Vad gör vi av den insikten? Den institution samhället byggt för att vårda och behandla barn är en riskmiljö som möjliggör övergrepp. Låt det sjunka in.
Samhällsvården av barn behöver en total reform. Annars kan vi se fram emot nya vanvårdsutredningar.
Under onsdagen släppte Barnrättsbyrån och Childhood en rapport om förekomsten av sexuella övergrepp på landets SIS-hem, de låsta institutioner där barn och unga kan placeras som omhändertagits enligt LVU eller dömts till ungdomsvård . Siffrorna har de flesta medier vid det här laget rapporterat.
I rapporten har forskaren Maria Andersson Vogel samlat över 200 rapporteringar av sexuella kränkningar i olika former. I snitt rapporteras fem händelser i månaden gällande sexuella kränkingar eller övergrepp. Majoriteten berör manlig person som gör närmanden eller begår övergrepp på placerade flickor. I snitt har en anställd om året dömts för våldtäkt mot ett placerat barn under den undersökta femårsperioden.
Hade dessa uppgifter gällt en gymnasieskola (det sitter cirka 1000 ungdomar per år på SIS, vilket motsvarar en normalstor gymnasieskola), hade skolan nog varit stängd nu.
Hade de gällt i en familj hade det varit skäl för omhändertagande. Men vi kan inte omhänderta barn från SIS, SIS är liksom den sista instansen.
SIS är en riskmiljö
Rapporten betonar att den här typen av slutna miljöer är riskmiljöer och måste behandlas som sådana. Vi vet från tidigare forskning att låsta miljöer av den här typen, med lite insyn och stor utsatthet, skapar risker för övergrepp. Vi vet att förövare finns där barn och unga finns. Det måste vara utgångspunkten när man bedriver den här typen av verksamhet och här har SIS misslyckats kapitalt.
Tjejerna som intervjuats i rapporten berättar samstämmigt om upplevelser av att manlig personal flirtar med dem, tar på deras kroppar eller kommer med sexuella kommentarer. ”Det är så överallt”, berättar en flicka som var placerad på flera olika SIS-hem mellan att hon var 14 och 17 år.
Under rapportsläppet pratade bland andra Anders Nyman, som var utredningssekreterare i Vanvårdsutredningen, där 902 personer som varit i samhällets vård som barn, mellan 1920 och 1980, intervjuades och där mängder av våld och övergrepp uppdagades. ”Det här samma berättelser som jag satt och lyssnade på då”, var hans reaktion när han läste rapporten.
Åsa Landberg, psykolog och leg psykoterapeut, som forskat kring sexuella övergrepp på barn, slår fast att SIS är en olämplig miljö för barn, särskilt då många av dem placerats där just för att de tidigare utsatts för övergrepp.
Tjejer tvångsvårdas på grund av övergrepp
Även Gabriella Kärnekull Wolfe, ombudsman mot kommersiell sexuell exploatering av barn och grundare nätverket #Inte din hora var inne på samma spår och påtalade det absurda i att unga tjejer som ofta placeras just för att de blivit utsatta för övergrepp, blir inlåsta i en miljö och blir utsatta igen.
Hon lyfte den granskning Sveriges radio publicerade förra veckan som visade hur den vanligaste orsaken till att flickor tvångsvårdas är så kallat ”socialt nedbrytande beteenden”. Ofta handlar det om att flickorna utsatts för övergrepp genom bland annat kommersiell sexuell exploatering. Vi låser alltså in flickor som svar på att de utsatts för övergrepp. I en miljö som skapar risker för nya övergrepp.
Trots att det har larmats om problemet tidigare har mycket lite hänt. Flera av seminariets deltagare efterlyste en ursäkt till de unga som drabbats. Varken SIS generalsekreterare Elisabet Åbjörnsson Hollmark eller socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) ville inte undslippa sig något sådant. Kanske för att det skulle öppna för fullt legitima krav på ersättning och upprättelse.
Det bästa vi kan hoppas på är dock förändring. Att samhällsvården av barn och unga reformeras i grunden. Att säkerhetstänket och bilden av de farliga barnen ersätts av ett omvårdande tänk där barnens rättigheter står i centrum.