Att hålla en nyfödd liten batting i famnen är nog ett av livets allra största mirakel. Att älska ett barn är en kärlek stark som järn. Men eftersom sex oftast inte handlar om fortplantning blir många fler gravida än de som vill det; som inte har ekonomisk, känslomässig, eller praktisk möjlighet att ta hand om […]
Att hålla en nyfödd liten
batting i famnen är nog ett av livets allra största
mirakel. Att älska ett barn är en kärlek stark
som järn.
Men eftersom sex oftast inte handlar
om fortplantning blir många fler gravida än de
som vill det; som inte har ekonomisk, känslomässig,
eller praktisk möjlighet att ta hand om barn, som inte
känner sig redo, som inte har en relation där ett
barn känns välkommet, som är för ung,
för gammal, för trångbodd, för ensam,
för? ja, alla skäl är giltiga skäl. Det
finns inga hundraprocentiga preventivmedel och när sex
leder till en oönskad graviditet ska den gå att
avbryta. Att skaffa barn är inget tvång.
Att göra abort handlar just om
att avbryta en graviditet innan den växande cellklumpen
i livmodern utvecklats till ett barn. Om detta råder
det närmast konsensus i Sverige. Vi har en ganska lång
tradition av fri och säker abort och det var länge
sedan kvinnor dog, drabbades av svåra sviter eller till
och med straffades efter illegala aborter i vårt land.
Det är en politik som Sveriges
regering står bak-om och säger sig värna både
nationellt och internationellt. Kvinnors rätt till reproduktiv
hälsa och därmed abort är en viktig ståndpunkt
i utrikes- och biståndspolitiken.
Åtminstone i teorin.
För trots att osäkra aborter
är en stor hälsofråga i världen och i
EU – omkring 70000 kvinnor dör och 15000 får allvarliga
handikapp varje år av osäkra aborter – står
inte frågan högt på dagordningen i internationella
sammanhang. När Turkiet får vänta på
medlemskap i EU spelar brotten mot mänskliga rättigheter
en viktig roll, men när Malta och Polen blev EU-medlemmar
ansågs det acceptabelt att landets kvinnor inte har
rätt till säkra aborter.
I måndags gick EU-parlamentariker
från tio länder samman i ett gemensamt utspel för
att uppmärksamma hur illa ställt det är med
kvinnors mänskliga rättigheter i delar av unionen
och kräva att EU tar tag i abortfrågan. Ett välkommet
utspel. De menar att eftersom EU vilar på respekten
för mänskliga rättigheter ska kvinnor i alla
medlemsländer ha rätt att slippa det tvång,
diskriminering och våld som en påtvingad graviditet
kan betyda. Men än är vi långt därifrån.
I Portugal ställdes 17 personer
inför rätta år 2003 för att ha deltagit
eller bidragit till illegala aborter på kvinnor. Samma
år blev fler än 1000 kvinnor så allvarligt
skadade av osäkra aborter att de hamnade på sjukhus.
6000-7000 kvinnor åker varje år från Irland
till Storbritannien för att få abort. Men bara
de som har råd att betala för resa, uppehälle
och själva ingreppet förstås. Till Sverige
kan ingen utländsk kvinna åka alls, trots att annan
sjukvård än abort är möjlig att få
mot betalning i vårt land. En skamlig politik för
ett land som säger sig värna reproduktiv hälsa!
Men här finns också de som vågar gå
emot absurda regler, och som därför riskerar att
straffas. Så sent som i augusti i år beslöt
chefsåklagaren i Jönköpings län att inleda
en förundersökning till följd av att utländska
kvinnor fått aborter utförda i Jönköpings
län. Heder åt den modiga sjukvårdspersonalen
där och på andra håll.
Den kristna högern vill att abortdebatten
ska handla om etik och moral och religion. Men abort är
främst en fråga om kvinnors hälsa och om kvinnors
mänskliga rättigheter. Låt oss hålla
det i minnet – och inte kompromissa om mänskliga rättigheter.