Kultur

Brott och straff

Oavsett vilken kanal du följer kommer du garanterat under en vanlig tevekväll att hamna framför något slag av brottsbekämpning. Kriminalserier, realityprogram med polisjakter eller senaste rånet/mordet/misshandeln på nyheterna – poliser och kriminella är ett av fundamenten i eterutbudet. Seriösa dokumentärer i ämnet brukar det dock vara ont om, så det var med stort intresse jag […]

Oavsett vilken kanal du följer kommer du garanterat under en vanlig tevekväll att hamna framför något slag av brottsbekämpning. Kriminalserier, realityprogram med polisjakter eller senaste rånet/mordet/misshandeln på nyheterna – poliser och kriminella är ett av fundamenten i eterutbudet.
Seriösa dokumentärer i ämnet brukar det dock vara ont om, så det var med stort intresse jag bänkade mig framför SVT 2:s Sheriffen i Ryd i söndags.
Här handlar det också om jakten på brottslingar, men det är ett småländskt medborgargarde med ledaren Kjell Johansson som står i fokus. Det är svårt att inte ha förutfattade meningar om män-niskor som vill ta lagen i egna händer, så för säkerhets skull försöker jag tömma hjärnan helt innan programmet och bara ta in det jag får höra och se.
Tyvärr hjälper det inte särskilt mycket. Min förhoppning om att komma Kjell Johansson inpå livet blockeras effektivt av att man faktiskt aldrig får veta särskilt mycket om honom.
Kjell vill ha ett Ryd som det var förr. Kjell har en hund som heter Kia och som han och hans fru kallar sig för pappa och mamma till. Kjell åker runt, runt i Ryd i en bil och letar bovar. Kjell är snäll mot ett före detta missbrukarpar. Allt det är ju trevligt och bra, men någon djupare förståelse för människan Kjell och hans orsaker att hålla på med sin jakt får man inte.

Inte heller någon ordentlig presentation av gardets arbete visas: har de överhuvudtaget åstadkommit något mer än att skrämma upp folk så fort en bil med utländska registreringsskyltar siktas i samhället?
I slutänden blir i stället det bestående intrycket en unken smak i munnen efter att ha lyssnat alldeles för länge på Kjells orerande om alla tjuvaktiga asylsökande. Jag förstår intentionen att förutsättningslöst följa den här mannen, men att gång på gång låta någon yttra sig så svepande om en grupp människor utan att samtidigt lägga fram några bevis för att det han säger är sant, är inte okej, oavsett hur mycket formtanke man har bakom. Jag förväntar mig mer av public service än så.
Till dess nöjer jag mig med tjuvar och poliser i fiktionens värld.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984