Radar

De forna pojkarne

Jag minns chocken när jag en gång fick se en gammal kompis från tonårstiden i ett debattprogram i teve. Vi hade inte träffats sedan han skjutsade mig på cykel hem från en fest, men kvar fanns bilden av en rolig och upprorisk person. Nu var han ekonom och representerade näringslivet och höll upp skyltar med […]

Jag minns chocken när jag
en gång fick se en gammal kompis från tonårstiden
i ett debattprogram i teve. Vi hade inte träffats sedan han
skjutsade mig på cykel hem från en fest, men kvar fanns
bilden av en rolig och upprorisk person. Nu var han ekonom och representerade
näringslivet och höll upp skyltar med siffror avsedda
att sätta skräck i folket. Detaljerna minns jag inte,
men vi var väl som vanligt för lata och för sjuka
och för gamla.

Då tog jag fram Anna-Maria Lenngrens
dikt Pojkarne:

Men mina ungdomsvänner,
Hur tiden ändrat sig!
Jag er ej mera känner,
I känner icke mig.
De blivit män i staten
De forna pojkarne,
Och kivas nu om maten,
Och slåss om titlarne.

Härom veckan stötte jag
i medierna på en annan av ”de forna pojkarne”, den
här gången från en yngre generation och en senare
period i mitt liv. Vi var båda aktiva i en lokal miljögrupp
som en natt genomförde en aktion för att synliggöra
trafikens offer. På alla de ställen i vår stadsdel
där människor hade skadats i trafikolyckor målade
vi vita kors. Dessvärre förtogs effekten av att det snöade
senare på natten, men vi som var med upplevde ändå
den euforiska känsla som en lyckad aktion framkallar och firade
med en tidig frukost hemma hos Pojken. Han åtalades för
övrigt senare för den här aktionen.

Men nu har han blivit man i staten
och intervjuas i Dagens Nyheter om ”vägval för välfärden”.
Hans recept är att sänka skatterna med 200 miljarder och
i gengäld låta människor själva stå för
en större del av olika utgifter.

Det receptet behöver inte a priori
vara fel. Det beror på vilka utgifter det handlar om, och
vilka skatter. Det är när han kommer till konkreta exempel
som bockfoten kommer fram.

Intervjuaren exemplifierar med en
person som drabbas av en hjärntumör som inte är livshotande
utan ”bara” riskerar att göra honom döv. Ska
han betala operationen själv?

Det tycker Pojken skulle vara fullt
rimligt: ”Titta på vad folk lägger ut på annat!
Plötsligt åker de till Maldiverna, hela familjen. Då
är väl hörseln viktigare?” frågar han
retoriskt.

Javisst är hörseln viktigare.
Det är just därför vi har kommit överens om
att gemensamt finansiera sjukvård men inte nöjesresor.
Vi har också, i motsats till vad som är fallet i Pojkens
föredöme USA, funnit det rimligt att inte låta barnfamiljerna
ensamma bära kostnaderna för barntillsyn och för
barnens högre utbildning.

För den som är frisk och
barnlös innebär detta otvivelaktigt en ekonomisk uppoffring
och en inskränkning av vår valfrihet. Vi kan inte välja
att resa till Maldiverna på bekostnad av någon annans
hörsel. Ty i realiteten är det detta som valet handlar
om: min resa eller din tumör. Ingenting talar nämligen
för att det är just de presumtiva resenärerna som
drabbas av tumörer. Med sänkt skatt kan de tumörfria
kanske tvärtom resa två gånger. Och även om
några av dem skulle drabbas kan man argumentera för att
den som blir sjuk har större, inte mindre, behov av rekreation
än den som är frisk.

Ett rimligt privat val kan stå
mellan en resa eller en ny soffa, inte mellan att resa eller bli
döv. Därför är det oroande att så många
röster nu höjs för att privatisera inte bara utförandet
utan också finansieringen av vården.

Men visst är det bättre
att vara rik och frisk än fattig och sjuk, det kan nog både
Pojkar och flickor enas om. En kvinna som planerade en tidskrift
för folk som inte längre är så unga som de
har varit sammanfattade sin inställning så här:
”Jag satsar hellre på hus i Provence än på
höftledsoperationer.”

Vem gör inte det?

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Lås upp alla artiklar!

 

Skriv upp dig på nyhetsbrevet, få en rabattkod som låser upp arbetaren.se i ett dygn