De kom från ingenstans när högerpopulisterna i partiet Laos straffades av väljarna för sin medverkan i samlingsregeringen förra våren. Nazistpartiet Gyllene gryning har tillåtits växa sedan dess, och de har kombinerat sitt deltagande i parlamentet med militanta gatuaktiviteter och social organisering för krisdrabbade greker. Våldet mot papperslösa tros ha kostat många människor livet. Samarbetet med […]
De kom från ingenstans när högerpopulisterna i partiet Laos straffades av väljarna för sin medverkan i samlingsregeringen förra våren. Nazistpartiet Gyllene gryning har tillåtits växa sedan dess, och de har kombinerat sitt deltagande i parlamentet med militanta gatuaktiviteter och social organisering för krisdrabbade greker. Våldet mot papperslösa tros ha kostat många människor livet. Samarbetet med polisen har varit både tydligt och öppet – så sent som för två veckor sedan filmades anhängare sida vid sida med uniformerad polis i kravallerna som följde på mordet på antifascisten Pavlos Fyssas.
De var tolererade. De fick hållas. När den grekiska staten nu går till frontalattack på nazisterna, griper deras ledare och sparkar polisbefäl som samarbetat med dem finns all anledning att ställa sig frågan varför. Varför har man väntat så länge?
Det handlar naturligtvis om Pavlos Fyssas. Om vad som kommer att gå till historien som det kanske enskilt mest ödesdigra politiska misstag som begåtts av ett parti på uppåtgående. Så länge Gyllene gryning patrullerade gatorna, attackerade de papperslösa som även staten förföljer och sätter i läger, och klämde pakistanska företagare på beskyddarpengar så blundade de myndigheter som inte aktivt samarbetade.
Mordet på Pavlos Fyssas ändrade allt. Den antifascistiska mobiliseringen efter mordet har varit enorm, med gigantiska demonstrationer och med attacker mot partikontor runtom i landet. Mannen som erkänt mordet på Pavlos Fyssas var inte bara anhängare till Gyllene gryning – partiet betalade rentav hans familjs hyra och uppehälle sedan han blivit arbetslös. Den direkta och tydliga kopplingen till partiet innebar att det inte var möjligt att hyckla längre. Vreden över Pavlos Fyssas död riskerade att skapa en enorm backlash för regeringen och stärka vänstern i Grekland om inget gjordes.
Detta är långtifrån första gången en regering använder sig av fascister som ett verktyg och ger dem visst utrymme på gatorna så länge det tjänar regeringens syften. Men det är alltid ett risktagande – antingen för att fascisterna växer sig så starka att de hotar statsskicket, eller som i detta fall att avskyn från befolkningen blir så kraftig att regeringen känner sig tvingad att göra något åt saken.
De styrande i Grekland har varit smarta nog att inte försöka drämma i med ett odemokratiskt partiförbud, utan siktar in sig på Gyllene gryning som kriminell organisation. I den mån man kan få anklagelserna att hålla i rätten är det en bättre väg att gå än att kriminalisera partiet i sig.
Det återstår att se hur saker och ting utvecklas i Grekland. Kommer de rika företagare som pekas ut som nazisternas finansiärer att ta sin hand ifrån partiet? Kommer icke ideologiskt övertygade anhängare att röra sig mot mindre öppet fascistiska alternativ, och kommer kärnan i så fall att radikaliseras ytterligare, med terrordåd mot staten och politiska fiender på vänsterkanten?
Oavsett vad som sker får vi inte glömma att tillslagen mot Greklands nazister på inget vis innebär att de antifackliga lagarna rivs upp, att interneringslägren för papperslösa stängs, eller att aktionerna mot hivsmittade prostituerade upphör. Dem har hela tiden den stat som nu vill framstå som kraftfull och antifascistisk stått för.