Inrikes

Valet i Irak: ?Ett skämt”

I huvudstaden Bagdad rapporterades på måndagen de flesta större utfarter stå under kontroll av motståndsgrupper, som rest egna vägspärrar. I flera bostadsområden hamstrades mat. Åt nordväst, i den sunnitiska Anbarprovinsen där motståndet mot ockupationen är som starkast, existerar inte längre någon samordnad valapparat sedan provinsens valkommission i förra veckan upplöste sig själv: ”De som tror […]

I huvudstaden Bagdad rapporterades på
måndagen de flesta större utfarter stå under kontroll
av motståndsgrupper, som rest egna vägspärrar. I
flera bostadsområden hamstrades mat. Åt nordväst,
i den sunnitiska Anbarprovinsen där motståndet mot ockupationen
är som starkast, existerar inte längre någon samordnad
valapparat sedan provinsens valkommission i förra veckan upplöste
sig själv: ”De som tror att det går att hålla
val här måste skämta”, sade kommissionens ordförande
till Washington Post.

Antalet motståndsattacker i Irak uppgår
till 80 om dagen. Det är nu en lika hög notering som i
april förra året, när motståndet nådde
sitt hittillsvarande klimax. Hela oljeexporten från de viktiga
norra fälten ligger lamslagen. För en knapp månad
sedan sprängdes pipelinen till turkiska hamnar, och först
vid januaris slut beräknas oljan kunna pumpas igen. Elkrisen
har på nytt kopplat ett svart grepp om Bagdad: en genomsnittlig
Bagdadbo har nu en timmes el följt av tio timmars strömavbrott,
och bensinpriset på den oljerika nationens svarta marknad
ligger, enligt Chicago Tribune, högre än på västeuropeiska
bensinmackar.

I detta moras av allmänt kaos bereder
sig tusentals kandidater på att göra upp om de 275 platserna
i Iraks blivande parlament. Men större delen av valkampanjen
har tvingats under jord. Av rädsla för attacker har de
flesta listor som ställer upp beslutat sig för att hemlighålla
sina kandidaters namn. Enligt den regimtrogna dagstidningen Al-Sabah
säger sig endast sju procent av irakierna känna till vilka
kandidater som ställer upp, ett avgörande hinder för
ett fritt och öppet val.

En fjärdedel av parlamentets platser
har reserverats för kvinnor, men kvinnor som öppet försöker
vinna röster har visat sig särskilt utsatta som måltavlor.
På söndagen överlevde den moderata shiapolitikern
Salama al-Khafaji med en hårsmån ett mordförsök
i centrala Bagdad – vid ett tidigare angrepp dödades hennes
son och en livvakt – och hon ställde därefter in sin planerade
valturné.

Offentliga valmöten lyser med sin frånvaro.
I stället sprids information om de olika listornas plattformar
– som enligt röster från de irakiska gatorna är
ytterst svåra att skilja från varandra – via privata
sammankomster och tevesändningar. Hårdföra moståndsgrupper
som fundamentalistiska Ansar al-Sunna hotar att attackera vallokalerna
på valdagen och varnar människor att hålla sig
borta. På söndagen landade en granat i Basra i en skola
som utsetts till vallokal – följaktligen hemlighålls
in i det längsta var vallokalerna finns.

På måndagen förklarade
ändå FN:s representant i de irakiska valförberedelserna
att arbetet går som planerat. ”Allt är på
spåret”, sade Carlos Valenzula.

Målet för de motståndsgrupper
som tar sikte på valet är att sabotera USA:s försök
att, som de ser det, förläna sin ockupation ett demokratiskt
sken. Metoden för att sänka valdeltagandet är en
landsomfattande skräckkampanj.

Förutom rädslan bland kandidater,
valarbetare och röstberättigade är ytterligare en
faktor i verkan: en vitt spridd misstro. De kandidater som är
kända för allmänheten har i de flesta fall komprometterat
sig genom att på olika sätt samarbeta med den amerikanska
ockupationsmakten. Ett prov på stämningen ges av Riverbend,
pseudonym för en sunnimuslimsk kvinna, vars webblogg Baghdad
Burning blivit ett av de mest nyttjade nyckelhålen till den
irakiska vardagen:

– Folk upplever inte riktigt att det här
är det första trappsteget mot demokrati. Många känner
att det bara är den sista akten i en verkligt usel pjäs.
Kan ni föreställa er hur våra historieböcker
ser ut om 20 år? ”De första demokratiska valen i
Irak hölls den 30 januari 2005 under ockupationsstyrkornas
allskådande öga. Soldater i stridsvagnar såg på
medan irakierna tog sig till valurnorna för att välja
någon av de USA-godkända kandidaterna?” Det kommer
inte att se snyggt ut, skriver Riverbend.

Det största folkliga engagemanget inför
valet återfinns i den shiamuslimska södern. Det var härifrån
kravet på allmänna val en gång påtvingades
den amerikanska ockupationsmakten, genom väldiga massdemonstrationer
som utkommenderats av den vördade Ayatollah Ali Sistani. Han
har nu gett sin välsignelse till Förenade Irakiska Alliansen,
som på sin lista samlar alla betydande shiamuslimska partier,
och som väntas bli valets segrare.

Ett av dess främsta löften till
väljarna är att omedelbart kräva tillbakadragande
av alla utländska styrkor från irakisk mark. På
söndagen förklarade emellertid George W Bush att USA inte
har bråttom att lämna Irak och ”kommer att stanna
tills vårt uppdrag är slutfört”.

Det för USA optimala scenariot lyder
därmed: högt valdeltagande, stark legitimitet för
den tillträdande regeringen, minskad legitimitet för motståndet,
seger i valet för politiker som är beredda att förhandla
om amerikansk truppnärvaro – legitimitet åt den fortsatta
ockupationen. Redan har motstridiga signaler hörts från
Förenade Irakiska Alliansen. När Ahmed Chalabi, en av
dess främsta ledare, nyligen besökte Iran inskärpte
han, enligt New York Times, i regimen där att ”vi kommer
att behöva de amerikanska styrkorna i Irak för överskådlig
framtid”.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984