Ledare

Censurerad kultur

Vinterhelg i Göteborg. Ett grått dis över staden med inslag av iskallt regn. Det är inte konstigt att hundratals människor förväntasfullt står utanför entrén till det nyöppnade Världskulturmuseet redan innan dörrarna öppnas. Efter några timmar går jag lätt omtumlad ut från ”No name fever – aids i globaliseringens tid”. Det var länge sedan jag såg […]

Vinterhelg i Göteborg.
Ett grått dis över staden med inslag av iskallt regn.
Det är inte konstigt att hundratals människor förväntasfullt
står utanför entrén till det nyöppnade Världskulturmuseet
redan innan dörrarna öppnas.

Efter några timmar går jag lätt
omtumlad ut från ”No name fever – aids i globaliseringens
tid”. Det var länge sedan jag såg en utställning
som berörde så starkt. Att sitta och titta på en
världskarta med en tidsaxel och ett räkneverk som tickar
fram från 0 till 40 miljoner hiv-smittade medan världens
länder ett efter ett färgas röda är en tankeställare.
Jag försjunker i pärmar med aids-delegationens kampanjer
från 1980-talet och läser pressklippsmapparna om Sighsten
Herrgård och Ebbe Carlsson, modeskaparen och förläggaren,
som hann ge aids ett ansikte innan de dog en alltför tidig
död.

Jag ser den amerikanska aktivistgruppen
Act Up:s dramatiska protester i 1990-talets början när
de anklagade George Bush den äldre för mord, och jag ser
begravningståg i Sydafrika.

Anklagelserna mot påven och katolska
kyrkan är hårda, medan kondomkampanjers lekfullhet påminner
om att sexuell lust har en framtid trots hiv-viruset.

Men känslan av lust ersätts av
djup olust när ett tättskrivet papper sitter på
en tom yta. Här har den fransk-algeriska konstnären Louzla
Darabis tavla ”Scène d’Amour” (Kärleksscen)
hängt. Den visade en samlagsscen och några verser ur
Koranen. Samlaget finns kvar i en ny version av tavlan, men texten
är borta. Museet har hängt upp en förklaring som
är undfallande: ”den kontroversiella kombinationen av
bild och text [är] inte i sig bärande för utställningens
innehåll”. Det talas om besökare som har sårats
men också om ”sorg och förfäran” då
hot har riktats mot museet.

För några veckor sedan stod den
franska aktivisten Fadela Amara (se XX-artikel i nummer 5/2004)
på Sergels torg och varnade för att politisk islam kan
vara dödlig för den som opponerar sig.

I Nederländerna mördades Theo
van Gogh den 2 november 2004 sedan han gjort en film tillsammans
med parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali, född i Somalia. Hon
tvingades fly utomlands i nästan tre månader. Vid Rotterdams
filmfestival förra veckan skulle deras film Submission (Underkastelse)
med dess kritik mot kvinnosynen inom islam ha visats. Efter hot
beslöt filmens producent att inte visa filmen på festivalen.

I Amsterdam har konstnären Rachid Ben
Ali, född i Marocko, tvingats gå under jorden sedan han
den 15 januari öppnat en utställning på Cobra-museet
med verk som kritiserade militanta islamister.

Konsten i dess olika former är ibland
kontroversiell. De senaste åren har vi sett hur nazister,
autonoma aktivister, kristna fundamentalister och Israels ambassadör
gått till aktion mot misshagliga verk. I de flesta fall har
kulturens frihet försvarats mot angriparna. Det är därför
illavarslande att Världskulturmuseets chef Jette Sandahl valde
att falla undan för hoten och plocka ner Louzla Darabis verk.
I Göteborgs Fria Tidning beskrivs detta som att ”Förolämpning
blir dialog”.

Några meter från den plats där
Darabis tavla hängde informerar en japansk videogrupp handgripligen
om bland annat säkert analsex. Låt oss göra tankeexperimentet:
Pastor Åke Green och hans homofoba anhang tillsammans med
stormtrupperna i Nationaldemokratisk ungdom kräver att Jette
Sandahls museum ska sluta propagera för att män har sex
med män. Sandahl gör avbön och tar bort de verken
från utställningen – skulle då inte Kultursverige
som en person kräva: inga eftergifter?

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984