Kultur

Moralitet om kommunist-Sverige

Filmarbetaren Karl Gustavsson har fått hedersuppdraget att sammanställa filmen om ”folkets massors” maktövertagande 1949, och de fyrtio lyckliga, kommunistiska år som Sverige genomlevt hittills. Citattecknet i bokens titel med samma namn som filmen inte bara antyder att författarna ser utvecklingen som olyckligt för det enda nordiska folk som lever bakom järnridån. När Michail Gorbatjov börjar […]

Filmarbetaren Karl Gustavsson har
fått hedersuppdraget att sammanställa filmen om
”folkets massors” maktövertagande 1949, och
de fyrtio lyckliga, kommunistiska år som Sverige genomlevt
hittills. Citattecknet i bokens titel med samma namn som filmen
inte bara antyder att författarna ser utvecklingen som
olyckligt för det enda nordiska folk som lever bakom
järnridån. När Michail Gorbatjov börjar
tala om glasnost i faderslandet Sovjetunionen, och muren börjar
gunga i Berlin tar den kommunistiska ledningen i Sverige allt
hårdare grepp om befolkningen – här är det
inte tal om någon perestrojka.

Det är ett styre av Nordkoreanskt
snitt som Gunnar Bernstrup och Jörgen Westerhov målar
upp i sin fantasi, en kombination av gårdagens Östtyskland
och dagens Kuba. Inte nog med att kontrollen på varje
medborgare är stenhård genom rapportörer på
varje arbetsplats och i varje bostadshus, jätteprojekt
som från början är dömda att misslyckas
tvingar befolkningen att slita ut sig utan att våga
ifrågasätta syfte eller resultat. Total nonchalans
inför miljö och hälsa är en (retorisk)
självklarhet i ett Sverige där dumheten och personkulten
kring en kraftigt senildement ledare når nya höjder.

Ett tag är det riktigt roligt
att läsa hur författarna adapterat kommunistländernas
allra sämsta erfarenheter på Sverige; skräck,
angiveri, produktionsresultat som överdrivs, trasiga
maskindelar som mörkas, och enstaka modiga människor
som vågar drömma om en förändring. Sedan
går det på tomgång.

Själva dramat utspelar sig i
familjen Gustavsson, med mamma Hanna som om och om igen (sedan
1949!) kallas till myndigheterna för att förkasta
sin borgerliga bakgrund och sin bror på rymmen mot Norge,
dottern Lena som så smått börjar engagera
sig i (den förbjudna) medborgarrättsrörelsen,
och sonen Hilding, stolt pionjär beredd att ange minsta
felsteg i föräldrahemmet, alltihop klossigt skildrat,
som i en gammal moralitet till herrgårdsroman.

Mot fonden av en turistresa genom
landet, där utlänningarna hamnar lite bakom kulisserna
och storögt får tillfälle att se lite av allt
det galna som fyrtio års röd terror resulterat
i, förbereds en statskupp under täckmantel av byggandet
av ett monument över en port som Lenin gluttade in i
på väg till den ryska revolutionen 1917. Vad han
egentligen gjorde i porten finns dokumenterat och får
en sådan chockverkan på paradpubliken att det
blir startskott för omvälvningen.

Det är antagligen en mikroskopisk
del av verklighetens svenskar som i dag är intresserade
av att importera kommunismen som den praktiserats hittills
runt om i världen, så kanske är det reformister
med naiva drömmar om en kommunism med mänskligt
ansikte som Bernstrup och Westerhov är ute efter att
sprida ett varningens ord till. Tyvärr är retoriken
lika fyrkantig som 70-talets allra fyrkantigaste uttryck för
just den röda drömmen.

Vi har så att säga fattat
galoppen efter några sidor.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984