Storbritanniens fattiga fryser. Det är förvisso inget nytt, landet är ökänt för sin usla standard på bostäder och dåliga beredskap för kalla vintrar. Men oviljan att göra något åt att så många huttrar i dragiga radhuslängor kombineras i dag med galopperande energipriser och minskade bidrag och löner. Sedan 2004 har priset för olja och gas […]
Storbritanniens fattiga fryser. Det är förvisso inget nytt, landet är ökänt för sin usla standard på bostäder och dåliga beredskap för kalla vintrar. Men oviljan att göra något åt att så många huttrar i dragiga radhuslängor kombineras i dag med galopperande energipriser och minskade bidrag och löner.
Sedan 2004 har priset för olja och gas fördubblats, och dessutom stigit snabbare än inflationen – samtidigt som reallönerna sjunkit och de riktade bidragen till uppvärmning av pensionärers hem skurits ner. En bidragande orsak är att delar av beståndet av så kallat socialt boende för de fattigaste sålts ut till privatvärdar som inte tar ansvar för energieffektivisering.
Resultatet av allt detta är att människor inte bara fryser, utan att allt fler får svårt att få råd med både mat och värme på vintern, och att människor faktiskt fryser ihjäl inomhus.
Enligt Världshälsoorganisationen WHO dog 7 000 britter av nedkylning under förra året, en fördubbling på fem år. Ett av fyra hushåll i Storbritannien har svårt att klara kostnaderna för både mat och värme, och de hårdast drabbade är bland andra pensionärer, ensamstående föräldrar och människor med funktionsnedsättning.
Kraven på brittiska regeringen att göra något åt saken har hittills ställts för döva öron. Inte bara bidragen till el och gas har skurits ner, utan även bidragen till tätning och isolering av energislukande gamla hus, något som på sikt skulle kunna minska problemet.
I Sverige är situationen delvis en annan, på grund av strängare vintrar och en annan medvetenhet om vikten av täta och välisolerade hus. Men även här har privatiseringen av energiförsörjningen lett till kraftigt ökande priser. Till Storbritanniens absurda inkomstskillnader är det ännu en bit kvar, men vi är på väg.
I de allra flesta hyreskontrakt ingår ännu värmen i hyran, som i så fall är den kostnad som ökar med energipriset – men även här märks en förändring mot större individuellt ansvar – eller ”valfrihet” som det brukar kallas. Och starka krafter pressar på för en avreglering även av hyrorna.
Storbritannien ligger ett par decennier före Sverige när det gäller utförsäljningar och privatiseringar. Allt måste inte komma hit, men i de fall våra styrande har låtit sig influeras av den nyliberala brittiska modellen har man ofta gått ännu längre i avreglering.
Bränslekrisen och de på den följande tusentals dödsfallen bland Storbritanniens fattiga är en påminnelse om hur illa det kan gå när klyftorna i ett samhälle blir för stora. När en livssituation lik den som skildrades av Charles Dickens eller HC Andersen för över 100 år sedan är verklighet för tiotusentals i ett rikt europeiskt land i dag.
Vi är inte där än i vårt land, men grunden för samhället vittrar säkert men inte längre så sakta bort.
Det är dags att vända den utvecklingen nu.