Bombplanen flyger lågt över Jokkmokk. Försvarets materielverk hyr ut ett landområde stort som Blekinge till både främmande krigsmakter och vapentillverkare. Jättelika arealer stängs av i perioder under halva 2015. Renskötare och lokala företagare inom bland annat turistnäringen är upprörda eftersom de inte ens kan planera sin verksamhet ordentligt – förutom de störningar verksamheten har på […]
Bombplanen flyger lågt över Jokkmokk. Försvarets materielverk hyr ut ett landområde stort som Blekinge till både främmande krigsmakter och vapentillverkare. Jättelika arealer stängs av i perioder under halva 2015. Renskötare och lokala företagare inom bland annat turistnäringen är upprörda eftersom de inte ens kan planera sin verksamhet ordentligt – förutom de störningar verksamheten har på djur och natur.
För några år sedan var Natos snabbinsatsstyrka på besök för en övning i området. Samarbetet med Nato på olika plan är naturligtvis inget nytt eller ens något att upphetsat peka på i dag. Den svenska neutralitetspolitiken, alliansfriheten i fredstid syftande till neutralitet i krig har så länge den varit
i kraft varit en fråga om enorm dubbelmoral. Politikers uttalanden från talarstolarna har inte gått igen i det vardagliga militära arbetet kring Östersjön och Nordkalotten, och framför allt svensk signalspaning har hela tiden varit en viktig resurs för västmakterna.
Men politiskt hyckleri är en sak, strävan att få med Sverige som fullvärdig medlem i Nato något helt annat. Frågan har drivits under lång tid av framför allt Folkpartiet, men med ubåtsjakter, provokativa ryska kränkningar av luftrummet och annat hörs kravet om Natoanslutning allt oftare.
Det är en sak att konstatera att Ryssland inte bara fräckt kapat åt sig Krim från Ukraina, utan även verkar jobba hårt på att antingen binda upp eller destabilisera en rad före detta Sovjetrepubliker – att döma av de senaste dagarnas utveckling verkar Moldavien vara näst på tur – och kommunicerar i ett väldigt högt tonläge med väst samtidigt som man jobbar på att avskärma den egna befolkningen från konkurrerande intryck. Det är en helt annan att utifrån detta hävda att Sverige inte har något annat val än att gå med i Nato.
Ibland hörs, som argument för ett medlemskap, att ”svenskarna tror att Nato kommer att rädda dem vid ett angrepp, men det tänker Nato inte alls göra”. Det man måste ha klart för sig är att ett angrepp mot Sverige inte kan vara en isolerad händelse, utan med nödvändighet är ett led i ett större krig i Östersjöområdet, där exempelvis kontrollen över Gotland är av största vikt för båda sidor. Vi skulle i händelse av ett sådant krig lika gärna finna oss delvis ockuperade av Natotrupper, även om det troligen skulle kallas något folkrättsligt mindre stötande, och kanske skulle föregås av en formell förfrågan. Kanske skulle resultatet i sig innebära en de facto Natoanslutning – men då vore det också redan krig.
Att i fredstid binda upp sig genom medlemskap i en USA-ledd försvarsallians med allt vad det innebär av omorientering av diplomati och utfästelser om deltagande i vilka krigskampanjer USA kan få för sig att dra igång runtom i världen vore verkligen idiotiskt. Det räcker gott med insatsen i Afghanistan, som Sverige aldrig borde ha deltagit i till att börja med.
Sverige behöver ett militärt försvar, allt annat är önsketänkande. Men hur det ska organiseras är en annan sak. Och bara tanken på att knyta upp sig även formellt genom bindande avtal till Nato är motbjudande.
Vi ska inte ha främmande makters väpnade styrkor i Sverige.Till att börja med kan vi slänga ut dem ur fjällvärlden.