Kultur

Dyrkan som tar över livet

När jag var liten hade jag två idoler. Den ena var Maradona, den andra Howard Jones. Men att jag på något som helst vis ens skulle ha tänkt mig att kontakta någon av dem var uteslutet. De var onåbara. Inte ens på äldre dar – när jag faktiskt vistats på armlängds intervjuavstånd från en och […]

När jag var liten hade jag två
idoler. Den ena var Maradona, den andra Howard Jones. Men
att jag på något som helst vis ens skulle ha tänkt
mig att kontakta någon av dem var uteslutet. De var
onåbara.

Inte ens på äldre dar –
när jag faktiskt vistats på armlängds intervjuavstånd
från en och annan popstar – skulle jag få för
mig att kliva ur journalistkappan. Inte för att jag är
för cool, utan helt enkelt för att jag är för
feg.

Fredrik Strages fans, däremot,
är av en helt annan kaliber. Här finns Jeanette
från Göteborg, som inte bara reser till Kalifornien
för att stödja Michael Jackson under den senaste
pedofilrättegången, utan även gör allt
för att ta sig in på stjärnans ranch Neverland.

Eller Martin i Stockholm, som har
startat en klubb där han bara spelar Morrissey-låtar
och som planerar en bilsemester tvärs över USA,
där målet är att lägga en bukett blommor
framför popstjärnans ytterdörr.

Andra idoldyrkare i Fans är mer
kända. Och mycket läskigare. I det ena av bokens
två riktigt skrämmande kapitel träffar Fredrik
Strage – och hostar upp 1 000 euro för besväret
– Gert van der Graaf, holländaren som stalkade Abba-Agnetha
både före och efter han fick ligga med henne.

Det andra handlar om ”Lena”,
den förmodat schizofrena kvinna som ägnade större
delen av sitt liv åt att förfölja Evert Taube
och hans familj. Hennes besatthet fick henne inte bara att
byta sin kropp mot långtradarskjutsar på Europaresorna
i Taubes fotspår; till slut – och på inbillat
uppdrag av Evert själv – bränner hon ner familjen
Taubes sommarhus Sjösala.

Kapitlen om ”Lena” och Gert
är berättelser om idoldyrkandets baksida, men också
metodiska skildringar av förvirrade människors iskalla
logik.

Och precis som var fallet med Strages
debut från 2001, Mikrofonkåt, är Fans ett
skol-exempel på att journalistik kan vara alldeles,
alldeles fantastisk. Strage har analyserna, de historiska
tillbakablickarna och ett språk som svänger så
det svartnar.

Men framför allt har han knäppt
på bandaren och ställt sig i bakgrunden. Här
finns briljanta scener med de två rivaliserande fan-gängen
Westlife Gangsters och Hamster Girls och med bartendern och
bögen Robban som lackar ur på heteromännens
Morrissey-dyrkan.

Ibland skymtar författaren själv
fram bakom mikrofonen. Fredrik Strage köper ut cigaretter
som en av Westlifebeundrarna mutar en säkerhetsvakt med,
ritar ett hjärta utanför Darins dörr för
att ”inte verka feg” och fotograferar Jeanette i
lätt ekivoka poser utanför grindarna till Neverland.

Det är stor underhållning
och Fredrik Strage mejslar än mer ut sig som Sveriges
kanske främsta uttolkare av populärkultur.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984