Rikard Warlenius upprepar i Arbetaren 32/04
att Junilistan måste lämna sin delvis högerextrema
samarbetsgrupp i EU-parlamentet ”om Junilistan inte är
en borgerlig kraft”.
Enligt Rikard har Stefan de Vylder från
Junilistan ”ihärdigt hävdat” att listan är
icke-borgerlig. Det visar för det första en väldigt
kreativ läsning av de Vylders inlägg. Och för det
andra: ur syndikalistisk synpunkt, var finns det riksdagsparti som
är antiborgerligt eller icke-borgerligt?
Om begreppet ”borgerlig” ska ha
någon innebörd utöver mainstreammedias vanetänkande
måste det betyda en person eller organisation som stöder
eller accepterar borgarklassens makt och det kapitalistiska systemet.
Kan det vara så illa att Arbetaren
har en redaktionssekreterare som definierar fyra-fem riksdagspartier
som borgerliga och två som socialistiska? Berätta i så
fall om de socialistiska beslut som fattats av regeringen.
Den utopi som Rikard Warlenius förknippar
med EU, på vilket sätt är den antiborgerlig? Det
är ju den konkursade reformistdrömmen om att ta makten
i samhället uppifrån, via parlamentet. Har inte syndikalisterna
en bättre utopi (eller flera bättre), då måste
vi jobba på det.
Debatten började med Arbetarens lilla
nyhet om Junilistans samarbetspartner – naturligtvis värd att
publicera. Men nu har problemet övervärderats länge
nog och Rikard har målat in sig i ett hörn. Jaga gärna
Junilistan med blåslampa, men bygg kampanjerna på deras
handlingar, inte på formaliteter.
Rikard använder också rasismen
som tillhygge – på tal om ”nationalstaten och den mentala
etniska rensningen”. Här har vi antingen en lysande demagogisk
finess eller den gamla klassikern ”argumenten svaga – höj
rösten”. För mig är det tydligt att EU ställer
oss mot hela världen. Vi hade en liten sketen svensk nationalstat
och får strax en stor stilig europeisk. Det sistnämnda
är säkerligen sämre, alldeles särskilt för
dem som lever utanför EU.
Det finns en hel del internationalistiska
inslag i EU-motståndet. Inte så starka som man skulle
önska, men inte svagare än Rikards dröm om att göra
EU till en kamporganisation.
Rikards inlägg har ett annat värde
än det han avsett. Det är första gången som
någon av Arbetarens ledande EU-kramare närmar sig klarspråk.
Fortsätt, Rikard, ge oss mera tydlighet.
För säkerhets skull ska jag påpeka
att jag inte har några barn ihop med Junilistan – röstade
blankt i EU-valet. Var la du din röst, Rikard, för att
förverkliga din utopi?