– Vi måste ha en vision, säger Örjan. – Ja, det måste vi, säger Lars. Det är något av kontentan i Örjan Svedbergs intervjubok Ohly talar till punkt. Men tyvärr formulerar Ohly aldrig den där visionen. Att prata ur sig en hel bok utan att det leder till upprepningar, självklarheter och banaliteter är det ytterst […]
– Vi måste ha en vision, säger Örjan.
– Ja, det måste vi, säger Lars.
Det är något av kontentan i Örjan Svedbergs intervjubok Ohly talar till punkt. Men tyvärr formulerar Ohly aldrig den där visionen.
Att prata ur sig en hel bok utan att det leder till upprepningar, självklarheter och banaliteter är det ytterst få som klarar av med äran i behåll. Lars Ohly hör inte till dem.
Trots att han är snabb och verbal var därmed bokens koncept dödsdömt redan innan den påbörjades. En betydligt hårdare redigering hade dock till viss del räddat den.
Bilden av Lars Ohly som framstår ur boken är att han är pladdrig, grund och visionslös. Och det var nog inte meningen.
Desto mer problematiskt blir det eftersom fokus ligger på ideologi, på politik-
ens innehåll. Det är svåra saker som kräver eftertanke och studier och som helt
enkelt inte riktigt lämpar sig för långa intervjuer.
Boken innehåller alltså få avslöjanden från spelet i maktens boningar, men ett är i alla fall värt att återge: ”När vi inför upploppet till kongressen 1996 hade en stark kvinnopolitisk gruppering som krävde att partiet skulle ta ställning för feminismen så var Gudrun inte en av dem som stödde detta, jag var inte heller en av tillskyndarna”.
Intressant rent politiskt blir det också när Lars Ohly berättar om vilka uppfattningar han har som avviker från partilinjen. Det visar sig vara tre till antalet:
a) Lars Ohly är inte för ensidig avrustning av Sveriges försvar.
b) Lars Ohly vill mildra partiets utträdeskrav ur EU en aning (inte mer). Visserligen ska vänsterpartiet fortfarande vara motståndare till unionen, men utträdeskravet ska villkoras till ”om unionen fortsätter att utvecklas i riktning mot en statsbildning eller om demokratiska och fackliga rättigheter hotas”.
c) Till skillnad från vad åtminstone vissa vänsterpartister tycker slår Lars Ohly fast: ”Vi är ett regeringsparti”.
Men för att illustrera intervjubokens problem är det mest läsvärda kapitlet, enligt min uppfattning, inte något av samtalen med Ohly utan slutorden från Örjan Svedberg själv, där han reflekterar över vänstern och vänsterpartiet, över klass, identitet, frigörelse och utopi, över historia och nutid. Inte heller det är mästerligt formulerat, men sympatiskt, genomtänkt och strukturerat. Färdigtuggat, liksom.
Ohly talar till punkt. Intervjuer och samtal med Lars Ohly
Örjan Svedberg
Nixon 2006
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss