plan som om den genomförs omöjliggör bildandet av en framtida palestinsk stat.
Man skulle kunna säga att Olmert i nuläget inte erkänner palestiniernas rätt till en egen och självständig stat.
Skulle kollektiva repressalier mot israelerna vara en tänkbar konsekvens av hur de valde att rösta?
Nej. Det skulle inte heller vara önskvärt. I båda fallen bör påverkan och krav ställas på regeringarna att ingå fredsförhandlingar, med internationell rätt och FN som ledstjärna – utan att bestraffa befolkningarna.
Hamas har sagt sig beredda till långsiktigt eld upphör i utbyte mot Israels tillbakadragande från alla ockuperade områden. Väst bör syna Hamas hand: Bluff eller inte. Utifrån detta skulle också kravet på att Hamas erkänner Israel kunna få stöd av palestinierna; en majoritet är för ett erkännande av Israel i utbyte mot en tvåstatslösning.
Men det förutsätter att väst synar sina egna kort – och gör allvar av kraven på att Israel avslutar sin snart 40-åriga ockupation av de palestinska områdena.