Den senaste veckans skandaler kring SOS Alarm aktualiserar en mycket viktig fråga. Svaret på den är egentligen så självklart att det inte borde vara en fråga över huvud taget. Det som hänt är att en operatör på SOS Alarm återigen ifrågasatt en svårt skadad människas förtvivlade nödsamtal och vägrat skicka en ambulans. Denna gång var […]
Den senaste veckans skandaler kring SOS Alarm aktualiserar en mycket viktig fråga. Svaret på den är egentligen så självklart att det inte borde vara en fråga över huvud taget.
Det som hänt är att en operatör på SOS Alarm återigen ifrågasatt en svårt skadad människas förtvivlade nödsamtal och vägrat skicka en ambulans.
Denna gång var det en 16-åring som blivit knivstucken upprepade gånger och skjuten i huvudet (!) som först vägrades ambulans.
Han överlevde trots allt, men ilskan har varit stor mot operatörens attityd.
Detta är inte första gången. För några år sedan avled en man som drabbats av andnöd i sin lägenhet sedan SOS Alarm vägrat skicka ambulans.
En tjänst som SOS Alarm kommer aldrig att vara helt felfri. Falsklarm är ett problem som operatörerna måste hantera, vissa omständigheter kan framstå som mer otroliga än andra. Men de senaste åren har de ansvariga för SOS Alarm aktivt agerat för att göra arbetet svårare.
SOS Alarm har, liksom så många andra nödvändiga samhällsfunktioner, bolagiserats och belagts med vinstkrav.
Och nog gör företaget vinst. Sedan flera larmcentraler lagts ned gjorde SOS Alarm förra året en rekordvinst åt ägarna staten och Sveriges kommuner och landsting på nära 30 miljoner kronor.
Den som ringer 112 ska enligt vad SOS Alarm hävdar på sin sajt ha fått svar efter i snitt åtta sekunder.
Eftersom det behövs operatörer som ska ta samtalen (och inte till exempel telefonsvarare) är det en personalintensiv tjänst som inte kan rationaliseras särskilt enkelt utan att kvaliteten blir lidande.
Kraven på den enskilde operatören ökar – och därmed också riskerna för missbedömningar.
Även nästa länk i kedjan – ambulanstransporterna – är i dag vinstdrivande. Och akutmottagningarna får hantera allt fler patienter.
Larmtjänst och ambulanssjukvård är samhällsservice som bokstavligen handlar om liv och död, men ändå bara exempel i mängden på hur de allmännyttiga funktionerna förfaller när vinsttänkandet äter sig in i samhällsbygget.
Om den liberala propagandan om att vinstdrivande samhällsservice kanske innebär högre avgifter för den enskilde, men samtidigt också betydde bättre kvalitet, så skulle det fortfarande vara fel lösning men en delvis annan diskussion.
Men i verkligheten innebär vinstkraven både högre kostnader för individen när allt mer av kostnaderna ska täckas av avgifter som är lika höga för alla i stället för progressiv skatt – och alltför ofta allt sämre kvalitet.
För den som ligger skottskadad vid en busshållplats och inte blir trodd av larmoperatören är det en mardrömslik upplevelse.
Men även mindre livsfarliga effekter som ständigt havererande tåg och ökad segregering i skolorna är tecken på
ett samhällssystem i förfall.