Ledare

12 steg för EU

Låt säga att ledarskapet inom EU har det lite svårt med legitimiteten, eller den demokratiska förankringen om vi så vill. Låt säga att det är oklart exakt var och hur beslut fattas och hur vi påverkar dem. Dra därav slutsatsen att nästan alla beslut, goda som onda, kloka eller panikartade, respekterade eller ignorerade har ett […]

Låt säga att ledarskapet
inom EU har det lite svårt med legitimiteten, eller
den demokratiska förankringen om vi så vill. Låt
säga att det är oklart exakt var och hur beslut
fattas och hur vi påverkar dem. Dra därav slutsatsen
att nästan alla beslut, goda som onda, kloka eller panikartade,
respekterade eller ignorerade har ett inslag av bristande
legitimitet och du kommer fram till ett missbrukat förtroende.
Ett missbruk. Ett maktmissbruk. Avsiktligt, eller ej.

Det är EU:s problem och det har
alltid varit det: unionen är skapad uppifrån och
har hela tiden saknat markkontakt, folklig förankring,
legitimitet eller hur vi nu väljer att rubricera det.

Hög tid för sjukdomsinsikt.

Fördelen med sjukdomsinsikt är
att en rehabilitering kommer inom synhåll. En genväg
kan vara att låna tillvägagångssätt
från 12-stegsmetoden, i vilken missbrukaren får
hjälp med sitt missbruk. Byt ut ”Gud” mot ”medborgare”,
och metoden är fullt applicerbar på EU:s ”dilemma”:

1. Vi erkände att vi var maktlösa
inför ”den europeiska opinionen” – att vi förlorat
kontrollen över ”den demokratiska representativiteten”.

2. Vi kom till tro på att ”medborgarna”,
starkare än vi själva, kunde hjälpa oss att
återfå vårt förstånd.

3. Vi beslöt att lägga vår
vilja och vårt liv i händerna på ”medborgarna”
sådan vi själva uppfattade ”Er.”

4. Vi företog en genomgripande
och oförskräckt moralisk självrannsakan.

5. Vi erkände inför ”medborgarna”,
oss själva och en medmänniska alla våra fel
och brister och innebörden av dem.

6. Vi var helt och hållet beredda
att låta ”medborgarna” avlägsna alla
dessa karaktärsfel.

7. Vi bad ödmjukt ”Er”
att avlägsna våra brister.

8. Vi gjorde upp en förteckning
över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda
att gottgöra dem alla.

9. Vi gottgjorde alla dessa människor,
så långt det var oss möjligt, utan att skada
dem eller andra.

10. Vi fortsatte vår självrannsakan
och erkände genast om vi hade fel.

11. Vi försökte genom ”omröstningar
och remissinstanser” fördjupa vår medvetna
kontakt med ”medborgarna” – sådan vi uppfattade
”Er” – varvid vi endast bad om insikt om ”Eder”
vilja med oss och styrka att utföra den.

12. När vi, som en följd
av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande
försökte vi föra detta budskap vidare till
andra ”maktmissbrukare” och tillämpa dessa
principer i alla våra angelägenheter.

Med ett sådant raster kan man
mycket väl se utfallet i den franska respektive holländska
folkomröstningen som viktiga steg mot en ”legitimering”
av unionen, eftersom valdeltagande och engagemang för
första gången i EU:s historia varit påtagligt.

Visst kan man diskutera lämpligheten
i att skicka ut en grundlag på folkomröstning,
hur folkomröstningsbenägen man än är.
Frågan borde naturligtvis ha varit: ”Är vi
redo att anta en gemensam grundlag i EU?”

Den panik och de oklarheter som kommit
i öppen dager efter de holländska och franska nejen
har om inte annat visat vilken ung och omogen instans EU ännu
är. Endast nästan gemensamma folkomröstningar
har lyckats blåsa lite demokratiskt liv i unionen, och
för detta ska EU-förespråkare vara enbart
tacksamma.

Hur som helst får vi hoppas
på sjukdomsinsikt, för så grava problem,
vid så ung ålder kan ge långsiktiga problem
för – just det – legitimiteten.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984