Kultur

Det har varit nog för länge sedan

Få våldtäktsanmälningar går till rättegång, och av de som gör det leder få till fällande domar för förövarna. I fall på fall på fall frias våldtäktsmän. Nu senast var det Tumbafallet, där männen friades helt i Högsta domstolen förra veckan. Brottsrubriceringen våldtäkt hade inte varit möjlig, eftersom hon ”själv försatt sig i vanmakt” som det […]

Få våldtäktsanmälningar
går till rättegång, och av de som gör det
leder få till fällande domar för förövarna.
I fall på fall på fall frias våldtäktsmän.
Nu senast var det Tumbafallet, där männen friades helt
i Högsta domstolen förra veckan. Brottsrubriceringen våldtäkt
hade inte varit möjlig, eftersom hon ”själv försatt
sig i vanmakt” som det heter. Om några veckor kommer
en ny lag som ska ta i med hårdare tag mot våldtäkter.
Den är mer än välkommen om den faktiskt förändrar
något i praktiken.

Risken finns, om inget radikalt inträffar,
att kvinnor helt enkelt struntar i att göra anmälningar.
Man vill inte vara en martyr och bli offer en gång till, man
vill ha rättvisa. Det är inte kvinnorna det är fel
på för att de inte orkar stå pall, det är
rättssamhället. Finns inte rättvisan där när
man behöver den, finns risken att de säger: Det är
fan ingen mening!

– Förut har jag alltid tänkt
att man ska ju anmäla om man skulle bli våldtagen, sa
en vän till mig förra våren, efter att ha läst
Katarina Wennstams reportagebok Flickan och skulden.

Boken handlar om samhällets syn på
våldtäkt och innehåller bland annat utdrag ur protokoll
från rättegångar där den våldtagna tjejens
klädsel och tidigare sexliv granskas ingående. Hur hon
blottas för allmänheten. Och framförallt hur hon
inte tas på allvar.

– Men nu, fortsatte min vän uppgivet
och ilsket, jag känner att det är fan ingen mening!

Vad betyder det för det svenska rättssystemets
trovärdighet att unga kvinnor resonerar så? Trovärdighet
för vem? Och visst är det lätt att förstå
hennes reaktion. Har man blivit utsatt för ett övergrepp
vill man inte utsättas för ännu ett.

I DN förra tisdagen vittnade aktiva
på Alla kvinnors hus om just detta. Kvinnor känner att
det inte är någon mening att gå igenom rättsprocesser
som inte leder någon vart.

Trots allt finns förhoppningen att
det faktiskt händer någonting nu. Lagändringen är
på gång och politiker från vänster till höger
har uttalat sig negativt om domen. Förhoppningen finns att
bägaren har runnit över för alla i och med Tumba-domen.
Det har varit nog för länge sedan, men nu tycks fler ha
fattat det.

Det har tidigare talats om attitydförändringar
i stället för lagändringar. Attitydförändringar
som kommer som ett paket på posten bara man väntar länge
nog. Men i väntan på attitydförändringarna
offras kvinnor.

Saker och ting är rejält åt
skogen när man, om man utsätts för ett brott, ens
ska behöva ta itu med dilemmat om man ska anmäla eller
inte.

Jag väntar med förhoppning på
en förändring nu. Vi är många som är trötta
på en reducerad rättvisa och frihet.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984