På internationella kvinnodagen förra året propagerade jag för arbetstidsförkortning i den här spalten. Inte bara i allmänhet utan i synnerhet som en viktigt reform för många kvinnor. Det handlade bland annat om att tre gånger så många kvinnor som män deltidsarbetar, och en arbetstidsförkortningen skulle innebära att deltidsjobben uppgraderades. Det handlade också om att minska den tidsfattigdom som drabbar kvinnor eftersom de generellt tar större ansvar för barn och hushåll.
I år tänkte jag propagera för en annan sak av liknande skäl. Fri kollektivtrafik. En helt skattefinansierad kollektivtrafik är bra av många skäl. Där avgifterna tagits bort reser fler kollektivt. I Kiruna ökade exempelvis bussresandet med 70 procent när alla Kirunabor fick gratis busskort. Ökad kollektivt resande får en rad gynnsamma effekter. Vi skonar klimatet då utsläppen minskar. Vi slipper förstöra stadsmiljöer med vägar och parkeringsplatser. Det skulle dessutom bli oerhört mycket trevligare att resa utan spärrar och kontroller. Men det är också en klass- och kvinnofråga.
Avgifter i kollektivtrafiken är nämligen platta. Det innebär att det kostar lika mycket för alla att åka, med undantag för rabatter för exempelvis barn, pensionärer eller grupper. Men vuxna människor betalar lika mycket oavsett om de är mångmiljonärer eller arbetslösa, studenter eller ensamstående försörjare. Ett månadskort i Stockholm kostar exempelvis 790 kronor. Det är en oerhört mycket tyngre avgift för någon som tjänar 12 000 i månaden än för någon som tjänar 12 000.
Kollektivtrafiken finansieras redan till överlägset största del med skattepengar. Troligen skulle skatten behöva höjas om den helt och hållet skulle göra det. Extremt få människor skulle dock få en skattehöjning på exempelvis 790 kronor i månaden. Fattiga skulle tjäna på det medan bara de allra rikaste fick betala mer i månaden än i dagens system.
Men varför skulle detta vara kvinnofråga?
Det handlar inte bara om att medelålders män med höga inkomster tar bilen medan kvinnor i större utsträckning åker kollektivt utan också om att kvinnor tjänar mindre än män. Närmare bestämt bara 85 procent av vad männen tjänar. Det innebär inte bara att kvinnor skulle tjäna på att den var avgiftsfri eftersom de reser kollektivt i större utsträckning. De betalar i praktiken också mer av sin inkomst för biljetterna. De betalar mer av sin inkomst varje gång samhället tar ut platta avgifter.
Jag menar inte att vi skulle skattefinansiera i stället för att arbeta för höjda kvinnolöner. Det finns ingen sådan motsättning. Däremot menar jag att skattefinansiering är en enkelt genomförd rättvisereform som dessutom ofta får en rad andra positiva effekter. När det gäller kollektivtrafiken är det kanske extra enkelt att se fördelarna. Det är som sagt inte bara en ekonomisk reform utan gynnar också miljön samt ger människor möjlighet att röra sig fritt på samma villkor.
Så jag hoppas att fler följer Kirunas – eller Chengdus, Tallinns, Sheffields, Baltimores, Muzambinhos, Aubagnes, Hasselts, Bangkoks eller Mariehamns – exempel och släpper tåg, bussar, spårvagnar, tunnelbanor eller vad det nu rör sig om, fria.
