I ännu ett försök att röka ut de irakiska motståndsgrupperna ur sina hålor lanserade USA i förra veckan ”Operation Blixt” i huvudstaden Bagdad. 40000 irakiska soldater ska, tillsammans med 10000 amerikanska, ringa in stadens delar med vägspärrar och sedan söka sig inåt, kvarter för kvarter, hus för hus, tills motståndsmännen tvingas visa sig. Men operationens […]
I ännu ett försök att
röka ut de irakiska motståndsgrupperna ur sina
hålor lanserade USA i förra veckan ”Operation
Blixt” i huvudstaden Bagdad. 40000 irakiska soldater
ska, tillsammans med 10000 amerikanska, ringa in stadens delar
med vägspärrar och sedan söka sig inåt,
kvarter för kvarter, hus för hus, tills motståndsmännen
tvingas visa sig.
Men operationens främsta resultat
riskerar att bli ytterligare sprängmedel i relationen
mellan shiiter och sunniter. De 40000 nytränade irakiska
rekryterna har sin huvudsakliga hemvist i den shiamuslimska
Badr-brigaden, och enligt USA:s planer är det de – inte
de amerikanska soldaterna – som ska skickas in i sunnimuslimska
hem för att leta efter misstänkta motståndsmän
och vapengömmor. Så släpps den största
shiamilisen lös mot sitt traditionella hatobjekt sedan
Saddam Husseins dagar: den sunnimuslimska minoriteten, som
en gång åtnjöt privilegier men nu känner
sig allt mer utestängd från det politiska livet.
Det första uppmärksammade
offret för Operation Blixt blev också en moderat
sunnipolitiker vid namn Mohsen Abdul Hamid. På måndagen
stormade soldater – i detta fall amerikanska – in i hans hem,
misshandlade honom och hans söner, drog en huva över
hans huvud och släpade ut honom. Efter tio timmars förhör
kunde amerikanerna konstatera att gripandet var ”ett
misstag” och släppa den späda, djupt respekterade
imamen. Till och med den irakiska regeringen såg sig
tvungen att fördöma gripandet.
Under de senaste veckorna har annars
enigheten mellan Washington och Bagdad förefallit sprickfri.
USA:s linje att de amerikanska trupperna ska stanna i landet
”tills det kan försvara sig på egen hand”
– med andra ord: ockupationen fortsätter tills inget
motstånd kvarstår – har tillstyrkts av både
president Jalal Talabani och premiärminister Ibrahim
Jaafari. Idén om en tidtabell för ett amerikanskt
tillbakadragande, som en gång var shialistans främsta
vallöfte, tycks begraven. Regeringen visade också
sina avsikter gentemot USA när oljeministern Ibrahim
al-Uloum nyligen lanserade parollen ”bekämpa korruptionen,
höj produktionen!” för sitt ministerium. Oljepriserna
är för närvarande Bushadministrationens kanske
största huvudbry. Följaktligen har Al-Uloum deklarerat
att ”Irak har en positiv position på oljemarknaden
och deltar aktivt i stabiliseringen av priserna och höjningen
av produktionen.”
Den nya regeringen har dock lika svårt
som USA att befästa ett reellt styre över Irak.
Utanför den gröna zonen i Bagdad täcks landet
fortfarande av vita fläckar, där varken de irakiska
säkerhetsstyrkorna eller ockupationsarmén har
någon närvaro. Det är tveksamt om
Operation Blixt kommer att lyckas
ändra på det, etablera en permanent närvaro
i jättestaden Bagdad och oskadliggöra några
verkliga motståndskrafter. Vid tidigare megaoperationer
– tröga till naturen och ljudligt utannonserade i god
tid – har motståndsaktivister visat sig snabba att smita
undan och lämna efter sig ett tomrum, där armén
hellre griper hundratals oskyldiga än inga alls.
Antalet irakiska fångar i Abu
Ghraib och andra amerikanska fängelser stiger brant och
oavbrutet. I början av maj var fångarna dubbelt
så många som i oktober förra året,
då de större operationerna för att fånga
in motståndet inleddes, och för att klara av att
inhysa alla ”misstänkta” genomför USA
nu en omfattande utbyggnad av sina fängelseanläggningar.
Omsättningen på fångar och rotationen i cellerna
håller fortfarande hög nivå. Ingenting tyder
på att USA:s förmåga att gripa just motståndsmän,
snarare än vanliga, civila irakier, har ökat.
På måndagen svarade en
del av det irakiska motståndet på Operation Blixt
genom en ny massaker i den shiamuslimska staden Hilla söder
om Bagdad. Denna gång var det två självmordsbombare
som slog till utanför en polisstation och dödade
30 människor.
I det laddade läget förhöjs
faran för att sådana attacker ska provocera fram
ett länge fruktat, ömsesidigt blodbad mellan sunniter
och shiiter. För att försöka desarmera stämningen
mellan de två grupperna möttes på måndagen
ledare för Badr-brigaden och det sunnitiska Samfundet
för muslimska lärde, under medling av representanter
för Moqtada al-Sadr.
”Vi har tagit oss förbi
många hinder. De två parterna har enats om att
tjäna Irak och bevara dess enhet”, sade Sadr-talesmannen
Abdul Hadi al-Daraji efter mötet, rapporterar AP.