Ledare

Terror i London – och Gleneagle

Ledarna för världens åtta mäktigaste stater har beslutat att skriva av vissa av de skulder som de ändå aldrig kan få tillbaka för 18 av jordens 160 skuldsatta utvecklingsländer. Uppgörelsen kostar de åtta länderna en miljard dollar per år, samtidigt som den rika världen lägger 700 miljarder dollar per år på militärutgifter. De lovar 48 […]

Ledarna för världens åtta
mäktigaste stater har beslutat att skriva av vissa av
de skulder som de ändå aldrig kan få tillbaka
för 18 av jordens 160 skuldsatta utvecklingsländer.
Uppgörelsen kostar de åtta länderna en miljard
dollar per år, samtidigt som den rika världen lägger
700 miljarder dollar per år på militärutgifter.
De lovar 48 miljarder dollar i höjt bistånd till
2010, men enligt Make Poverty History-kampanjen var 20 miljarder
av dessa redan utlovade. Och en del av resten kommer sannolikt
att användas för att betala av de utlovade skuldavskrivningarna.
48 miljarder var ändå bara en liten del av vad
som behövs för att uppnå FN:s milleniemål
om halverad världsfattigdom år 2015. Av kraven
från folkrörelser och länder i Syd om att
införa rättvisa handelsvillkor bidde intet, liksom
av försöken att minska utsläppen av växthusgaser.

Ingen – inte ens Tony Blair – kan
därför på allvar mena att det paket som förhandlades
fram i skotska Gleneagle under G8-mötet kommer att utrota
fattigdomen. Orättvisorna består.

Och med tanke på att Bush och
Blair är ytterst ansvariga även för tiotusentals
irakiers död är det inte fel att säga att den
kapitalistiska och imperialistiska terrorn mot världens
fattiga och förtryckta manifesterades i Gleneagle.

Det tycks inte som att terrordåden
i Londons tunnelbana hade mer med G8-mötet att göra
än att terroristerna passade på när en stor
del av polisresurserna var uppbundna och världens uppmärksamhet
var riktad mot öriket. En direkt följd av attentatet
blev däremot att Blair och de andra ledarna i stort sett
undslapp kritisk granskning av sitt fiaskomöte, och på
så sätt gynnade attentaten bara den bestående
världsordningen.

Förutsatt att dåden utfördes
av islamistiska terrorister kan det inte råda något
tvivel om att det var landets deltagande i Irakkriget som
gjorde London till måltavla. Bara för att man hatar
terrorister finns ingen anledning att förneka deras förmåga
att agera strategiskt utifrån sina målsättningar.

Därmed inte sagt, som vissa menar,
att det är Tony Blair som bär huvudansvaret för
de hittills 52 dödsoffren i Londons tunnelbana. Var och
en får stå för sina egna handlingar. Blair
har nog att stå till svars för själv.

Våldshandlingar mot civila drabbar
oskyldiga. Det gäller i Irak, och det gäller inte
minst i London och Madrid. I båda städerna hölls
miljonstarka demonstrationer mot krig när invasionen
stod inför dörren. Många av dem som föll
offer på pendeltåg och tunnelbana hade aktivt
deltagit i kampen för fred.

Det krig mot terrorismen som verkar
drabba alla utom terroristerna måste upphöra. Terroristerna
ska bekämpas polisiärt, men inom rättsstatens
ramar. Ska fred någonsin lägra jorden måste
förtryck och orättvisor avlägsnas, och med
dem kapitalismen.

Hoppet står varken till G8 eller
al-Qaida. Utan till de folkrörelser som samlade 300 000
människor till demonstrationer för att avskaffa
fattigdomen.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984