Den viktiga feministiska
kunskapen om att majoriteten våldtäkter äger
rum i hemmet har börjat missbrukas. Nyligen hänvisade
en ansvarig polis i Stockholm till den kunskapen, liksom för
att slentrianmässigt vifta bort kvinnors rädsla
för de många överfallsvåldtäkter
som ägt rum i år, och polisen är inte ensam
i sitt resonemang. Men vetskapen om att de flesta våldtäktsmän
är någon kvinnan är bekant med, gör mig
inte mindre orolig över att gå hem ensam, när
jag kan peka ut en, två, tre ställen där överfallsvåldtäkter
ägt rum, bara på vägen från tunnelbanan
och hem. Den påminner mig om att jag OCKSÅ måste
vara på min vakt i hemmet.
När jag gick i tvåan i
lågstadiet förklarade fröken för klassen
en dag att en flicka i ettan hade blivit våldtagen.
Från den dagen såg jag till att vidta åtgärder.
Jag ville inte längre gå hem ensam från skolan
så jag bad mamma att möta mig på halva vägen.
Att sova över hos en kompis,
gå hem med telefonen i ena handen och en sten, flaska,
busshammare i den andra, bli hämtad av föräldrar
eller pojk-vän/flickvän, förbereda rösten
för skrik, inte bli för full –
allt är överlevnadsstrategier
kvinnor är väl bekanta med, hur mycket vi än
vägrar att acceptera de förhållanden som gör
det nödvändigt.
Därför var justitieminister
Tomas Bodströms tips i Metro i förra veckan, om
att kvinnor bör undvika att gå ensamma på
kvällen, kränkande – vi har sedan barnsben tvingats
hantera just sådana situationer. I stället för
att dela ut aningslösa råd och göra en feg-drag
på s-kongressen (han vågade inte ens ha klänning
eller kjol) borde Bodström gå ett tag i en kvinnas
skor. Med de nya insikterna kan han sedan bearbeta kompisarna
i regeringen.
Här är några snabba
tips på akuta och mer långsiktiga insatser som
de tillsammans kan sätta tänderna i: Subventionera
taxiresor på kvällstid, inför behovsprövade
taxikuponger, eller ge kvinnor rätt att dra av taxiresor
på skatten. Inför genusperspektiv på stads-
och ortsbyggnad – hugg ner träd och buskar om de ökar
känslan av osäkerhet. Stöd kvinnojourerna,
ge arbetsplatser och skolor incitament att erbjuda feministiskt
självförsvar (och män och killar utrymme att
bearbeta mansrollen de pådyvlats) på arbets- eller
skoltid. Feministiskt självförsvar har den fördelen
att det tar kvinnors rädsla på allvar och ger oss
verktyg att hantera våldtäktssituationer såväl
på gatan som i hemmet.
Att använda kunskapen om att
de flesta våldtäkterna sker i hemmet för att
slå i huvet på kvinnor som känner oro utomhus
leder bara till dubbelbestraffning. Att minska rädslan
på vägen hem frigör energi att ge sig i kast
med den ofta svårare problematiken som våldtäkt
i hemmet utgör.
Vi måste kunna hantera båda
formerna av våldtäkt liksom vi måste kunna
hantera ett akut nuläge samtidigt som vi bekämpar
den svenska våldtäktskulturen långsiktigt.