Inrikes

Meningen med livet

I förra veckans Arbetaren refererade Petter Ljunggren ett experiment som visade att en kategori studenter agerade mer egoistiskt än andra, nämligen de som studerat ekonomi. Är det utbildningen som gör dem sådana eller drar den typen av utbildning till sig en viss typ av människor? Även den frågan har testats experimentellt, och svaret blev att […]

I förra veckans Arbetaren refererade
Petter Ljunggren ett experiment som visade att en kategori studenter
agerade mer egoistiskt än andra, nämligen de som studerat
ekonomi. Är det utbildningen som gör dem sådana
eller drar den typen av utbildning till sig en viss typ av människor?
Även den frågan har testats experimentellt, och svaret
blev att en ekonomutbildning faktiskt gjorde en grupp slumpvis utvalda
studenter mer egoistiska och mindre benägna att samarbeta med
andra. Motsvarande effekt kunde inte upptäckas för andra
utbildningar.

Eftersom ekonomerna
numera styr en så stor del av politiken är det naturligtvis
oroväckande om detta är sant. Faktum är att så
fort jag läser en text som gör anspråk på
att ge politiska recept utifrån ekonomiska teorier blir jag
mörkrädd. Inte på grund av den nödtorftigt
skylda egoismen utan på grund av den glädjelöshet
som genomsyrar hela sättet att tänka. Allt det som människor
gör av lust och god vilja mister sitt värde. Kvar blir
bara pengarna.

En sådan text
är Konjunkturrådets senaste rapport, Tid för en
ny skattereform? (SNS förlag 2005). Jag har inte här utrymme
att närmare analysera de olika förslagen men kan inte
låta bli att notera att man troget håller sig till att
beskatta de tre F-n: Föda, Fastigheter och Fattigt folk. Matmomsen
bör höjas till 25 procent, fastighetsskatten bör
vara kvar (”Vi tycker det är en bra skatt”), avdragsrätt
för så kallade hushållsnära tjänster
bör införas, och den femprocentiga värnskatten på
inkomster över 460 000 kronor om året bör tas bort.
Det måste löna sig att tjäna pengar.

Intressantare än
de konkreta förslagen – varav några är värda
att diskutera – är det sätt att tänka som genomsyrar
texten. Ingen som läser denna rapport kan sväva i tvivel
om vad som är meningen med livet. Meningen är att arbeta
maximalt med det som författarna kallar marknadsarbete. All
tid som ägnas åt annat än marknadsarbete är
ett bevis på felaktig resursallokering, och boven i dramat
är inkomstskatten, som snedvrider vår tidsanvändning
till förmån för skattefri fritid och obetalt arbete
i hemmet. Utan inkomstskattens fördärvliga inflytande
skulle medborgarna i ekonomernas idealsamhälle ägna all
sin vakna tid åt marknadsarbete i stället för att
som nu på sitt ansvarslösa sätt slösa tid på
sådant som de inte får betalt för att göra.

Lyckligtvis kan skatterna
användas inte bara för att snedvrida resursallokeringen
utan också för att vrida den rätt igen. Här
har pigavdraget sin givna plats. Visserligen skulle ett sådant
avdrag leda till en överkonsumtion av hushållstjänster,
medger författarna, men produktivitetsförbättringarna
antas vara så stora att de uppväger de effektivitetsförluster
som följer av överkonsumtionen. Vilket skulle bevisas.

En ekonom som citeras
i rapporten vill gå ännu längre och beskatta marknadsproducerade
varor som sparar ”hushållstid” mildare än varor
som kräver mycket sådan tid. Om jag tolkar detta rätt
borde skatten alltså vara lägre på burkpotatis
och chips än på rå potatis, och märgpipa och
högrev borde beskattas hårdare än korv och snabbmakaroner.
Begreppet ”hushållstid” används i mycket vid
bemärkelse och inkluderar även till exempel den tid det
tar att se en film. Högre skatt på långa än
på korta filmer? Lägre skatt om man snabbspolar rullen?
Högre skatt på längdskidor än på störtloppsutrustning?
På min fråga förklarade konjunkturrådets
ordförande att det kunde bli fråga om att beskatta golfutrustning
(!).

Visst är det
ett fascinerande sätt att tänka. Och säkert är
det orättvist att jag kommer att tänka på den definition
som en av mina vänner, själv ekonom, brukar ge av sin
yrkeskår: ”En ekonom är en person som säger
?Vi förlorar tusen spänn varenda kväll som morsan
inte går på gatan?.”

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984