Städar du mer än fyra timmar
i veckan, eller mindre än två? Tycker du att ett välstädat
hem är borgerligt, inskränkt, präktigt och tråkigt
eller att ett välstädat hem är en hederssak? Tar
du bussen till eller från ditt bostadsområde på
morgonen? Städar du själv, städar du åt någon
annan eller köper du städtjänster? Säg mig hur
du städar och jag kan säga vem du är!
I boken Rent hus: Slaget om den svenska
dammråttan berättas om den svenska städningen. Genom
intervjuer, andras forskning och rapporter speglar författarna
våra städvanor och attityder till att köpa städtjänster.
De ger även ett historiskt perspektiv på städningen.
Den städdebatt som tog fart under lågkonjunkturen i början
av 1990-talet och som kallades pigdebatten är numera inte särskilt
livaktig. Kanske är den till och med död, men städningens
arbetsdelning består och fördjupas.
Vet du vad filippinexpressen är? Den
går varje morgon från Mörby centrum till Djursholm
och tar med sig de kvinnor som städar i de stora husen i villaförorten.
Men det är inte bara den absoluta överklassen som köper
städtjänster. Det förekommer i medelklassen och i
både barnfamiljer och i hushåll utan barn. Mest positiv
till städhjälp är man i Stockholm, Göteborg
och nedre Norrland.
I dag är svart arbete inget man skäms
för. Och svart städning är vanlig. Ungefär 75
kronor i timmen kostar det. Många av de som köper städtjänster
menar att de gärna skulle köpa städning vitt om de
hade råd men att de inte har det. I stället anställer
de någon svart och skäms över det. Skäms så
mycket att de helst inte talar med personen, avskedar dem hellre
än klagar på städningen och kanske till och med
glömmer vad de heter. Och ger dem små presenter för
att döva sitt samvete.
Att man köper städtjänster
beror på att man tycker att städningen tar för mycket
tid från annat som är roligare. Ett annat vanligt skäl
är gräl. Ofta tycker kvinnor att män varken ser eller
utför den städning som behövs. För att slippa
gräl köper man städtjänster, en rekommendation
från många familjerådgivare.
Det finns en tydlig maktdimension på
städningen. Den är ett kvinnogöra. Den som har ett
arbete som är omväxlande och rent kan köpa sig fri
från det repetitiva och smutsiga arbetet. Diskussioner om
städning tangerar också frågan om vad som är
arbete. Om man städar åt sig själv eller sina barn
bidrar man inte till BNP, men det gör man om man städar
åt någon annan. Vitt. Städar man svart bidrar man
inte heller till BNP. Det obetalda arbetet är lågt värderat.
Liksom svartjobb.
Borde staten se till att det svarta städarbetet
blir vitt genom skatteregler och därigenom öka arbetets
status och städarnas möjligheter att driva igenom sina
rättigheter? Eller skulle kvinnors underordning permanenteras
ytterligare? Boken visar att svaret inte är enkelt. Men det
är svårt att tro att jämställdhet och jämlikhet
skulle främjas av att marknaden för städtjänster
skulle öppnas. En jämförelse mellan olika länder
visar att det inte finns något automatiskt samband mellan
en sådan marknad och jämställdhet. Inte heller har
lokalvårdarna i skolan som bildat bolag fått högre
status än de hade när de var anställda i kommunen.
I stället har deras arbetsklimat hårdnat. Dessutom har
krav på deras sociala kompetens ökat – genom att vara
trevliga är det större chans att deras bolag blir kontrakterat.
Och hur var det nu då med städvanor
och identitet? Städningen är en klassfråga och en
fråga om genus och etnicitet. På 1800-talet städades
det mycket i den borgerliga miljön. Klassen märkte ut
sig genom renlighet. I dag är det inte längre så.
Lite schematiskt kan man säga att unga män i medelklassen
i städerna städar minst, medan kvinnor ur arbetarklassen
på landsbygden städar mest. Intellektuella tycker städning
är tråkigt och präktigt. Och städar hemma hos
någon annan gör de kvinnor som inte kommer från
Sverige. Pigdebatten må vara död men pigor finns det
många av i dagens Sverige!