Fas 3 är slaveri! Om ni inte vet vad Fas 3 innebär så kanske följande historia kan berätta det. Den handlar om en ”solidaritetsorganisation” som på ett cyniskt sätt utnyttjar ”Arbeit-Macht-Frei-linjen”. Den handlar även om vad som hände en vanlig svensk kvinna i femtioårsåldern. Den handlar, kort sagt, vad som när som helst kan hända […]
Fas 3 är slaveri! Om ni inte vet vad Fas 3 innebär så kanske följande historia kan berätta det. Den handlar om en ”solidaritetsorganisation” som på ett cyniskt sätt utnyttjar ”Arbeit-Macht-Frei-linjen”. Den handlar även om vad som hände en vanlig svensk kvinna i femtioårsåldern. Den handlar, kort sagt, vad som när som helst kan hända dig eller mig.
Fas 3 finns för att skrämma arbetslösa att ta vilket arbete som helst till hur dålig lön som helst. När alliansen lyckats slå sönder facken genom att höja avgiften så blir folk ännu mer lättskrämda. Och det finns definitivt anledning att vara rädd. Som slav i Fas 3 har man inga mänskliga rättigheter.
Kvinnan ”jobbade” på solidaritetsorganisationen i Göteborg. Där stod Fas 3:are sida vid sida med folk som uppbar lön och arbetade. Under tiden fortsatte ”bomullsförtrycket” som är den viktigaste delen i att hålla folk på mattan. Bomullsförtryck är välutvecklat inom allt som har med ”arbetslinjen” att göra, och går ut på att förminska folk till ett stadium strax under dagisnivå. Om någon protesterar så vet hen inte sitt eget bästa. Det kallas tankefel. Något som projektledaren var väldigt förtjust i att påpeka.
Hittills har vi bara rört vid de yttre ramarna av vad Fas 3 gör med folk. Nu kommer vi in lite på det personliga i just det här fallet. Tyvärr skulle jag kalla kvinnans öde för ett ”normfall” snarare än ett ”enskilt fall” som alla som skulle stå till svars brukar kalla det.
Efter någon månad i Fas 3 blir kvinnan förtvivlad. Allt det hon säger, tänker och framför allt känner förnekas av projektledaren. De andra i projektet är för rädda att bli av med sina a-kassor och knyter näven i byxfickan.
För att hålla näsan ovanför ytan började kvinnan ”skolka”. Hon kom på saker som hon var tvungen att göra hemifrån. Hon berättade flera gånger för projektledaren att hon mådde dåligt, men detta avfärdades som tankefel. Till sist gick det så långt att kvinnan bara satt hemma. Hon har alltså gått från att ”bara” vara arbetslös till kliniskt deprimerad på någon månad. Detta rimmar illa med organisationens beskrivning av sig själva: ”vi stödjer dem som själva tagit upp kampen för en bättre tillvaro”. Stödet här bestod i att kvinnan anmäldes till AF för att hon inte varit närvarande några dagar. Det är ett stöd som heter duga det.
Det finns gott om liknande organisationer som sätter slavarbete i system. Sammanlagt handlar det om runt 40 000 människor som sitter fast i det moderna slaveriet. Vill vi ha en sådan ”arbetsmarknad”? Det är dags att starta ”Slavarnas Fackförbund”. I dag finns det bara ett fack som skulle våga det, SAC. Det är dags nu. Innan fler människor tar livet av sig. Mördarna har sin organisation, Alliansen. Nu vill vi ha vår!