Inrikes

Köttindustrin ökar smittorisken

En av de forskare som varnar för riskerna med fågelproduktionen är Ingvar Ekesbo, professor emeritus vid Institutionen för Miljö och Hälsa vid SLU i Skara. – Problemet är koncentrationen av många individer på ett litet område. Det samma gäller för till exempel dagisbarn: smittämnen sprids lättare där många individer finns. Utsätter man människor eller djur […]

En av de forskare som varnar för riskerna med fågelproduktionen är Ingvar Ekesbo, professor emeritus vid Institutionen för Miljö och Hälsa vid SLU i Skara.

– Problemet är koncentrationen av många individer på ett litet område. Det samma gäller för till exempel dagisbarn: smittämnen sprids lättare där många individer finns. Utsätter man människor eller djur för en kronisk stressituation genom obiologisk livsmiljö innebär det dessutom att immunförsvaret påverkas negativt. Till exempel blir kycklingar och andra husdjur som lever för trångt stressade. Kombinerar man de faktorerna leder det till ökad risk för olika infektioner, även sådana som kan drabba människor, säger han.

Den svenska fjäderfäindustrin är en miljardindustri som omsätter runt 2,2 miljarder kronor per år. Totalt slaktades 75 miljoner fjäderfän förra året. Varje svensk äter i genomsnitt 15 kilo kyckling per person och år och på tio år har konsumtionen ökat med 111 procent visar siffror från branschorganisationen Svensk Fågel.

När företagen ökar sin produktion för att producera ägg och kött billigt blir djurtätheten på djurhållningsanläggningarna högre. Samtidigt ökar risken för smitta.

Linda Björklund, ansvarig för lantbruksfrågor hos Förbundet Djurens Rätt är också kritisk.

– Den industriella djurhållningen med stora djurfabriker är ohållbar. Galna kosjukan är ett exempel på sjukdomar som sprids på grund av man utfodrat djur med köttmjöl. Djur som kor och kalvar äter inte foder av köttmjöl naturligt. Det är vi som har skapat och byggt upp den här industrin och det är viktigt att se sammanhanget.

För några decennier sedan värpte hönsen runt sex kilo ägg per år. Nu värper de cirka tjugo kilo per år. Slakttiden för en kyckling har sjunkit från 60–70 dagar till 35 dagar på 45 år. Aveln ger djuren genetiska förändringar som skapar problem. Hos fåglar har bröstmuskulaturen förändrats och skelettet hänger inte med i den snabba tillväxttakten.

– I Sverige har vi ändå en internationellt sett tämligen bra situation i många avseenden, men inte inom till exempel fjäderfäuppfödningen där avelsunderlaget är smalt eftersom det är ett fåtal internationella företag som står för all avel. De är intresserade av hög tillväxt och snabb produktion men inte av djurens hälsa, säger Ingvar Ekesbo.

Vad den ökade risken för sjukdomar kan få för konsekvenser för människor är svårt att säga, menar han, men gör en jämförelse med hur produktionen sett ut ur ett historiskt perspektiv.

– På farfars tid fanns det en sluten gårdskedja där det jorden producerade återfördes till djuren. I stället har den ersatts av en global kedja genom att stor del av fodret köps in till gården. Är detta foder smittat med till exempel salmonella innebär det ökade risker. Andra tänkbara konsekvenser för konsumenter är om djuren blir reservoarer för infektioner som fågelinfluensa. Det är viktigt med rigorösa kontrollsystem.

[email protected]

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984