Inrikes

En förort mullrar till

Först ett stormöte, nittio arga Husbybor träffas och bildar en organisation, Husby Unite. Efter det, en demonstration: tvåhundra arga Husbybor går till Svenska Bostäders kontor med en kravlista.En förort mullrar till och det etablerade samhället flackar ängsligt med blicken; erkänner att vissa misstag har begåtts – och vips lovar Husbys två stora bostadsbolag att de […]

Först ett stormöte, nittio arga Husbybor träffas och bildar en organisation, Husby Unite. Efter det, en demonstration: tvåhundra arga Husbybor går till Svenska Bostäders kontor med en kravlista.
En förort mullrar till och det etablerade samhället flackar ängsligt med blicken; erkänner att vissa misstag har begåtts – och vips lovar Husbys två stora bostadsbolag att de ska satsa hundra miljoner vardera på området.
Stockholmsförorten Husby har förändrats under våren 2005. Från anonym invandrarförort till stolt förort som reser sig och säger ifrån mot försämringarna.

Mumtaz Mayeem, bengalisk musiker och hårt influerad av Bob Marley, var den som tog initiativet till Husby Unite.
– Folk som bor i det här området har flytt från sina hemländer för att de varit odemokratiska, för att folk där inte har haft något att säga till om. Nu har de tröttnat på att inte ha något att säga till om i Sverige heller. Bostadsbolagen skiter i oss eftersom de tror att folk inte säger ifrån här.
Det märks att den nymornade föreningen är populär. När Mumtaz Mayeem och Monika Wennberg går genom området av loftgångshus ropar ett gäng tonårskillar efter dem:
– Ey, Husby Unite! Ni är bra!
– Yes, Husby Unite – Ready to fight, svarar Mumtaz Mayeem.

Dagen innan kommer grönsakshandlaren på torget på att Monika Wennberg är med i Husby Unite och tycker därför inte att hon ska behöva betala för grönsakerna. Men även om de är gratis måste hon packa in dem i kylen, samma sak med brödet. Även vattenkokaren måste in i kylen – lämnar hon den framme över natten är den full med termiter på morgonen.
– Faraomyror kallas de för, har jag fått lära mig. Min lägenhet är full av dem. Svenska Bostäder har satt upp termitfällor, men det hjälper inte. Hela huset skulle behöva saneras, fast det verkar aldrig bli av, säger Monika Wennberg, som ändå är lyckligt lottad: vissa har kackerlackor i lägenheten.
Chiheb Abdellaouis har mögel i sin. I hans badrum luktar det unket och sött av det svartgröna som klänger sig upp längs väggen bakom badkaret.
– Det var mögel här redan när jag flyttade in. Jag ringde direkt och anmälde, både till hyresvärden och till Hyresgästföreningen. Båda kom hit och besiktigade och värden lovade att fixa det inom ett år. Det har de inte gjort.
I köket är plastmattan lös och kan lyftas upp, också det har värden lovat att fixa.
– Jag har ringt tjugo gånger, men inget händer. De hör aldrig av sig, säger Chiheb Abdellaoui som trivdes bättre där han bodde tidigare, söder om Stockholm i Skarpnäck.
– Där fanns det parker att leka med barnen i, det fanns service och när man ringde och anmälde ett fel så kom de på en gång.

Nu hoppas Chiheb Abdellaoui på Husby Unite eftersom Hyresgästföreningen mest verkar lägga krutet på grillkvällar.
Hyresgästföreningen i Stockholms presstalesman PO Brogren konstaterar att de nog har misslyckats i Husby.
– Mögel är allvarliga grejer, det kan uppstå allergier som man får dras med resten av livet, säger han.
När Husby Unite demonstrerade var han där och kollade på, efteråt undersökte han området.
– Det är uppenbarligen ett eftersatt område och eftersom vi inte har varit tillräckligt allerta är det bra att någon annan är det. Husby Unite har gjort en strålande insats, nu måste vi skärpa till oss, säger PO Brogren.

Att det finns problem i förorten är knappast något nytt, men förklaringen till problemen har svängt: från att skyllas på dem som bor i förorten till en strukturell diskriminering. Den senare förklaringen ger Hyresgästföreningen i den nyutkomna rapporten Har vi råd med människor?. I förordet skriver Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman att resultatet av att välfärdssamhället dragit sig bort från de invandrartäta områdena i storstäderna ”har blivit en tilltagande social oro, utarmning och direkt misär av det slag som vi vanligen förknippar med förortsområden i USA:s storstäder. (…) Skolor och barnomsorg urholkas, vårdcentraler, mödravårdscentraler och barnavårdscentraler läggs ner eller skärs ner, kollektivtrafiken dras in, fritidsgårdarna och ungdomsverksamheten skärs ner, affärer, bankomat, badhus, föreningsliv… områdena utarmas till en nivå som det omkringliggande, övervägande välsituerade och ’svenska’ samhället, aldrig skulle acceptera.”

En närpolis i Rosengård i Malmö beskriver bostadsområdet Herrgården som att det har ”demografi som ett samhälle i ett u-land”. 5000 människor trängs i 1400 lägenheter. Arbetslösheten är 90 procent, socialbidragsberoendet nästan 100 procent.
Samtidigt ökar inkomsterna för dem som bor i innerstäderna och priset på deras bostadsrätter slår nya rekord. Utvecklingen i förorten är ofta den omvända. Framför allt gäller det satsningar på ungdomar som minskat kraftigt de senaste årtionderna. När förorterna Husby, Akalla och Kista byggdes i början av 70-talet fanns 13 ungdoms- och kvartersgårdar.
I dag finns bara fyra kvar.
Monika Wennberg tror att en viktig del av lösningen för Husby ligger i just ungdomssatningar:
– Skulle vi få ett ungdomshus skulle klottret, våldet och rånen minska och då skulle också hyresvärdarna vara mer motiverade att renovera.

