Försöken att tränga igenom murarna till Europa fortsätter, och antalet offer bara ökar. Med över 1 000 drunknade i Medelhavet på ett par veckor har vi nått ett dystert rekord. Svaren från de styrande i Europa blir allt mer aggressiva. Länge var idén att möta överfulla flyktingfartyg med kanonbåtar något som den radikala högern i Italien […]
Försöken att tränga igenom murarna till Europa fortsätter, och antalet offer bara ökar.
Med över 1 000 drunknade i Medelhavet på ett par veckor har vi nått ett dystert rekord.
Svaren från de styrande i Europa blir allt mer aggressiva. Länge var idén att möta överfulla flyktingfartyg med kanonbåtar något som den radikala högern i Italien härjade om. Sedan fick den radikala högern i Italien del i regeringsmakten, och drev igenom en lag som förbjöd att undsätta nödställda till sjöss – om dessa var flyktingar från Nordafrika.
Det är ett förbud som går emot all anständighet och alla traditioner för umgänge till sjöss. Det har orsakat många människors död och varit en källa till skam i fiskesamhällen vid Italiens sydligaste utposter.
När nu dödssiffrorna till havs i Medelhavet når nya höjder ropas det på ännu radikalare åtgärder. Nu vill EU sänka fartygen som forslar flyktingar redan innan de lämnar hamn i Libyen. En inspiration för den rent militära operationen är när europeisk marin – däribland svenskar – bekämpat pirater utanför Somalia.
Kravet på kanonbåtar mot flyktingvågen har lämnat italienska Lega Nords uppskruvade retorik och smugit sig in i EU:s mittfåra. Förevändningen är flyktingsmugglarna. Utan tvekan människor som tjänar ordentligt med pengar på andras olycka, utan hänsyn till flyktingarnas säkerhet. Dock är flyktingsmuggling ett slags entreprenörskap som är helt avhängigt politiska beslut som smugglaren själv inte råder över. Det är de höga murarna vid EU:s gränser som skapar efterfrågan på till och med de livsfarliga överfarter som flyktingsmugglarna erbjuder.
Att ta bort dem och deras fartyg förändrar ingenting när det gäller den desperata situation som de som söker trygghet i Europa tvingas leva med, men det är en lika bekväm som förutsägbar retorik att sätta sökarljuset på skumma element som gör ekonomisk vinst på en kris, snarare än på orsakerna till själva krisen.
Så länge kaoset i Libyen fortsätter, så länge kriget i Syrien och IS härjningar i Syrien och Irak pågår och så länge fattigdomen och de många krigen i Afrika driver människor på flykt kommer Europa att vara tvunget att hantera flyktingströmmarna.
I dag verkar allt fler som har makt i EU vilja inspireras av Australien, som de senaste åren gjort det Lega Nord drömt om – avvisat samtliga flyktingfartyg som närmat sig det enorma och glesbefolkade landet.
Hanteringen av flyktingkrisen i Europa är bara ännu ett tecken på hur EU glider mot att bli allt mer odemokratiskt. Från planerna på att sänka fartyg på libyskt vatten, till de omänskliga förhållandena i flyktinglägren i Grekland och Bulgarien, och den ökande rasismen inom många av medlemsländerna.
Möjligheten att på laglig väg kunna ta sig till en plats där man kan söka asyl inom EU måste skapas, annars kommer fler människor att dö på Medelhavet. Oavsett hur många fartyg som sänks i nordafrikanska hamnar.