Ceuta och Melilla har de senaste veckorna utsatts för stort tryck när hundratals, och vissa nätter tusentals, människor från länderna söder om Sahara samtidigt har försökt ta sig över de två tremetersstängsel som skiljer enklaverna från Marocko. Spanien satte in armén för att bevaka gränsen, något som kritiserades hårt av den spanska vänstern. Några dagar […]
Ceuta och Melilla har de senaste veckorna
utsatts för stort tryck när hundratals, och vissa
nätter tusentals, människor från länderna
söder om Sahara samtidigt har försökt ta sig
över de två tremetersstängsel som skiljer
enklaverna från Marocko. Spanien satte in armén
för att bevaka gränsen, något som kritiserades
hårt av den spanska vänstern. Några dagar
senare kom de första dödsskjutningarna, och minst
tio personer har nu skjutits ihjäl. De flesta skotten
tycks komma från den marockanska sidan.
Den spanska socialistregeringen (PSOE)
tycks nu, med en allt aggressivare högeropposition från
Partido Popular (PP) som kräver en skärpning av
utlänningslagen för att kunna genomföra omedelbara
avvisningar, vara beredd att i högre grad genomföra
snabba avvisningar.
– En person som tar sig in i ett land
genom att slita ner stängsel måste kunna avvisas
direkt, sade PP:s partiledare, Mariano Rajoy, vid ett besök
i Melilla på söndagen, då han symptomatiskt
nog inte hade tid att träffa någon av invandrarna.
Den anarkosyndikalistiska fackföreningen
CGT, som är ett av de få fack som organiserar papperslösa
i Spanien, skriver i ett uttalande att ”det som händer
vid Melillas och Ceutas gränser tydligt visar vad militariseringen
av gränserna betyder.”
CGT vänder sig mot ”Fästningen
Europa” och riktar hård kritik mot att EU betalar
regeringar som Marocko och Libyen, kända för systematiska
kränkningar av de mänskliga rättigheterna,
för att de ska fortsätta de kränkningar som
Europa vill hålla utanför sina gränser.
Varför sker då så
många försök att klättra över stängslen
i Ceuta och Melilla? Några av förklaringarna är
att enklaverna är Europas sydligaste spets, den enda
del av Europa som går att nå via afrikansk mark.
Att ta sig över i bräckliga
farkoster, så kallade pateras, till södra Spanien
eller Kanarieöarna kostar mycket pengar, då maffian
gör stora affärer på invandringen. De som
inte har några pengar väljer att klättra över
stängslen.
Att så många försök
gjorts de senaste veckorna har dels att göra med att
det snart blir vinter, dels med att Spanien är på
väg att höja stängslen från tre till
sex meter – det gäller att försöka klättra
över innan det blir omöjligt.
Den ekonomiska analytikern Iñigo
Moré konstaterade i måndags i tidningen El País
att det finns ännu en anledning till att gränsen
lockar så många. Skillnaderna i BNP vid denna
gräns är de största i världen. BNP i Spanien
är 15 gånger större än i Marocko, medan
skillnaden mellan till exempel USA och Mexiko är sex
gånger. Lockelsen från den välfärd som
ligger bara ett stenkast bort är därför särskilt
stark just här.
I söndags började Marocko
bussa i väg upp till tusen människor från
gränsområdet. Desperata scener med skräck
och sorg utspelade sig, särskilt som man satte handbojor
på alla. Rädslan är befogad. Enligt El Mundo
körde Marocko förra veckan flera busslaster med
människor ut i ingenmansland mellan Marocko och Algeriet
och släppte av dem där utan mat och vatten.
– Det här är inte avvisningar.
Det är dödsdomar, konstaterade en representant för
Läkare utan gränser.
Den hårda pressbevakningen och
kontrollen från frivilligorganisationerna kan göra
att Marocko inte längre vågar lämna personerna
helt åt sitt eget öde. Bussarna kör nu till
militärläger i Västsahara eller till Algeriet.
På måndagen inleddes också avvisningar till
Mali och Senegal via flyg. Det är de enda länder
Marocko har avtal med om avvisningar.
Enligt uppgifter i tisdags från
SOS Racismo, som har följt med bussarna, har Marocko
passat på att gripa folk på gatan och skickat
med dem i bussarna. Det rör sig bland annat om två
studenter från Kongo med alla papper i ordning, tre
senegaleser och fyra personer som har skottskador från
gränsbeskjutningarna.
CGT kräver i sitt uttalande att
stängslen rivs och gränserna öppnas. ”Exploateringen
av Afrikas enorma naturresurser fortsätter i dag och
ligger i händerna på europeiska och nordamerikanska
multinationella företag, företag som avsätter
regeringar, främjar diktaturer och krig och till och
med i vissa fall har egna arméer med legosoldater.
Hur kan vi vägra det afrikanska folket rätten att
ta sig till Europa? Hur kan vi vägra en hel kontinent
rätten att leva?”, skriver CGT.
Organisationen höll i helgen
en konferens där papperslösas situation och krisen
i Ceuta och Melilla togs upp.
Också svenska SAC deltog med
flera deltagare.
– Vi beslutade om fyra konkreta åtgärder.
Vi ska försöka stämma Spanien inför domstol
för brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi
ska lämna in en anmälan till FN:s särskilde
rapportör för migrationsfrågor, försöka
få i gång en internationell protestaktion mot
Marockos ambassader och konsulat i flera länder den 22
oktober och tillsammans med andra organisationer i Spanien
samtidigt protestera mot den spanska regeringens delegationer
i varje region, säger Antonio J Carretero från
CGT till Arbetaren.
Under den gånga helgen hölls
flera demonstrationer, bland annat i Madrid och Sevilla, för
att protestera mot dödsskjutningarna. Den kommande helgen
blir också motmötet mot det iberoamerikanska toppmötet
i Salamanca föremål för protester.