I höstas ockuperade en grupp ungdomar ett gym i Husby i protest mot att det skulle läggas ned. Upplösningen blev dramatisk när en av ockupanterna hällde bensin över sig och hotade att tända eld på sig själv när polisen kom till gymmet. Fem personer greps och gymmet lades ned. I den Husbybaserade tidningen Opposition berättar en av ockupanterna om hur det är efter att gymmet stängts:
– Det finns inget för oss att göra, vi bara driver omkring ute på gatan. Efter det här känner vi ett ännu starkare hat. Hat mot polisen och politikerna som är svikare och inte står på vår sida. Vi är förlorare, maktlösa som inte kan göra något.

Tommy Hjertberg, som tidigt engagerade sig i Husby Unite och även är med i redaktionen för Opposition, menar att kriminaliteten har ökat sedan gymmet lades ned. Men i de stora sociala klyftorna ser han goda möjligheter att bedriva en framgångsrik förortskamp.
– Här finns representanter från nästan varje gerilla i världen. Kampandan är god. Problemet är bara att många inte känner till sina rättigheter och att folk har förlorat tron på att sin förmåga att agera. Det försöker vi ändra på genom att organisera oss.
Så långt är alla med – men hur det ska gå till, vilka som ska vara med och vad målen är råder det delade meningar om. Redan efter ett par möten kom konflikterna.

Rättvisepartiet Socialisterna, kända för att försöka göra spirande gräsrotsuppror till sina, skickade flera representanter på mötena men blev tillsagda att ligga lågt om de ska vara med i Husby Unite. Även moderaterna skickade dit representanter som fick nobben.
Drivande i organisationen nu är den grupp unga radikala aktivister som ger ut Opposition. I förra veckan uteslöts Mumtaz Mayeem och Monika Vennberg från Husby Unite efter att Arbetaren pratat med dem. De anklagades för att motarbeta Husby Unite, för att prata med medier utan mötets godkännande och för att driva en socialdemokratisk linje.
Mumtaz Mayeem anklagar i sin tur gänget kring Opposition för att ha en dold agenda.
– De är anonyma, de har för extrema åsikter och flera av dem bor inte ens här i Husby. Jag och många med mig är skeptiska till dem. Nu är det Opposition som vill ha stöd från Husbyborna i stället för tvärtom. Det är bra att de kämpar, men vi ska ha ett Husby Unite för dem som bor här och jag tror att vi måste gå mer försiktigt fram.

Tommy Hjertberg medger att det kan vara ett problem om Husby Unite till stor del består av ett gäng unga svenska aktivister, men han menar att det inte är så utan att de flesta har invandrarbakgrund och kommer från olika politiska håll: exilvänstergrupper, autonoma kretsar och Opposition, men många är tidigare oorganiserade.

Konflikterna till trots kommer arbetet att fortsätta med att tvinga bostadsbolagen att rusta upp området. Exempelvis de byggarbetsplatser där farligt skräp ligger huller om buller och där djupa hål i marken är avspärrade med en tunn lina, något som fått till följd att föräldrarna inte vågar låta sina barn leka på gården.
I förra veckan genomfördes en skräpaktion där Husby Unite samlade in byggsopor och dumpade dem utanför Svenska Bostäders kontor.
Näst på tur står flygbladsutdelningar och en gatuteater.
Från de närliggande förorterna Rinkeby och Hjulsta har folk hört av sig, intresserade av att starta upp liknande organisationer.

Och så var det de två hundra utlovade miljonerna.
– En liten seger, men de lär inte räcka särskilt långt, tror Tommy Hjertberg.
Rapporten Har vi råd med människor? menar att samhället har en gigantisk skuld till förortsområdena:
”Att skjuta till ett antal hundra miljoner under att antal år löser inte några problem i grunden. Det är en början, men långt ifrån tillräckligt för att kompensera för flera decenniers försummelser.”
Men kan några hundra Husbybor skrämma fram två hundra miljoner på några veckor är framtiden kanske ändå ljus för Sveriges miljonhövdade förortskropp.

Fakta / Invandrartätt och ungt
Det bor drygt 11500 personer i Husby norr om Stockholm. Omkring 60 procent i Husby är födda utomlands. De största invandrargrupperna är iranier, irakier och etipoier. Var tredje Husbybo är under 19 år.

Husby byggdes i början av 70-talet som en sen del av miljonprogrammet.
Tre av fyra lägenheter är hyresrätter, resten är bostadsrätter.

Fakta / Husby Unites krav
Husby Unites krav
Inga mer hyreshöjningar!
Hyran ska sänkas lika mycket som elkostnaderna ökat. Vi accepterar inte att hyran blir högre när service och standard hela tiden försämras!

Rusta upp bostadsområdena!
Allt som är trasigt och inte fungerar som det ska, dvs tvättstugor, hissar, lekplatser, belysning ska repareras och förbättras NU!
De mögelskadade husen ska saneras och de som blivit sjuka ska få ersättning NU!

Stopp för nya påbyggnationer!
Säkerheten brister, speciellt med tanke på barnen. Inga skyddsstaket finns. Det är bullrigt och dammigt, städningen sköts dåligt.
Ersättning till alla som drabbas av de pågående byggnationerna NU!

Makten till de som bor här!
De som äger och kontrollerar våra bostäder bor inte här och bryr sig inte om vår situation. Vi kräver att själva få bestämma över hur vi ska bo, vad som ska finnas och hur vårt bostadsområde ska se ut.
Vi vill ha fastighetsskötare som vi själva valt!

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984