Som ordförande för Fackliga röster för Europa hävdade S-ledaren Stefan Löfven att arbetslöshetsersättning och anställningstrygghet inte skulle påverkas av ett svenskt EMU-medlemskap. Bryssels och Frankfurts ekonomisk-politiska förmyndarskap mot Europas krisdrabbade länder visar hur fel han hade, skriver Gösta Torstensson, Folkrörelsen Nej till EU. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven var i samband med folkomröstningen 2003 ordförande för […]
Som ordförande för Fackliga röster för Europa hävdade S-ledaren Stefan Löfven att arbetslöshetsersättning och anställningstrygghet inte skulle påverkas av ett svenskt EMU-medlemskap. Bryssels och Frankfurts ekonomisk-politiska förmyndarskap mot Europas krisdrabbade länder visar hur fel han hade, skriver Gösta Torstensson, Folkrörelsen Nej till EU.
Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven var i samband med folkomröstningen 2003 ordförande för den EMU-entusiastiska kampanjorganisationen Fackliga röster för Europa. I en intervju med SKTF-tidningen (i dag Tidningen Vision) svarade Stefan Löfven den 1 september 2003 på frågan hur regler och lagar som rör arbetslivet, till exempel arbetslöshetsersättning och anställningstrygghet, kommer att påverkas av ett EMU-medlemskap?
”Jag kan inte se att de påverkas alls. Det har med inrikespolitik att göra”, svarade Stefan Löfven.
I dag vet vi att det var osant. I Grekland, Portugal och Spanien strejkar och protesterar miljontals löntagare mot påbuden från Bryssel och Frankfurt om sänkta löner, pensioner och arbetslöshetsersättningar samt avregleringar av arbetsmarknaderna som försämrar anställningsvillkoren och försvagar de fackliga organisationernas ställning.
I intervjun påstod Stefan Löfven att det är kapitalmarknaden som styr i Sverige och fick frågan från SKTF-tidningens reporter om vi inte är lika mycket i händerna på marknaden om vi går med i EMU?
”Nej. Då kan inte marknaden straffa oss utan måste ge sig på hela Europa, vilket förstås är mycket svårare”, svarade Stefan Löfven.
Återigen hade Stefan Löfven fel (medvetet eller av okunskap). Samtidigt som Sverige varit bland de länder i EU som klarat den ekonomiska krisen bäst (på gott och ont) har länder som Grekland, Portugal, Irland, Italien och Spanien straffats av de av EU frigjorda finansmarknadskrafterna (fri rörlighet för kapital är en av EU:s grundprinciper) med skyhöga räntor på sina statsobligationer. Den spanska statens tioårsränta steg den 16 april till över 6 procent, vilket anses avspegla ”marknadens” oro för att Spanien inte ska klara av att hantera sina ”ansträngda statsfinanser”, rapporterar TT.
Detta har tvingat EU att frångå de fundamentalistiskt nyliberala ekonomisk-politiska principer som finns stadfästa i EU:s grundlag (Lissabonfördraget) och skapa så kallade krisfonder som till lägre räntor än vad finansmarknaden kräver lånar ut pengar till de av eurokrisen värst drabbade medlemsländerna.
Och dessa så kallade nödlån är förenade med ett ekonomiskt-politiskt förmyndarskap från Bryssel samt ”ekonomiska anpassningsprogram” som bland annat innebär att den offentliga sektorn ska skäras ned och privatiseras, att löner, pensioner och ersättningar till sjuka och arbetslösa ska försämras, att arbetsmarknaderna ska avregleras så att det ska bli lättare att avskeda de anställda och upphäva kollektivavtal. Och så vidare. Mot detta protesterar Europafacket och fackföreningsrörelsen i de utsatta länderna genomför generalstrejker och demonstrationer. Men från Socialdemokraterna och IF Metall, Stefan Löfvens gamla revir, hörs inte ett knyst.
Gösta Torstensson är styrelseledamot i Folkrörelsen Nej till EU.