Ledare

Stalinistiskt strypgrepp

Nog hade vi förberett oss för en het och engagerad debatt när den kubanska dissidenten Jorge Masetti bjöds in till ett seminarium på Socialistiskt Forum i Stockholm av SAC:s u-info och Arbetaren. Men att socialister – till och med frihetliga sådana – skulle vara beredda att stoppa mötet rent fysiskt var vi naivt nog inte […]

Nog hade vi förberett oss för
en het och engagerad debatt när den kubanska dissidenten Jorge
Masetti bjöds in till ett seminarium på Socialistiskt
Forum i Stockholm av SAC:s u-info och Arbetaren. Men att socialister
– till och med frihetliga sådana – skulle vara beredda att
stoppa mötet rent fysiskt var vi naivt nog inte inställda
på.

Stämningen blev på söndagen
så hotfull att ABF, i vars hus seminariet skulle hållas,
beslöt att ställa in seminariet. Vi respekterar ABF:s
beslut, men tycker samtidigt att det var beklagligt att inte alla
de organisationer som deltog i forumet gavs möjligheten att
manifestera sin syn på saken. Och förhoppningsvis valt
att tillsammans slänga ut sabotörerna i stället för
att ställa in mötet. Vår egen rörelse är
van att ibland behöva slåss för friheten att yttra
sig – det vore klädsamt om övriga deltagande organisationer
bekände färg i efterhand.

De starka känslorna hos Kubavännerna
är på ett sätt begripliga. Enligt deras egen uppfattning
är ju Jorge Masetti inte bara en förrädare mot den
kubanska revolutionen och USA-lakej, utan ska dessutom ha angivit
kamrater i diverse latinamerikanska vänstergerillarörelser
vilket ska ha lett till långa fängelsestraff. Om detta
var ett faktum ställt bortom rimligt tvivel hade det naturligtvis
varit upprörande av SAC och Arbetaren att bjuda in honom till
ett möte.

Men här står ännu så
länge ord mot ord. Jorge Masetti förnekar att han angivit
sina före detta kamrater, han ser sig fortfarande som en ”aktivist
för revolutionen” och anser inte att han agerar på
uppdrag av USA. I det läget är det naturligtvis rimligt
att ställa kritiska frågor och föra en debatt –
men att fysiskt stoppa mötet är ren och skär stalinism.

Det är att förhindra det fria
meningsutbytet till förmån för fastslagna dogmer,
och avslöjar en syn på demokrati under socialismen som
vi hoppades var död och begraven.

Syftet med att bjuda in Jorge Masetti var
hur som helst inte att diskutera hans person, utan Kuba. Vi kan
rimligtvis inte gå i god för allt han har gjort och sagt
genom åren. Det enda som är säkert är att varje
person med hans bakgrund som uttalar sig som han gör kommer
att anklagas för att vara CIA-agent, oavsett om det är
sant eller inte. Syftet är uppenbart: Att strypa debatten om
Kuba.

Så låt oss bortse från
Masetti som person och lyssna på vad han har att säga;
budbäraren är inte alltid budskapet.

Masettis kanske viktigaste poäng är
att vad som händer den dagen Castro faller beror på vilka
krafter som kunnat verka på Kuba fram till dess. Om det då
finns ett väl organiserat civilt samhälle och en fri fackföreningsrörelse
ger det helt andra förutsättningar för Kubas framtid
än om endast den USA-stödda extremhögern i Miami
och resterna av den auktoritära byråkratin i Havanna
kan verka med kraft. Eller mardrömsscenariot – dessa båda
i kombination.

På så sätt kan ett stöd
till dagens regim bli ett stöd till imperialismen. Och ett
stöd till oppositionen kan bli ett stöd till de sociala
framsteg som faktiskt har gjorts på Kuba.

För bilden av Kuba kan inte enbart
målas i svart och vitt. Det råder inget tvivel om att
landet utsätts för en oerhört stark press från
sin granne i norr, och att både embargot och östblockets
fall bär skuld till den misär som nu sprider sig på
Kuba. Samtidigt råder det heller inget tvivel om att även
regimen bär skuld. Auktoritära och repressiva regimer
göder korruption och vanstyre. Dessutom är yttrande- och
organisationsfrihet nog så viktigt som bröd.

Denna inställning har alltid varit
svår för vissa delar av vänstern att förstå.
Att man samtidigt kan kräva demokratiseringar och att USA upphäver
sin blockadpolitik. Att man samtidigt kan kritisera Kubas bristande
öppenhet och värna dess sociala framsteg.

Just denna vänsterkritik är förstås
den som Kuba och dess agenter i Sverige är mest rädd för,
för den kan inte så enkelt avfärdas som högerextremistisk,
USA-imperialistisk och emanerande ur höger-exilen i Miami.

Men de försöker tappert.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984