Meena Raman inledde sin bana i hemlandet Malaysia med att starta den första advokatfirman som skulle föra naturens och de fattigas talan mot storföretagen där. Ett av de fall som firman drev var mot det japanska storföretaget Mitsubishi chemicals, som dumpade radioaktivt avfall i omgivningen. – Jag såg barn med leukemi, många mammor med missfall. […]
Meena Raman inledde sin bana i hemlandet
Malaysia med att starta den första advokatfirman som
skulle föra naturens och de fattigas talan mot storföretagen
där. Ett av de fall som firman drev var mot det japanska
storföretaget Mitsubishi chemicals, som dumpade radioaktivt
avfall i omgivningen.
– Jag såg barn med leukemi,
många mammor med missfall. Det var en stor rörelse
med protester och demonstrationer. Jag sattes i fängelse
i 47 dagar bara för att jag skulle hindras från
att arbeta. När vi lyckades sparka ut företaget
trodde vi att de hade lärt sig en läxa – men de
flyttade bara till Kina och fortsatte där.
Sedan ett år tillbaka är
Meena Raman ordförande för den världsomspännande
miljöorganisationen Friends of the Earth International.
En tidig söndag då gatorna är öde och
den gråblå himlen dryper av fukt träffas
vi till frukosten på Södermalmshotellet.
Som ung pluggade Meena Raman till
advokat och tänkte sig först ett liv med familj,
jobb och kanske lite engagemang i välgörenhet.
– Jag bodde i Kuala Lumpur och det
enda jag såg var en värld där allt är
fint, med skyskrapor, bilar, stormarknader. Mina ögon
öppnades för vilka som betalar priset för utvecklingen
när jag såg människor skuffas undan för
motorvägsbyggen, och ursprungsbefolkningar vars land
dränktes av stora dammar. Därför startade jag
advokatbyrån. Jag bestämde mig för att använda
min utbildning för att hjälpa de fattiga.
Friends of the Earth består
av 71 gräsrotsbaserade grupper – däribland svenska
Miljöförbundet jordens vänner – i länder
spridda över alla kontinenter. Organisationen kräver
social rättvisa lika mycket som skydd av naturen.
– Kopplingen mellan arbete, hälsa
och miljö är uppenbar åtminstone i min del
av världen. Jag tror att det är slut med att se
miljörörelsen och arbetarrörelsen som skilda
fält. En av våra främsta strategier är
att bygga allianser, oavsett om det är med arbetarrörelsens,
böndernas, ursprungsbefolkningarnas eller fiskarnas organisationer.
Vi behöver stöd av varandra mot de stora företagen,
säger Meena Raman.
Under 1980- och början av 90-talet
skedde ett stort uppsving för miljöfrågorna.
Medvetenheten ökade, i Europa
startades gröna partier, och vid toppmötet i Rio
1992 talades det om att förändra konsumtionsmönster
och produktionssystem.
– De senaste tio åren har mycket
av det där försvunnit. I de nordiska länderna
tror fortfarande många att regeringarna gör ett
bra jobb. Men regeringar över hela världen följer
industrins och kapitalets agenda: de är inställda
på att göra allt för att behålla företagen,
att se till att de inte flyttar dit arbetskraften är
billigare och miljölagarna mer överseende.
Vad beror den här backlashen
på?
– Den är främst på
grund av en attitydförändring som kom med Thatcher,
Reagan och den nyliberala ekonomin. När de kom till makten
var det bara avregleringar och privatiseringar som gällde.
Just nu för Friends of the Earth
International sin kamp på flera fronter. Bara gentemot
WTO – ”ett monster med många tentakler”, enligt
Raman – tvingas organisationen bedriva parallella kampanjer.
En gäller förhandlingarna om ett avtal om fri handel
med tjänster, GATS.
– Från början var tanken
att länderna skulle förhandla om vad det ena landet
kan erbjuda som det andra är intresserat av. Med efter
krav från sin egen tjänstesektor har EU skjutit
undan tanken på ömsesidighet och försöker
nu i stället få in bindande åtaganden, med
motiveringen ”ni öppnar inte upp tillräckligt
snabbt”. Det är hela skalan av tjänster som
ska öppnas: bankväsende, telekommunikation, turism,
skötsel av nationalparker, hälsa, utbildning.
Samtidigt pågår de så
kallade NAMA-förhandlingarna, (Non Agricultural Market).
Regeringarna i nord kräver bland annat borttagna tullar
på naturresurser som fisk, gruvor och skog.
– Det skulle skapa incitament för
ännu mer destruktiv resursutvinning. Det är samma
recept som i strukturanpassnings-programmen. Erfarenheterna
från dem är att när tullarna sänks översvämmas
marknaden av utländska produkter; den inhemska industrin
tappar många arbetstillfällen och blir beroende
av utländskt kapital.
Vad tycker du om Kyotoprotokollet?
– Som politisk överenskommelse
är det viktigt, men otillräckligt för att påverka
växthuseffekten. Koldioxidhalten i atmosfären är
snart på nivåer som, enligt klimatforskningen,
kommer att leda till oåterkalleliga klimatförändringar
med förödande katastrofer som följd. Om folk
förstod hur allvarligt detta är – vad som står
på spel – så borde alla vara rasande arga och
skrida till handling genast.
Hon menar att i nästa fas av
förhandlingarna i Montreal i november måste Kyoto
omvandlas till ett protokoll som verkligen sänker utsläppen
radikalt, till exempel genom koldioxidskatt.
Många av dagens problem var
svåra att förutse för femton år sedan.
Blir allt bara värre?
– Ja, det ser verkligen ut som om
det blir värre för varje dag. De transnationella
företagen får mer och mer makt. USA kunde utan
vidare ockupera ett land bara för oljan. Koldioxidutsläppen
ökar. Det är bedrövligt med alla utrotade arter
och förstörda ekosystem. När man vet det går
det inte att förstå att världen fortsätter
som om ingenting hänt. Utmaningen ligger i hur vi får
folk att se att miljöproblem inte är isolerade företeelser,
utan symptom på en ohälsosam ekonomisk modell som
måste förändras fundamentalt.
Är det möjligt att leva
i samhället utan att exploatera?
– Konsumenterna i nord har väldigt
mycket makt, även om de flesta är helt omedvetna
om vad deras överkonsumtion orsakar i vår del av
världen. Vi brukar säga: lev enkelt så att
andra helt enkelt kan leva. Det är utan tvekan möjligt
att leva hållbart. Vi har växt upp i en värld
som säger att en massa materiella ting är absolut
nödvändiga. Illusionen blir synlig om man bryter
ner det: Varför privat bilägande? Hur många
par skor behöver man? Vi vill tro att människor
är fritänkande och kritiska, men vi är bara
en förförd grupp konsumenter som inte vet hur vi
ska ta oss loss. Det du verkligen behöver i livet är
mat, ett skyddande hus, en bra hälsa – det är inte
mycket mer än så.