Den muslimska slöjan torde
vara ett av de mest kontroversiella och omdiskuterade klädesplaggen
i modern tid. Kvinnors kroppar är och förblir ett slagfält,
ett område för lagstiftning och ständig debatt som
blandar in gräddan av politiker, terrorister och statstjänstemän.
För några veckor sedan var slöjan
åter en huvudnyhet. Två fransmän hade kidnappats
i Irak med krav på att stoppa det stundande slöjförbudet
i franska skolor. Kidnapparna fick inte gehör för sitt
krav och lagen har nu trätt i kraft. På teve-bilder från
Frankrike får vi se bilder på elever utan slöja
och en elev som tar av sig den när hon kliver in genom dörren
till skolan.
Frankrike följer så bland annat
Turkiets och Tunisiens förbudstradition. I Sverige finns än
så länge bara vissa informella hinder för kvinnor
i slöja, då många arbetsgivare tycker att slöja
strider mot vanlig hederlig normalitet.
Frankrike följer i och med slöjförbudet
nu också en historisk tradition. Landet hyste, med författaren
och läkaren Frans Fanons ord, en besatthet av att av-slöja
sin koloni Algeriet. Slöjan blev för fransmännen
tidigt en symbol för något omodernt och förtryckande
som skulle bort. Tillika blev den snart också symbol i motståndet
mot kolonialmakten. Några länder bort tronade lord Cromer,
ståthållare för det brittiska koloniala projektet
i Egypten. Han var en förkämpe för att modernisera
Egypten, frigöra kvinnorna och få bort slöjan. Samtidigt
ägnade sig lord Cromer åt att stänga flickskolor.
Det var ju ändå inte lönsamt. Han var också
grundare och stundtals ordförande i ”männens parti
mot kvinnlig rösträtt” hemma i England.
Det finns cirka en halv miljard muslimska
kvinnor i världen. Vissa av dem tvingas bära slöja
och straffas för att inte åtlyda familjens, statens eller
annans enskilda vilja. Allt sådant borde varje förnuftig
människa rimligen jobba emot. Men det finns också motsatsvis
många kvinnor som väljer att bära slöja därför
att de anser att det är vad gud vill.
Det finns en inommuslimsk debatt om slöjans
vara eller ickevara, tillsammans med andra krav för kvinnors
jämlikhet. Slöjförbud utifrån kan inte vara
ett bra sätt att stödja feministiska strävanden,
och vi måste också fråga oss på vilka bevekelsegrunder
denna fråga ofta görs till prioritet nummer ett. Det
går att vara emot en stat eller religiösa ledare som
beordrar kvinnor att bära huvudduk, samtidigt som vi kan vara
emot försök att förbjuda deras rätt att göra
det.
En minsta gemensam nämnare borde rimligen
följas som motto, vilket även går att läsa
i koranen, vers 2:256: ”tvång skall inte förekomma
i trosfrågor”.