Inrikes

Bakom attacken på LAS

Förra veckan kom Arbetslivsinstitutet med en ny studie som förklarade att vikarier mår bättre än fast anställda. ”Fast jobb ingen garanti för hälsa och trivsel” var rubriken på pressmeddelandet och det konstaterades att fast anställda har ”något högre värden för arbetsrelaterad ohälsa” än tillfälligt anställda. Arbetslivsinstitutet har jämfört enkätsvar från fast och tillfälligt anställda, sammanlagt […]

Förra veckan kom Arbetslivsinstitutet med en ny studie som förklarade att vikarier mår bättre än fast anställda. ”Fast jobb ingen garanti för hälsa och trivsel” var rubriken på pressmeddelandet och det konstaterades att fast anställda har ”något högre värden för arbetsrelaterad ohälsa” än tillfälligt anställda.
Arbetslivsinstitutet har jämfört enkätsvar från fast och tillfälligt anställda, sammanlagt närmare 800 personer, från arbetsplatser inom utbildning, livsmedelsindustri och handel. Rapporten ska mäta hur de anställda upplever sin arbetssituation, till exempel otrygghet, arbetsbelastning och arbetstrivsel. Rapportförfattarna har dock haft en del svårigheter med att få tillräckligt många svar från tillfälligt anställda och reserverar sig för att man ska kunna dra några slutsatser för en större grupp än den undersökta.

På de flesta områden hittar de ganska små skillnader efter korrigering för ålder och andra faktorer. På en femgradig skala är skillnaden 0,4 grader eller mindre inom områden som ”arbetsbelastning”, ”hälsa” och ”irritation”. Men några resultat sticker ut: de fast anställda är betydligt tryggare än visstidsanställda. Hela 83 procent av de fast anställda inom utbildningssektorn är nöjda med sitt anställningskontrakt och 53 procent betecknas, av rapportförfattarna, som ”helnöjda” med sitt arbete. Bland de visstidsanställda är motsvarande siffror 18 och 11 procent. Inom livsmedelsindustrin är andelen ”helnöjda” tillfällighetsarbetare noll procent.
De tillfälligt anställda i studien upplever sig alltså som avsevärt otryggare och är mindre nöjda med sitt arbete.
Trots detta väljer författarna att lyfta fram de fast anställdas ”något högre” ohälsa. Varför?
– Undersökningens syfte var just att fokusera på ohälsa, svarar Kerstin Isaksson, en av rapportförfattarna.
Hon medger dock att det inte funnits några frågor för att mäta hälsoproblem som följd av oro för att inte klara ekonomin, något som hon tror är vanligare bland tillfälligt anställda.
– Det jag tycker kom bort lite i pressmeddelandet och ännu mer i de artiklar som skrivits om undersökningen är att vissa dolda problem ökat bland de fast anställda, snarare än att tillfälliga anställningar är så himla bra, säger hon också.
Mats Runvall på nättidningen Yelah.net uppmärksammar i en kommentar passagen ”tillfälliga anställningar tycks ibland leda till (…) ökad arbetsbelastning bland de fast anställda” i rapporten. När hög arbetsbelastning dessutom i sin tur är en viktig orsak till ohälsa blir slutsatsen, menar han, att ”otrygga anställningar är dåliga för alla”.
Nästan samtidigt som Arbetslivsinstitutet kom Svenskt Näringsliv ut med studien ”Möda är sällan sin egen lön” som berör en annan aspekt av arbetslivets flexibilisering, individuell lönesättning. Utifrån en Temo-undersökning anser sig tre av organisationens ekonomer kunna utläsa att ”höj och sänk lönen mera” är ett ”krav från löntagarna”. Den solidariska lönepolitiken måste ersättas med en ”lönebildning som ligger närmre företagen och medarbetarna”, menar Stefan Fölster, en av författarna.

Svenskt Näringsliv har inte frågat de anställda ifall de är positivt eller negativt inställda till individuell lönesättning. Detta har man i stället mätt genom att låta dem ta ställning till två ”konkreta situationer”: Om du kommer på ett sätt att spara en summa motsvarande din årslön, borde du då få en löneförhöjning? Och om du ”tar det så lugnt” på ditt arbete att du kostar företaget dubbelt så mycket som det värde du skapar, borde du då få en lönesänkning? Av svaren på den andra frågan kan man dra slutsatsen att svenska arbetare är måttligt lojala med sina arbetsgivare: 47 procent anser inte att de borde få en lönesänkning, medan 37 procent tycker att de borde få det. Däremot är det 78 procent som i den första situationen anser att de borde få höjd lön.
Ingen av frågorna i enkäten berör det som varit huvudkritiken mot individuella löner, att de sätts efter chefens godtycke och kan användas som ett sätt att bestraffa bråkiga anställda. Man har exempelvis inte frågat de anställda om de tror att deras lön skulle påverkas av att de slår larm offentligt om missförhållanden på arbetsplatsen.

I helgen hade Dagens nyheter en artikel rubricerad ”Svenskar beredda att slopa anställningstryggheten”. Bakgrunden var en Temo-undersökning kring centerpartiets förslag om försvagad anställningstrygghet för ungdomar. I själva artikeln säger dock Temos opinionsansvarige Arne Modig att ”det allmänna stödet för lagen om anställningsskydd är stort, men med dagens höga arbetslöshet bland unga tycker ändå en majoritet av svenskarna att det kan vara värt att urholka den om det kan öka ungdomens möjligheter att få jobb”.
Förutom arbetslösheten kan man gissa att faktorer som får så pass många att acceptera förslaget är att en stor del av alla ungdomar med anställning redan har ännu otryggare kontrakt än de centern föreslår, och att ungdomar ändå byter jobb eller gör uppehåll för att studera oftare än andra. Därmed kan förslaget fungera som ett slags brohuvud till fler otrygga anställningar, trots de omfattande belägg som finns för att få människor vill ha dem.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984