Kultur

Hämnden är snyggare på film

När det för några år sedan tog slut mellan mig och min dåvarande pojkvän fantiserade jag såväl på natten som dagtid om att karva ut hans ögon med sked, sparka sönder hans knän och skrika ut min vrede över honom tills han gråtande kröp ihop i ett hörn. Det fanns ingen hejd på min uppfinningsrikedom […]

När det för några
år sedan tog slut mellan mig och min dåvarande
pojkvän fantiserade jag såväl på natten
som dagtid om att karva ut hans ögon med sked, sparka
sönder hans knän och skrika ut min vrede över
honom tills han gråtande kröp ihop i ett hörn.
Det fanns ingen hejd på min uppfinningsrikedom vad gällde
den hämnd som skulle drabba honom.

Men den första råilskan
gick över, som den alltid gör, och lämnade
kvar en tomhetskänsla som sedan helt försvann. När
jag påminns om honom nu är det främst mina
tankar om hämnden som dyker upp.

??I filmen Om jag vänder mig
om tar Ann Petréns karaktär klivet över gränsen
som jag tangerade i mina svartaste drömmar. Där
råder galenskap, bitterhet och gränslöst obesvarad
kärlek. Vedergällningen är riktad mot mannen
som lämnat henne för en yngre kvinna och filmens
Anita blir något så ovanligt som en kvinnlig hämnare.

Jag ser Anita som ett normbrott på
den vita duken. Hon är kvinnan som blivit lämnad
men inte låter det passera obemärkt förbi.
Anita tar ut sin, i hennes ögon, rättmätiga
hämnd och kan i och med uppgörelsen med det förflutna
gå vidare. I filmvärlden är annars de hämnande
kvinnorna få. Thelma & Louise kan möjligen
kvala in på listan och Beatrix Kiddo dödar till
slut Bill i Kill Bill 2.

thelma & louise, med fjorton år
på nacken, har bollats i många feministiska analyser
och kvinnornas våldsamheter legitimeras av ett patriarkalt
förtryck. Liksom de kvinnliga actionhjältar, och
ibland hämnare, som de senaste åren börjat
poppa upp.

Vid ett seminarium med rubriken ”Kvinnors
rätt till hämnd” under Existentiell filmfestival
vid Högskolan Dalarna påpekar sociologen Stina
Jeffner att kvinnliga hämnare ofta bara befäster
de rådande normerna kring kön. Beatrix Kiddo i
Kill Bill 2 tillåts ta ett våldsamt utrymme men
det blir inom ramarna för de manligt satta normerna;
med en snygg kropp, sexuell tillgänglighet och en strävan
att hämnas moderskapet som Bill berövat henne.

Men filmer som Kill Bill 2, Om jag
vänder mig om, Tomb raider och Charlies änglar öppnar
ändå upp för en diskussion kring hur kvinnan
på filmduken kan ta utrymme på ett nytt, om än
våldsamt, sätt. Frågan är hur man ser
på rätten till hämnd – är kvinnan mer
berättigad till brutalitet mot den som gjort henne illa
i egenskap av att hon är just en sviken kvinna?

???Ja – och nej, blir mitt svar på
frågan. Så länge det sker inom filmens värld
och tar oss vidare till något nytt där kvinnor,
liksom män i dag, skildras som komplexa människor.
Och även om den kan missuppfattas väljer jag att
se Quentin Tarantinos ironi i Kill Bill 2 som ett feministiskt
vapen.

??Annars är jag glad att min
uttänkta hämnd stannade i tanken. Ögon urkarvade
med sked gör sig nog inte riktigt lika bra, varken i
verkligheten eller på film, som en ögonglob som
mosas på mattan med ett nonchalant tramp.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Läsare av nyhetsbrev får 👇

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar