Kultur

Nya saker med Sage Francis

Sage Francis kommer från Rhode Island på USA:s östkust och förälskade sig i hiphop tidigt, långt innan den blivit världens mest populära ungdomskultur, när han själv och hiphopen var ung. Genom en radiostation fick han näring och började snabbt att skriva egna rhymes. Redan som tolvåring började han spela in sin egen musik och framträda […]

Sage Francis kommer från Rhode Island
på USA:s östkust och förälskade sig i hiphop
tidigt, långt innan den blivit världens mest populära
ungdomskultur, när han själv och hiphopen var ung. Genom
en radiostation fick han näring och började snabbt att
skriva egna rhymes. Redan som tolvåring började han spela
in sin egen musik och framträda på scen.

– Jag älskade hur hiphop lät,
det var så nytt, militant och rebelliskt. Det fångade
mitt intresse och om du gillar något tillräckligt när
du är barn så vill du själv göra det.

Han är inte rädd för att
vara politisk och hans scenframträdande behandlar bland annat
det stundande amerikanska presidentvalet. Kommande skivan A healthy
distrust som ges ut den 7 februari nästa år beskriver
han som en samhällelig eller social kommentar, men säger
att han aktar sig för pekpinnar. Folk måste själva
dra sina slutsatser, en inställning som avspeglas i namnet
på bandet han är ena halvan av: Non-Prophets.

Respektlösheten inför musikens
olika genrer, den fria blandningen av stilar och friheten att ta
upp vilka frågor som helst var ingen självklarhet. Länge
var Sage Francis renlärig och höll sig inom hiphopens
revir, hiphop var den enda musik han lyssnade på. Det var
i mitten av 1990-talet som han bröt sig loss och hämtade
inspiration från annan musik, framför allt punk och hardcore,
men så småningom även Bob Dylan, Neil Young, Johnny
Cash och Tori Amos.

– Listan bara fortsätter efter det,
jag började lyssna till allt som hade kvalitet, som hade bra
texter och bra musik. I dag är min skivsamling så stor
att jag inte får plats med den. I dag köper jag inte
så mycket hiphop, och det är inte framför allt hiphop-sektionen
jag går till i en skivaffär, jag går oftast till
avdelningen för begagnade skivor och kollar vad folk har slängt
bort, säger han.

Men fortfarande är det via rapens rhymes
som han känner sig mest bekväm, det är den rytmen
han hänfaller till.

– Egentligen är det bara då som
jag bäst kan uttrycka mig, när jag sätter det i en
raplåt.

1996 var ett omvälvande år för
Sage Francis, inte bara musikaliskt utan även privat, han genomgick
många förändringar och hade problem både med
sin familj och sin flickvän; han beskriver det som en kroppslig
jordbävning. Det var då han upptäckte spoken word
och poetry slam, vilket innebar ytterligare en musikalisk, artistisk
och även personlig befrielse.

– Det öppnade upp mig inför en
rad andra frågor som aldrig behandlas inom hiphop, jag inspirerades
till att skriva bättre och utforska saker som nya saker. Det
fick mig också att acceptera alternativa livsstilar och tankar.
Det finns homosexuella som uppträder med spoken word och de
talar om att vara homosexuell, något som inte sker inom hiphop
och det får en att tänka över hur man uttrycker
sig, varför man använder uttryck som faggot eller bitch,
säger han.

Trots att han under konserten drivit med
demokraternas presidentkandidat John Kerry och talat om USA som
en enpartistat så är det med spänd förväntan
han ser fram emot den 2 november då valet hålls. Även
om Kerry inte får hans blod att koka av upphetsning ser han
Kerry som ett steg i rätt riktning, för USA och för
omvärlden.

– Det kommer att bli ett rekordhögt
valdeltagande, och det är häftigt för folk känner
sig involverade i den politiska processen och att de har något
att säga till om. Men jag är också orolig för
att folk efter valet ska bli passiva igen.

Sage Francis nya skiva kommer ut på
ett relativt stort skivbolag, Epitaph, som ägs av bland annat
en av medlemmarna i bandet Bad Religion, ett av Sage Francis favoritband.
Processen att bli klar med skivan har dragit ut på tiden,
med små ändringar här och var för att få
det perfekta ljudet, det perfekta arrangemanget, men nu är
han nöjd. Det är en blandning av stilar, något hans
lojala publik vet att de kan förvänta sig, att göra
samma sak två gånger är inte hans stil.

– Det har gått två år
sedan mitt senaste album Personal Journals och jag har upplevt många
nya saker och om det inte reflekterades i min musik så skulle
jag göra dem som lyssnar på den en otjänst. Jag
låter folk se mig växa upp.

Har du kommit på vad livet handar
om?

– Nej, jag tror inte livet handlar om någonting.
Jag tror bara att vi måste försöka må så
bra som möjligt så länge som möjligt och det
innebär även att hjälpa andra att må bra. För
om du mår bra och det finns tio personer som inte gör
det så kommer det att påverka dig.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984